”Kvinna, liva, frihet” – upp till kamp den 25 november

ISA och ROSA i protester mot mäns våld mot kvinnor i Paris den gångna helgen (Foto: ISA/ROSA).

av ROSA – International Socialist Feminism // Artikel i Offensiv

Den 25 november är en global kampdag mot mäns våld mot kvinnor. Nedan följer ett uttalande från ROSA – International Socialist Feminism.

”Kvinna, liv, frihet” är den paroll som massorna i Iran har ropat på gatorna efter det brutala mordet på 22-åriga Jina (Mahsa) Amini. Den landsomfattande kamprörelsen skakar inte bara landets regim, utan även andra länders härskare.
Protester som följde efter det statligt beordrade kvinnomordet blev omedelbart till ett modigt revolutionärt uppror mot regimen, statens våld och hela det förtryckande system som kvinnor, ungdomar, arbetare, kurder och andra minoriteter lider under.
Jina mördades av den så kallade ”moralpolisen” i Iran, en styrka som symboliserar den dagliga kontrollen över kvinnors kroppar, arresteringarna, trakasserierna och våldet som massorna inte längre accepterar.
De förtryckande klädkoderna och de ökande angreppen på kvinnor och hbtqi+-samhället i Iran som de nyligen avkunnade dödsdomarna mot två välkända hbtqi+-aktivister är brutala maktmedel som regimen använder sig av för att upprätthålla förtrycket. Det är mot detta förtryckande system den enande kampen slår.

Kvinnornas kamp har inspirerat arbetarna att resa sig. Sockerarbetare i Iran uttalade nyligen att: ”Solens och revolutionens flickor; på segerns dag kommer hela världen att lyfta på hatten framför er – ni gav alla en lektion i att stå upp och göra motstånd.”
Den revolutionära rörelsen i Iran visar än en gång hur djupt kvinnofientlighet, våld och sexism är sammankopplade med statligt våld, förtryck och hela det kapitalistiska systemet. Kampen i Iran har mött en enorm solidaritet och gett impulser till kvinnors kamp världen över. Protesterna i Iran följdes exempelvis av nya modiga protester mot talibanregimen i Afghanistan.
Kampen i Iran visar också hur snabbt protesterna kan bli till en rörelse som utmanar diktaturen och systemet som helhet. De heroiska kvinnorna, flickorna, arbetarna och ungdomarna i Iran visar vägen framåt i kampen mot våld och förtryck.

Internationell solidaritet har varit ett viktigt inslag i feministiska och andra rörelser under de senaste åren; från Metoo till Black Lives Matter (BLM) och Ni una Menos (Inte en kvinna till), vilket ger möjligheter att bygga en internationell, socialistisk feministisk rörelse mot alla former av förtryck och exploatering.
Vi måste den 25 november (den internationella dagen mot våld mot kvinnor) se till att det blir en dag av massaktioner mot attackerna på kvinnors rättigheter, våld, krig och imperialism samt levnadskostnadskrisen.
Sedan upproret i Iran inleddes har hundratals människor dödats och arresterats av säkerhetsstyrkorna. Genomsnittsåldern för de arresterade demonstranterna är 15 år. Unga skolelever har attackerats av polisen i sina klassrum. Universitetsstudenter har ”försvunnit” och de statliga styrkorna har använt brutalt våld och våldtäkter för att krossa rörelsen och kvinnorna. Men inte ens detta massiva förtryck och statliga våld kunde stoppa rörelsen.

Staten, den härskande klassen och dess väpnade styrkor använder medvetet sexuellt våld som ett medel mot kampen. Statligt våld och kvinnomord ökar när den härskande klassen fruktar en revolution. Diktaturer som den iranska regimen ger ett tydligt exempel på hur den kapitalistiska statens våld är sammanlänkad med det könsrelaterade våldet.
Men vi kan se denna sammankoppling överallt: staten är delaktig i förtryck och våld mot kvinnor och hbtqi+-personer på många olika sätt. Det har blivit tydligt för många människor att i ett system där staten är en sådan förövare kommer vi aldrig att nå full jämställdhet och ett slut på mäns våld mot kvinnor.
Statens yttersta uppgift är att skydda en liten superrik minoritets rikedomar och egendomar. Den kapitalistiska staten är inte en neutral institution, utan ett redskap för att upprätthålla den härskande klassens förtryck. Den är av naturliga skäl uppbyggd för att försvara status quo.
Det är dock i hemmen som de flesta kvinnomorden sker. Våld mot kvinnor är inte bara fysiskt – ofta har kvinnor utsatts för en lång period av kontrollerande beteenden, vilket också tar sig uttryck i psykologiskt våld och till exempel förlust av kontrollen över sin egen ekonomi.
Mäns våld mot kvinnor är brutala medel för att vidmakthålla en patriarkal maktstruktur – könsmaktsordningen – som kapitalismen drar vinning av.

Samtidigt som våldet mot kvinnor ökade under pandemikrisen förstärks det ekonomiska beroendet av fortsatta nedskärningar i välfärden och fortsatt låga, ojämlika löner samt att stöd till kvinnojourer dras ned och att det saknas skyddade boenden.
Farligt isolerade i hemmen förlorar kvinnor, flickor och unga hbtqi+-personer möjligheterna till att lämna en våldsam partner eller familj. De många kriser som det kapitalistiska systemet skapar drabbar de mest förtryckta hårdast och tenderar att öka alla former av våld.
En annan form av statligt våld är de farliga angreppen som riktas mot kvinnors rätt till sina egna kroppar. Högsta domstolens beslut att riva upp den historiska domen Roe mot Wade, som upphävde aborträtten i USA, innebar en allvarlig upptrappning av dessa attacker i USA och globalt.
Abortförbud är ett exempel på statligt våld – de innebär livshotande situationer inte bara för kvinnor som vill göra abort, utan för alla som kan eller vill bli gravida. Dessa restriktioner är en klassfråga: arbetande kvinnor och fattiga drabbas främst, medan de rika inte har några problem med att få tillgång till den nödvändiga hälsovård de behöver.
Dessa attacker går hand i hand med attacker mot hbtqi+-personer, och transpersoner i synnerhet. Den härskande klassen är medveten om att det växande självförtroendet och radikaliseringen hos särskilt unga kvinnor och queerpersoner är ett hot mot deras rigida könsnormer och den kärnfamilj som systemet behöver för att förtrycka och exploatera inte bara kvinnor, utan hela arbetarklassen.
I den meningen är dessa attacker en ideologisk offensiv mot den framväxande feministiska rörelsen runt om i världen. De högerextremas hyckleri – att de talar om ”pro life” samtidigt som de reser krav på åtgärder som dödar och bygger mordiska flyktingmurar – tjänar det kapitalistiska systemet. De högerextremas kampanjer och attacker leder till mer våld och mord.

Mäns våld mot kvinnor är brutala medel för att vidmakthålla en patriarkal maktstruktur – könsmaktsordningen – som kapitalismen drar vinning av.

Attackerna mot kvinnors rättigheter handlar om att övervaka våra liv och kroppar, och sker mot en bakgrund av förvärrade globala kriser och en stadigt upptrappad imperialistisk maktkamp.
Från Iran till USA kämpar vi för full kroppslig autonomi som en central fråga i vår kamp mot könsrelaterat våld. För fullständig och fri tillgång till all slags hälso- och sjukvård som vi behöver. Vårdpersonalens olika, inspirerande kamper runt om i världen för anständiga löner och bättre arbetsvillkor visar oss var vår makt ligger: vi måste koppla dessa kamper till kampen för kroppslig autonomi och minnas hur vi har kunnat vinna verkliga segrar.
För denna offensiv från extremhögern är bara en sida av myntet. Den andra sidan är de viktiga segrar som har vunnits – från Irland till Argentina, från Mexiko till Sydkorea. ROSA spelade en nyckelroll när det gäller att vinna rätten till abort i Irland 2018.
FN:s enhet för jämställdhet och kvinnors makt (UN Women) publicerade i oktober en rapport där det bland annat konstaterades att:
”Världens militärutgifter nådde en rekordhög nivå 2021, och den militära kapprustningen sker på bekostnad av investeringar i mänsklig säkerhet. När det behövs som mest minskar stödet till kvinnoorganisationer i konfliktdrabbade länder från 181 miljoner dollar 2019 till 150 miljoner dollar 2020.”

Rysslands kriminella invasion av Ukraina nådde i september en ny upptrappning då Putin tillkännagav att en ”partiella mobilisering” skulle inledas. Sedan krigets början har tusentals civila dödats och miljoner har tvingats att fly från sina hem. Ukrainska och ryska soldater dödas i ett krig som har försatt hela världen i chock och rädsla.
Krig är den mest renodlade formen av våld i det kapitalistiska systemet. Kriget i Ukraina är bara ett exempel på de farligt växande imperialistiska spänningarna och militariseringen. Och det är alltid kvinnor, de mest förtryckta, arbetarklassen och de fattiga som får betala ett högt pris för deras krig.
Men det är också de som gör motstånd: kvinnor har stått i spetsen för protesterna i Ryssland mot kriget, trots ett massivt förtryck från Putinregimen.
Krig innebär brutalt våld, hunger och förstörelse samt en ökning av könsrelaterat våld. Våldtäkt används som ett vapen i alla krig. Ukrainska kvinnor och flickor har i likhet med alla flyktingar fallit offer för människohandel i stor skala. När män återvänder från krigets frontlinjer innebär det en ännu högre frekvens av våld i hemmet och kvinnomord.

Vår kamp mot könsrelaterat våld kan inte separeras från våra aktioner mot imperialism och krig. Från krigets första stund har ROSA och ISA (International Socialist Alternative) kampanjat för att bygga upp en antikrigsrörelse med socialistiska feministiska förtecken och pekat på att det är genom att arbetarklassen förenas i kamp som en väg till fred kan öppnas.
Den härskande klassen skyller levnadskostnadskrisen, inflationen och bristen på Ukrainakriget, men dagens kris startade innan krigsutbrottet.
I Iran var inflationen i september 75 procent. Befolkningen i 44 länder upplever för närvarande ”alarmerande” nivåer av hunger. 828 miljoner människor är undernärda, varav många är barn. I vinter riskerar det könsrelaterade våldet att öka dramatiskt när krisen förvärras och hemmen blir kallare på grund av energikrisen.
Kampen mot mäns våld mot kvinnor går hand i hand med kampen mot det vinstdrivna system som producerar alla dessa olika förödande kriser. Det betyder att arbetarklassens rörelse internationellt, liksom fackföreningsrörelsen när den tar upp kampen mot levnadskostnadskrisen, måste sätta krav som är centrerade kring kampen mot könsbaserat våld, sexism och förtryck i centrum.
Till exempel genom att använda löneförhandlingar och mobiliseringar mot levnadskostnadskrisen för att koppla den till kampen för kroppslig autonomi, kvinnors och queerpersoners rättigheter.

Den revolutionära rörelsen i Iran visar hur kvinnor i kampens främsta led, arbetarklassen, de fattiga och förtryckta har makten att störta såväl diktaturer som kapitalismens vinstdrivna system – vilket är det enda sättet att få slut på den spiral av kris efter kris och de olika former av våld som är kopplade till den.
Detta system är i alla avseenden skyldigt. För att få ett slut på det könsrelaterade våldet och för att förverkliga slagordet Ni una menos (Inte en kvinna till) måste vi kämpa för ett helt annat samhälle.
Det könsrelaterade våldet är ett uttryck för ett djupt våldsamt system. Nu är det dags att mobilisera och organisera kring den 25 november och att bygga en socialistisk-feministisk rörelse på våra arbetsplatser, skolor, universitet och samhällen.

DEMONSTRERA I STOCKHOLM DEN 25 NOVEMBER

ISA OCH ROSA STÅR FÖR:
• Stoppa alla former av könsbaserat våld. Kamp mot sexism, rasism, homofobi och alla former av diskriminering och förtryck.
• Försvara och utvidga aborträtten samt könsbekräftande sjuk- och hälsovård – sekulär sexualundervisning i skolan och gratis preventivmedel.
• Ökat stöd till kvinnojourerna och fler skyddade boenden. Upprustad välfärd utan heteronorm.
• Jobb till alla med en lön som det går att leva på. Förkorta arbetstiden.
• Stoppa nedskärningarna och återförstatliga/återkommunalisera privatiserad verksamhet. Välfärd utan vinst. Låt storbolag, banker och superrika betala för massiva offentliga satsningar på vård, skola, omsorg och byggande av bostäder till låg hyra i allmännyttans regi.
• Förstatliga storbolag och banker under de anställdas demokratiska kontroll och styre. Demokratisk planerad ekonomi för behov och i samklang med naturen.
• Kom med i kampen för en socialistisk, jämlik värld fri från allt förtryck och våld.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!

Intresserad av RS?

Rättvisepartiet Socialisternas partiföreningar har möten varje vecka som diskuterar socialistisk politik, marxistisk analys, arbetarkamp i historien och program. Vi planerar den aktuella kampen och verksamheten.
Är du intresserad av att delta? Maila till rs@socialisterna.org

Nyheter från ISA

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen International Socialist Alternative.

    Feed has no items.

Skip to content