Nazismen är fullkomligt unik i ett avseende – dess försök att med industriella metoder fysiskt eliminera ett helt folk. Sex miljoner judar betalade med sina liv för en galen uppfattning som nazisterna faktiskt fick från så kallade ”vita” emigranter – motrevolutionärer som flydde från Ryssland efter oktoberrevolutionen 1917.Medan antisemitismen (judehatet) var på relativ nedgång i Västeuropa – åtminstone i jämförelse med excesserna under medeltiden – nådde den en ny höjdpunkt i Östeuropa i slutet av 1800- och början av 1900-talet. Vid den tiden tog sig antisemitismen de värsta uttrycken i tsarens Ryssland, där den användes för att avleda folkets missnöje med de gigantiska klassorättvisorna. Det var i Ryssland som ”Sions vises protokoll” dök upp. Dessa presenterades som de hemliga protokollen från ett påstått judiskt möte där planerna på alla folks underordnande under judarna ska ha gjorts upp. Senare har det bevisats att alltsammans var en förfalskning gjord av tsarens hemliga polis.
Efter den ryska revolutionen flydde många ryska motrevolutionärer till Tyskland. De drömde om en utländsk invasion som skulle återinsätta dem vid makten i Ryssland, och därför drog de nytta av lögnen om kommunismen som ett redskap för ”judendomens” (likaledes påhittade) strävan efter världsdominans.
Den här uppfattningen kunde med framgång inplanteras bland de fanatiskt antikommunistiska tyska nazisterna – som faktiskt inte hade varit antisemiter från början. (Hitler hade försvarat judar vid flera tillfällen, och så sent som våren 1919 deltog han bland de sörjande i begrav- ningståget för en judisk politiker.)
Ingen bidrog mer till att inplantera antisemitismen bland nazisterna än Alfred Rosenberg, en ”vit” emigrant från Riga. Han gick med i nazistpartiet i januari 1919 (före Hitler) och fick snabbt positionen som partiets ledande ideolog.
I september 1919 höll Hitler sitt första antisemitiska tal.
Christer Bergström
