Antalet grundskoleelever ökar snabbt i Sverige, men lärartätheten minskar trots att lärarkåren är rekordstor. Regeringens extrasatsning på fler lärare är långt ifrån tillräckligt. Sämst är läget i friskolorna.
Det var 986 000 grundskoleelever som nyligen avslutade årets vårtermin – fler elever än på tio år och en ökning med 3,8 procent jämfört med förra året. Och trots att antalet lärare också har ökat är takten långt efter elevökningen.
153 av landets kommuner såg en försämrad lärartäthet enligt Skolverkets senaste statistik. På riksnivå är förändringen knapp: antalet elever per lärare ökade från 12,1 till 12,2. Försämringen är tydligast i friskolor med ett snitt på 13,2 elever per lärare.
Regeringens satsning på att höja lärartätheten blir strypt av den stora lärarbristen. Det finns helt enkelt inte tillräckligt med lärare att anställa. Även om fyra av fem lärare idag har behörighet riskerar den siffran att sjunka framöver.
De ansökningar för lärarlegitimation som har legat på hög i väntan på att bli godkända är avbetade. För få vill utbilda sig till lärare idag och lärarbristen syns i hela grundskolan.
– Det handlar om villkor och lön, så enkelt är det. Lärare måste få tid att vara lärare och det måste löna sig att utbilda sig till lärare för att fler ska vilja bli det, säger Lina Westerlund, lärarstudent, fackligt engagerad i Lärarnas Riksförbund och medlem i Rättvisepartiet Socialisterna.
Många grundskolor har, istället för att anställa lärare, anställt annan personal för att klara av det ökande antalet elever, som fritidspedagoger, speciallärare och lärarassistenter. Det innebär att vuxentätheten i skolan har ökat, men enligt Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand är det inte tillräckligt.
– Mer personal som avlastar lärarna är jätteviktigt. Många lärare sitter fast i uppgifter som inte har med undervisning att göra, vilket skapar en enorm stress och är en delförklaring till att många lämnar yrket. Så mer personal kan bromsa utflödet – men det löser inte lärarbristen, säger hon till Aftonbladet.
En nyligen publicerad forskningsstudie gjord vid Göteborgs universitet visar även att den pedagogiska segregationen ökar. Det vill säga att i de skolor där andelen elever med behov av extra stöd är högst har lärarna jämförelsevis lägre kompetens.
Kommunaliseringen av skolan och införandet av friskolereformen dömde skolan till att bli allt mer segregerad. Det var en oundviklig utveckling. Det finns inte längre någon långsiktig planering för kommunens skolor – istället ekar mantrat om en budget i balans.
När elevers resultat har påverkats har denna och tidigare regeringar genomfört betygsreformer. Senast i mängden är betyg i årskurs fyra på prov. Men reformen saknar evidensbasering. Tvärtom visar tusentals (!) forskningsrapporter på att det inte syns några positiva effekter av betyg i lägre åldrar.
Med fler betyg ökar också arbetsbördan på den redan överbelastade lärarkåren. Och vad hjälper betyg när det inte finns lärare som kan stödja elever som inte klarar kraven för att få godkänt?
Skolan behöver fler lärare, elevassistenter och elevvårdande personal. Klasserna måste bli mindre och friskolereformen måste avskaffas. I slutändan krävs att skolan återförstatligas för att bryta den segregering som skapas genom dagens skolsystem.
