Efter ett rekordhögt valdeltagande på över 65 procent firade både vänstern, med president Hugo Chavez, och högeroppositionen de regionala valen den 23 november. Ett ökat antal röster för Chavez massparti PSUV, men förlust av strategiskt viktiga provinser till oppositionen, visar på de ökade spänningar som råder både inom PSUV och mellan partierna.President Chavez socialistiska massparti PSUV vann med 57 procent av rösterna i förra veckans val guvernörsposter i 17 av 22 provinser (den 23:e provinsen Amazonas håller val först nästa år).
Med 5,6 miljoner röster på PSUV var resultatet ett framsteg jämfört med 2007 där Chavez med en knapp marginal förlorade folkomröstningen om en ny grundlag. Medan Chavez i detta val ökade sitt stöd med mer än en miljon röster, tappade oppositionen nästan en halv miljon röster, jämfört med omröstningen i december 2007. PSUV förlorade dock tre provinser, samt borgmästarposten i huvudstaden Caracas till oppositionen.
Oppositionen, ledd av Manuel Rosales, avancerade från tidigare två guvernörer till fem, varav i två strate- giskt mycket viktiga provinser. Högerns kandidater vann i rika, industrialiserade och urbana provinser som oljerika Zulia och Miranda.
Risken för att oppositionella skulle störa valprocessen var så stor i sex provinser att larmberedskap utlystes. Under valdagen greps 88 personer.
Trots allt gick valet ”lugnt till”. Men oppositionens valframgångar kommer att ge den stärkt självförtroende till att med såväl lagliga som olagliga medel fortsätta att trappa upp dess verbala, ekonomiska, politiska och våldsamma attacker på regeringen och arbetarklassen.
kampen till försvar för reformer och en fortsatt väg mot socialism är dessutom dubbel. Byråkraterna som letat sig in på ledande positioner inom PSUV kommer att försöka använda valutgången för att driva på sin höger-kurs inom partiet. Precis som efter den förlorade folkomröstningen förra året, kommer de att argumentera för att ”folket inte är redo för socialism”.
Trots att byråkrater i toppen retoriskt talar om den bolivariska revolutionen och att Chavez refererar till Trotskijs övergångsprogram, har mindre revolutionära vänstergrupper snarare ätits upp än stärkts av det jättelika massarbetarpartiet PSUV.
Med Chavez har den revolutionära processen i Venezuela fortskridit i tio år sedan han blev vald 1998. Det var dock först efter att landets stora majoritet från arbetar- och bondeklassen räddat sin folkvalde president undan den USA-stödda militärkuppen 2002 som Chavez på riktigt började tala om socialism. Sedan dess har sociala program, som misiones och barrio adentro, genomförts och en ”civilisering” av militären, som nu består av både män och kvinnor som arbetar mycket i de sociala programmen. Fortfarande kvarstår dock grundläggande problem med boende, jobb och de kraftigt höjda matpriserna. Många av reformerna har dessutom genomförts tack vare de höga oljepriserna, som nu har börjat falla.
Rättvisepartiet Socialisternas systerparti i Venezuela, Colectivo Socialismo Revolucionario, bildades av fackligt organiserade aktivister som nu kämpar både inom och utanför PSUV mot byråkratisering och hierarkier.
CWI kämpar för förstatliganden med verklig arbetarkontroll, fortsatta sociala reformer och för en fortsatt revolutionär process. För ett socialistiskt Venezuela och ett socialistiskt Latinamerika fritt från imperialismens och kapitalismens bojor.
Lina Westerlund
