Transports förbundsordförande Lars Lindgren är svidande i sin kritik. ”För oss är det obegripligt att LO och flera LO-förbund är beredda att släppa makten över lönebildningen och göra sig själva till statister i avtalsrörelsen”, skriver han i LO-Tidningen.
Han påminner om att först Unionen och sedan IF Metalls avtalsråd redan i förra avtalsrörelsen ställde LO inför fullbordat faktum, men att man nu riskerar att förvandla LO och LO:s styrelse till rena rundningsmärken:
”I industriavtalet begränsar en smärre armé av opo [så kallat opartiska ordföranden], industriråd och slutbudsmedlare de normala förhandlingsreglerna. De kan skjuta upp en konflikt i veckor och slutbudsnämnden kan dessutom lägga bindande förslag.
De avtal som vaskas fram får sedan statlig välsignelse genom att medlingsinstitutet hävdar dem som norm – kosta vad det kosta vill.
Det gagnar faktiskt varken LO:s eller LO-förbundens intressen att jamsa med och låtsas att utvecklingen gagnar löntagarnas intressen och är förenlig med vår bild av Sverige som ett land där fria, oberoende parter tecknar kollektivavtal i fria och öppna förhandlingar”.
Dennis Bäckman, som är ordförande för Pappers avdelning vid Figeholm, hoppas att även Pappers förbundsstyrelse och årsmöte i slutet av denna vecka ska avvisa industriavtalet.
– Ett ”märke” inom industrin får inte bli ett tak som hindrar solidariteten med krav på till exempel höjda kvinnolöner och låglönesatsningar eller som gör att man kan kalla in opo och andra parter för att grotta i våra avtal.
Dennis Bäckman har också tillsammans med ett 20-tal andra fackligt förtroendevalda i olika förbund, varav de flesta från Sydsverige, skrivit en debattartikel som varnar för utvecklingen, som bland annat säger: ”Att strejka är den fackligt organiserade arbetarklassens yttersta medel att hävda sig. Utan det tynar facket bort. Med försämrad konflikträtt kommer vi alltid att gå in i förhandlingar med sämre förutsättningar”.
Arne Johansson