Åtta generalstrejker har genomförts i Nigeria de senaste 10 åren, riktade mot prisökningar och stora försämringar för arbetarklassen. Den största organiserades 2009, med massivt stöd även från de arbetslösa och de oorganiserade fattiga massorna i städerna.Democratic Socialist Movement (DSM, CWI i Nigeria) spelar en viktig roll i mobiliseringarna. Tre delegater från DSM deltog på CWI-kongressen.
Strejkerna har visat på hur situationen har skärpts och på den starka viljan att kämpa. Samtidigt har de i bästa fall lyckats bromsa försämringarna, eftersom de fackliga ledningarna har sett dem som enskilda protes- ter och inte haft någon strategi för att vinna.
– Allt har försämrats och gått bakåt under lång tid. Levnadsstandarden har fallit, avindustrialiseringen och nedskärningar har ökat den redan exi-sterande massarbetslösheten. Brottsligheten är utbredd. Landets infra- struktur faller sönder – vägnätet lagas inte, elavbrotten sker hela tiden.
– Regeringen säger att det inte finns pengar till utbildning och vård, men politikerna hade inga problem med att hitta pengar när bankerna drabbades av världskrisen, berättar Segun Olagoke Aderemi, ordförande för DSM.
– Korruptionen är otrolig. 1 774 politiker i parlamenten på riks- och delstatsnivå gör av med 5 procent av statsbudgeten.
– Krisen har förstärkt återkoloniseringen. Banker och energibolag från USA, EU-stater, Kina och Ryssland tar för sig. Greppet från Världsbanken och Internationella Valuta- fonden (IMF) har stärkts i hela Afrika.
– I Nigeria vill regimen genomföra massprivatisering av oljetillgångarna. Statens inkomster hade redan fallit med 30 procent när oljepriset sjönk. Nu ska kontrollen lämnas till multina-tionella oljebolag.
Detta i ett land där arvet från kolonialtiden och den globala kapitalismens utsugning lämnade efter sig ett förödande arv som präglar Nigeria än idag.
DSM har det senaste året drivit en rad kampanjer, till exempel stöd till bussförares kamp i Lagos för bättre arbetsförhållanden.
Två DSM-medlemmar greps av polis i en annan kampanj, mot polisvåld i Ajegunle.
På universiteten driver DSM en kampanj för rätt till utbildning, Education Rights Campaign. ERC är känt i stora delar av landet för kamp för resurser till utbildningen och för stöd till lärare och andra som har varit ute i strejker.
Den 12-14 juli i somras attackerades ERC och DSM på Ile-Ife-universitetet av slagskämpar på uppdrag av universitetsledningen.
DSM-medlemmar misshandlades och deras kontor slogs sönder. Därefter arresterades de som angripits! Kamraterna släpptes efter protester (inklusive från RS kommunfullmäktigeledamöter i Sverige) men en av dem är fortfarande avstängd från utbildningen. ERC fortsätter dock att gå framåt, trots försöken att driva bort socialister och aktivister från universitetet.
DSM förbereder sig nu inför valen nästa år, men det är nästan omöjligt att registrera ett verkligt arbetaralternativ inför valen och tidigare partier till vänster har rört sig högerut och korrumperats.
Det som behövs är ett nytt arbetarparti, plus att fackföreningarna för-bereder sig för en verklig strid mot privatisering av oljan.
Per-Åke Westerlund
