I förra veckan skakades Danmark av protester och kravaller. Anledningen var Ungdomens Hus, ”Ungeren”, i Köpenhamn på Jagtvej 69 sålts och nu börjat rivas.Huset på Jagtvej 69 byggdes 1897 under namnet ”Folkets Hus” och var en gåva till arbetarna. Huset har använts till otaliga händelser, beslutet om kvinnornas internationella kampdag (8 mars) togs i detta hus och det har besökts av både Lenin och Rosa Luxemburg.
Huset har under en period stått tomt och har också ägts av flera olika personer, men ingen har på allvar tagit över huset. 1982 beslutade Köpenhamns kommun till slut att överta huset och gav bruksrätten till ”brukarna av Ungdomshuset”, och det har alltså sedan dess fungerat som ett populärt ungdomskulturhus som har varit med och skapat färg och glädje på Nørrebro i Köpenhamn.
1999 beslutade kommunen plötsligt igen att sälja huset, nu till den homofobiska kristna sekten Fadershuset. Och här börjar problemen.
Kampen om huset
Sedan dess har tusentals människor demonstrerat landet runt, och den senaste veckan har demonstrationerna även spritt sig till övriga Norden och Tyskland.Demonstrationerna har varit allt från fredliga fackeltåg till maskerade unga människor i kamp mot beväpnad polis, men oavsett vilken form demonstrationerna har haft, har upp till 500 oftast deltagit.
Detta är ett stort antal, med tanke på att de flesta har varit spontana demonstrationer utan planering eller organisering.
Oroligheter och uppror har lett till våld. I grund och botten är det faktiskt kommunen som beslutade att sälja huset – och genomförde försäljningen – som bär ansvaret, vilket de vänsterorienterade partierna, Enhedslisten och Socialistisk Folkeparti, pekat på. Kaoset kring ”Ungeren” är ett politiskt problem, och det är därför djupt felaktigt att kommunen har satt in polisen så mycket som de har gjort. Det är att fly från ansvaret.
Sveket mot de unga
De sista dagarna har tydligt visat vilken brist på organisering det finns i Danmark.Vänsterflygeln har svikit ungdomspolitiken, vilket syns tydligt när unga väljer att ta gatsten i händerna i stället för att alliera sig med de organisationer och partier som faktiskt är på deras sida – eller åtminstone borde vara på deras sida.
Också Ungdomshusets ”ledning” har varit mer upptagna med att komma ut i media än med att faktiskt organisera aktivisterna.
Det har betytt att de unga har varit oorganiserade och glömt det politiska och i ren desperation valt att ty sig till våld.
Därutöver finns det dessvärre en hård grupp autonoma, som på inget sätt vill samarbeta med olika vänsterorganisationer.
Oavsett hur det slutar, kan vi inte förändra det faktum att ett 100 år gammalt hus denna vecka rivits ner. Ännu ett kulturhus har förlorats, till följd av nyliberalismen.
Sarah Bruun, CWI i Danmark
