Expos granskning av Svenska motståndsrörelsen SMR avslöjar ”att dess medlemmar regelmässigt hamstrar skjutvapen och sprängmedel. Under de senaste åren har polisen upptäckt tre vapengömmor”.
Att SMR som en Sveriges våldsammaste nazistsekter har flera av sina medlemmar i fängelse för olika våldsdåd – som överfall, misshandel, vapenbrott och mordförsök – försvarar organisationen med att ”aktivister i motståndsrörelsen döms till fängelse när de försvarar sig”.
Samtidigt betonar de att SMR:s linje är ”Slå först och med full kraft”.
På det spåret fortsätter dess ledare, då han nu vill trappa upp våldet från organisationens sida. På SMR:s hemsida skriver organisationens numera högste ledare Magnus Söderman att ”det är en kamp på liv och död”.
Genom att försöka framhäva sig som offer menar han att det inte spelar ”någon roll om vi försvarar oss genom att ge vederbörande en ordentlig omgång eller om vi råkar ha ihjäl denne på kuppen – fleråriga fängelsestraff är att vänta oavsett”.
Med det resonemanget vill han uppvigla medlemmar till mord, då de ändå kommer att hamna i fängelse.
”Vi kommer inte att sluta försvara oss och förr eller senare kommer någon av våra angripare att mista livet”, skriver han. Han fortsätter: ”Hur många är extremvänstern redo att förlora, hur många av er är villiga att dö … vi kommer att bli varse detta … förr eller senare så kommer någon av er att vara på fel plats vid fel tillfälle”.
Artikeln understryker det nazistiska hotet, inte bara mot de grupper som förespråkar våld mot nazister utan mot alla invandrare, socialister och antirasister.
Vad som kan stoppa nazisterna är att visa på vilket motstånd som finns emot dem. Att arbetarklassen mobiliseras för att stoppa deras aktiviteter och möten, samtidigt med aktiv kamp mot högerpolitik och kapitalistisk kris – för jobb, vård, utbildning och bostäder för alla.
Fackföreningsrörelsen borde agera efter parollen ”Ingen plattform åt nazisterna”. Nazisterna vill splittra den gemensamma kamp som behövs mot högerpolitiken. Det är också just på grund av arbetarklassens passivitet som ungdomar utan politisk vägledning i frustration attackerar enskilda nazister. Hade arbetarrörelsen visat vägen hade unga disciplinerat kunnat delta i massaktioner mot nazisterna istället för våldsattacker.
Rättvisepartiet Socialisterna