Nya sparförslag kommer att slå hårt mot den redan alarmerande vårdsituationen.
Nu hotar nya dråpslag mot vården i Västernorrlands läns landsting. En rad sparförslag har presenterats av landstingets tjänstemän.
–Vi går mot ekonomisk katastrof om vi inte gör något nu. Vi gick in med 221 miljoner kronor back från år 2014 och prognos och kalkyler pekar mot 1-1,5 miljarder i underskott år 2018, säger landstingsrådet Elisabeth Strömqvist (S) till Sundsvalls Tidning. Hon vill dock inte kommentera sparförslagets detaljer. Tidigare har mycket förhoppningar satts till de nya länskliniker som skulle börja jobba i höst.
Det kanske mest dramatiska i sparförslagen är att förlossningsvården och den slutna kvinnosjukvården läggs ned i både Sollefteå och Örnsköldsvik och flyttas till Sundsvall. Ytterligare stora delar av verksamheten vid sjukhuset i Sollefteå föreslås försvinna enligt förslaget, liksom Österåsens hälsohem där ett 30-tal personer arbetar. Dessutom en avveckling av medicinskt rehab i Härnösand.
Vidare föreslås minskat stöd till kultur och Länsmuseet liksom avveckling av en eller flera folkhögskolor.
– Besparingsförslaget är direkt förödande för Sollefteå och Kramfors, säger Sollefteås kommunalråd Elisabeth Lassen (S) till tidningen Allehanda.
Samtidigt med sparförslagen har Moderaterna inlett en kampanj för att sälja ut ett av sjukhusen. Det är oppositionsrådet Per Wahlberg och moderaternas gruppledare Stig Grip som driver att ett av sjukhusen läggs ut på entreprenad. ”Gärna Sundsvalls sjukhus”, menar de. Moderaternas privatiseringskampanj har fått stor uppmärksamhet och representanter från Aleris har uttalat sig i media om att de är intresserade.
Mitt i de kraftiga besparingarna sjösätts nu till slut på Sundsvalls sjukhus en under många år planerad stor byggnation av nya operationssalar. Det är en satsning som kommer att kosta 380 miljoner kronor. Att spara ihop till detta har utan tvekan varit något som har fått mycket annat att stå tillbaka.
Utan att känna till alla detaljer runt byggnationen har en modernisering och utbyggnad av dessa lokaler länge varit nödvändiga av bland annat arbetsmiljöskäl. Möjligen känns detta nu extra akut för landstinget då en stor del i kommande sparplaner handlar om att centralisera mer verksamhet i länet till Sundsvall. Bygget kommer när det blir klart om några år att innebära en stor kapacitetsökning.
Det bör dock påpekas att som det ser ut idag har nuvarande kapacitet begränsats, operationer har ställts in med mera, på grund av personalbrist efter att vårdpersonal har sagt upp sig och få vill jobba kvar på grund av landstingets personalpolitik. Risken är nu att landstinget satsar mer på betong och maskiner och glömmer vårdpersonalen.
Om man som landstingspolitikerna bara ser till budgeten, accepterar ramarna, och försöker få den att gå ihop, blir det ”logiskt” att lägga ned eller flytta vissa delar till Sundsvall.
Vi som vill kämpa för en rättvis vård över hela landet måste först se till behoven och sedan kämpa för resurser för att upprätthålla den. Visst kan det finnas tillfällen då viss typ av vård inte går att upprätthålla på små orter, av kompetensskäl eller patientsäkerhetsskäl när verksamheten blir för liten. Men då är inte en eventuell flytt en följd av nedskärningar.
Hur som helst, som förslaget nu ser ut kommer vården att dräneras i Ådalen om det genomförs. Befolkningen där kommer som vi andra att få högre landstingsskatt samtidigt som de ser vården i sina kommuner läggas ned. För att hindra detta krävs protester och massiva ”Rädda vården”-kampanjer.
I det läget som nu råder gäller det att också inte att falla i nedskärningspolitikernas fälla och ställa ort mot ort. Ska vi kunna kämpa för mer resurser till vården är det viktigt att vi vårdpersonal håller ihop och gör det tillsammans över hela länet. ■
