Moodysson är tillbaka med Vi är bäst!

2013-11-11 09:42:45




Filmen Vi är bäst av Lukas Moodysson handlar om 13-åriga Bobo som drömmer om att ha ett punkband och hennes bästa vän Klara som mest hatar allt.

Bobos föräldrar är skilda och hon bor med sin mamma som gillar att dricka rödvin med sina vänner och lyssna på progg, och i hemmet har de en tavla med texten ”Fri kärlek” på.
Klaras föräldrar är lite mer ”vanliga” och hon har fler syskon och en som också gillar punk och har ­vilda fester. I skolan får de hela tiden ­höra att punken är död.
En dag tröttnar de och bestämmer sig för att försöka få den ut-stötta kristna tjejen Hedvig att lära dem att spela gitarr och plötsligt har de ett band.
De måste först bara få Hedvig att inte vara kristen eller åtminstone få henne att ha en tuffare och lite mer punkig frisyr.
Efter att de klippt Hedvig hotar hennes mamma med att gå till polisen och anmäla dem för misshandel om de inte följer med henne till kyrkan varje söndag.

På fritidsgården jobbar de o­harmigaste och mest ogenusutbilda­de fritidsledarna Kenneth och Roger som hela tiden försöker förklara hur de ska spelar gitarr, trots att Hedvig är flera gånger bättre än dem. Senare försöker de få dem att spela som ett ”jättebra tjejband” på en konsert i Västerås.
Några extremt bra band som det hela tiden spelas låtar av är KSMB och Ebba Grön.
Filmen är mestadels inspelad på Södermalm i Stockholm samt i Solna, vilket passar in bra men kanske kan tyckas lite tråkigt i och med att så gott som all film i Sverige om ungdomar är inspelad i de delarna av Stockholm, om det inte just ska handla om förortsungdomar men det kanske inte är en jättestor sak.
Lukas Moodysson är kanske fortfarande väldigt ung i sinnet och har bra kontakt med sin egen ungdoms­tid eftersom han gång på gång ­lyckas fånga och skildra verkliga ­ögonblick och situationer som ungdomar ­hela tiden möter.
Hela tiden märks den sexism och den osäkerhet som människor utsätter andra människor för, antingen för att de inte sätter sig in i den roll som många killar, men framför allt många tjejer, förväntas vara i.
Men det hemska är också skildringen av det som görs från ­vuxna mot barn och inte bara mellan barn till andra barn.

Mira Barkhammar (Bobo), Mira Grosin (Klara) och Liv LeMoyne (Hedvig) spelar sina roller jättebra och ibland känns det som att man inte vet om det är en film eller en dokumentär om punkare i Stockholm 1982.
Generellt tycker jag att publiken rycks med och känner med karaktärerna och lever sig in i filmen och känner saker – trots att det kanske var länge sedan, eller inte alls länge sedan, som betraktaren upplevde sin egen tonårstid.

Ruben Derkert

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!