Tiotusentals har demonstrerat mot rasism den senaste tiden i Finland.
Den 1 augusti samlades ett 40-tal nazister från den finska och svenska motståndsrörelsen i finska Jyväskylä. Deras ”demonstration” förvandlades snabbt till attacker på lokala antirasister, förbipasserande och även polisen. Attacken och Sannfinländska toppolitikers hatkampanjer har besvarats av de kanske största antirasistiska demonstrationerna någonsin i Finland.
I Helsingfors samlades omkring 15 000 människor efter att privatpersoner hade startat Facebookeventet ”Mångkultur är ingen mardröm”. Helgen efter samlades 4 000 i Åbo, samtidigt med Sannfinländarnas kongress som ägde rum i staden. I Jyväskylä samlades drygt 1 000 efter nazistattacken.
– Jag tycker det är bra att Finland visar sitt eget ansikte och visar att vi inte är med på det här. Regeringspartierna har varit väldigt otydliga då de har tagit avstånd från Sannfinländaren Olli Immonens utspel. Då får alla vi andra göra det som de borde ha gjort: Att tydligt ta avstånd från sådana som Immonen och andra, sade till exempel Kristoffer Holmlund, som demonstrerade i Åbo, till Svenska Yle den 8 augusti.
Nazisterna i Finska motståndsrörelsen för fortfarande en tynande tillvaro och att de har samlat ett fyrtiotal med hjälp av svenska nazister är inget styrkebesked. Däremot uppmuntras de av den allt mer högljudda rasistiska delen av Sannfinländarna som till och med öppet visar sin koppling till nazisterna.
I juni lade den sannfinländska riksdagsledamoten och ledaren för den ultranationalistiska organisationen Suomen Sisu, Olli Immonen, ut en bild där han poserar med ett tjugotal nazister vid en känd nationalists grav. Detta gav ingen reaktion från den sannfinländska partiledningen, som hävdade att ”vad riksdagsledamöterna gör på sin fritid är deras ensak”.
Det som till slut fick antirasismen att koka över var Immonens Facebookuppdatering två dagar efter årsdagen av Ander Behring Breviks terrordåd i Norge. Inlägget är nästan en kopia av Breiviks retorik där ”multikultur” beskrivs som en mardröm och där han skriver: ”Jag har stark tro på mina medkrigare. Vi kommer att kämpa till slutet för vårt hemland och en sann finska nation. Segern kommer att vara vår.”
Inte heller detta uttalande fick något annat är svepande kritik från Sannfinländarnas partiledare Timo Soini, medan rasistfalangens ledare Jussi Halla-Aho försvarade Immonen till applåder på Sannfinländarnas kongress.
Det blir allt mer tydligt att motsättningarna växer inom Sannfinländarna. Av populistiska skäl skulle nog Soini ha velat agera mot Immonen, men han har inte stödet inom partiet och räds att ytterligare spliitring skulle hota partiets nyetablerade regeringsställning. Samtidigt har den antirasistiska stämningen satt press på övriga regeringspartier för samröre med ett parti som har uppenbara kopplingar till nazism och fascism.
Massdemonstrationerna visar på en växande vilja att agera mot rasism och hets mot migranter, som inte bara kommer från Sannfinländarna, utan från hela regeringen. Politiskt är protesterna än så länge på en låg nivå, vilket visades av att Sannfinländarna bjöds in att tala på demonstrationen i Helsingors, även om de buades ut av demonstranterna.
Med regeringens planerade attacker på löner och välfärd kommer allt fler se kopplingen mellan rasism och högerpolitik, och fler kommer att inse behovet av att bygga en antirasistisk rörelse som förenas med kampen för jobb och välfärd åt alla.
