Offensivintervju: Hongkongs invånare ser detta som ”slutstriden”

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Den nya nationella säkerhetslag som Kinas härskare vill införa i Hongkong har mötts av stora protester och resulterat i ett upptrappat ”kallt krig” mellan USA och Kina. Offensiv har samtalat med Dikang från Socialist Action (ISA i Hongkong) om vad som nu händer och de globala följderna av den senaste tidens dramatiska händelser i Hongkong.

Den nya nationella säkerhetslagen för Hongkong ser ut att förändra spelreglerna; tror du att den kommer att provocera fram en ännu större proteströrelse än den som ägde rum förra året? Vilka steg är enligt Socialist Action nödvändiga att ta för att bygga en rörelse som kan besegra denna nya drakoniska lag?
– Lagen markerar slutet på Hongkongs partiella autonomi. Med den nya lagen kan den kinesiska diktaturen göra alla oppositionsgrupper till måltavlor, som i fastlands-Kina. Regimen behöver inte följa några lokala lagar, men kan förändra dessa lagar när helst man önskar. Målet är att krossa demokratikampen i Hongkong.
– Om en stor proteströrelse utvecklas nu beror på många faktorer. Situationen är väldigt komplicerad. Diktaturen drar fördel av pandemin, samlingar på fler än åtta personer är inte tillåtna och det finns en försiktighet vad gäller deltagande i större samlingar. Faktum är att från och med oktober förra året blev de flesta demonstrationer i Hongkong förbjudna. Nu är alla former av protester olagliga. Polisen står också mer förberedd och har utvecklat nya taktiker för att snabbt bryta upp protester.
– Ilskan är dock utbredd. I en opinionsundersökning på nätet med 370 000 tillfrågade var 98,6 procent emot den nya lagen. 70 procent sa att den inte skulle ha någon effekt på de myndighetsfientliga protesterna. Men i den rådande stämningen finns en frustration över att diktaturen inte gett med sig efter fjolårets gigantiska rörelse, då var fjärde invånare ute på gatorna och uppemot två miljoner vid enstaka tillfällen. Men istället för att ge efter har regimen svarat med ännu mer av repression. Vi är därför tvungna att sätta fokus på rörelsens tillkortakommande i fråga om taktik, orientering och program. 

– Rörelsen kan vinna om den tar till sig arbetarklassens kampmetoder, bygger arbetarorganisationer som fackföreningar samt länkar samman kampen för demokratiska fri- och rättigheter med behovet av en brådskande ekonomisk och social förändring för att befria oss från den kollapsande kapitalismen. 
– Den viktigaste ingrediensen för en segrande rörelse är att få stöd från arbetare i fastlands-Kina och även globalt. Men det klarar inte de pågående Hongkongprotesterna, då blicken tyvärr är alltför inåtvänd – man ser inte den otroliga potentialen som finns hos de kinesiska massorna. Därför, och det är möjligt, måste kampen ”återuppfinna” sig själv och ändra riktning för att kunna segra.

Internationella solidaritetsaktioner kan ha en väldigt kraftfull effekt. De kan uppmuntra, men också fungera som en ögonöppnare för massrörelsen i Hongkong gällande vilka krafter runt om i världen som är pålitliga och inte.

Den nya ”kejsaren” Xi Jinping står inför historiska kriser, men regimen verkar ändå vara beslutsam i att genomdriva den här nya lagen och sätta stopp för Hongkongs speciella slags autonomi.Vilka är huvudskälen till det? Varför är regimen, med tanke på alla de risker det medför, beredd att att avsluta ”ett land, två system”-politiken?
– Det visar hur djup krisen i Kina har blivit, och krisen var redan innan pandemin under utveckling. Pandemin har dock accelererat de processer som tidigare händelser satt i rörelse – både globalt och i Kina. Under flera års tid har den ekonomiska tillväxten i Kina saktat av, men BNP-siffrorna har trimmats för att läget ska framstå som bättre än vad det är. 
– Handelskriget mellan USA och Kina har visat sig vara väldigt kostsamt och regimen i Peking ser med fasa på att USA vill sätta landet i geopolitisk karantän. Hongkonghändelserna förra året, samt i Taiwan, var från Pekings perspektiv att beteckna som en katastrofal utveckling som visat att regimen förlorar kontrollen.

– Men trots de avsevärda risker och kostnader som följer med den nya lagen, som innebär att man tar kontroll över Hongkong och bryter samtliga av de löften som tidigare getts, känner diktaturen att den inte har något val. Den tar hellre dessa nya kostnader och risker än att tappa kontrollen. 
– Enligt vår uppfattning kan man inte lyckas med detta. Diktaturen sitter på en tidsinställd social, politisk och ekonomisk bomb. Den kan vidta kortsiktiga åtgärder som skenbart stärker dess styre, men dessa åtgärder kommer i allt högre grad att gå i baklås, slå tillbaka mot dem själva och skapa ännu större problem längre fram.
– Det är vad som hände med de enorma stimulansåtgärder som regimen vidtog för att dämpa den ekonomiska krisen 2008-2009. Stimulanspaketen framstod till en början som ett väldigt djärvt och beslutsamt svar på krisen. Men det bidrog till att tippa skuldsättningsproblemet över kanten till stupet, vilket inneburit under coronakrisen har det varit sparsamt med stimulansåtgärder. USA, Tyskland, Japan och Frankrike har lanserat stimulansåtgärder motsvarande över 10 procent av respektive lands BNP. Kinas åtgärder uppgår än så länge till endast 2,6 procent av BNP.

Den nationella säkerhetslagen kommer att få omfattande globala följder. Hur kommer den att påverka det nya kalla kriget mellan Kina och USA? Blir det nya tullar och sanktioner?
– Det är mycket troligt att USA svarar med sanktioner, eller åtminstone upphäver den speciella ställning och de särskilda handelsrättigheter som Hongkong har haft med USA.Det innebär att Hongkong kommer att ha samma status som andra kinesiska städer vad gäller handel.
– Vi vet ännu inte om EU fullt ut kommer att följa USA i spåren. EU och i synnerhet Tyskland har tidigare, för att skydda den egna ekonomin, försökt gå en balansgång, men nu går de flesta västregeringar samman i ett lösligt och konfliktfyllt antikinesiskt block. Inte bara gällande Hongkong, utan även i andra frågor som exempelvis Huawei och teknikkriget, samtidigt som kinesiska företag stoppas från att ta över företag inom EU. 

– Även Australien, som har Kina som sin största exportmarknad, har hamnat i konflikt efter att regeringen krävt en oberoende undersökning av coronavirusutbrottet. Den kinesiska regimens respons blev att begränsa spannmåls- och köttimport från Australien.
– Xi Jinping och de styrande underskattar sannolikt omfattningen av de åtgärder som Väst kommer att vidta som svar på den nya säkerhetslagen. Inte så att Trump bryr sig om Hongkong eller demokratiska fri- och rättigheter. Men på grund av pandemin, som nu har dödat lika många amerikaner som under det första världskriget, är Trump­administrationen och återvalskampanjen i kris. Därför känner sig Trump pressad att inta en allt ”tuffare” hållning till Kina. 

Vilka kommer implikationerna att bli i Asien för Kinas relationer med sina grannländer? Kan USA även komma att använda detta för att knuffa upp Taiwans globala status? Kommer åtgärder som vidtas av Väst få stöd i Hongkong? Kommer det att utvecklas ännu större illusioner om Väst nu?
– Kina kommer att försöka skydda sig mot Västs motreaktion genom att påskynda sina försök att bygga ett asiatiskt handelsblock, RCEP, samt genom att expandera det globala ekonomiska utvecklings- och infrastrukturprojektet ”Ett bälte, en väg”. Men båda dessa rymmer en värld av motsättningar. ”Ett bälte, en väg” har mött ytterligare problem till följd av pandemin och raset i den globala ekonomiska ekonomin, som har förvärrat skuldkrisen. 
– Kina har varit de fattiga ländernas enskilt största långivare med utlåning som motsvarar 6 procent av världens BNP. Många av dessa lån är kopplade till ”Ett bälte, en väg”-projektet och lånen har nu blivit ännu svårare att betala, samtidigt som kraven växer på skuldavskrivning.
– Inne i Kina väntar en hårdnad maktstrid i toppen. Det finns en utbredd intern opposition mot ”Ett bälte, en väg”-projektet som anklagas för att vara ett slöseri med pengar. För Xi Jinping är detta extra känsligt, eftersom ”Ett bälte, en väg” är hans ”hjärtebarn” och en prestigefråga, vilket gör det svårt för honom att backa. 

– Taiwan har blivit en avgörande ”schackpjäs” i USA-Kina-konflikten. Detta är också en plump i Xis protokoll, eftersom folk jämför med hur hans föregångare Hu Jintao handskades med Taiwan. Xis tillvägagångssätt – trakasserier och hot för att framstå som stark på hemmaplan – har lett till en backlash i Taiwan. 
– Taiwans president Tsai Ing-wen, som nyligen omvaldes på en Xi- och Kinafientlig plattform, har ett 70-procentigt stöd i opinionsmätningarna. Pandemin har naturligtvis inte hjälpt diktaturen att vinna stöd och vänner i Taiwan. Och nedslaget i Hongkong är näst intill ett erkännande från diktaturen – Taiwan är för tillfället att beteckna som förlorat. 
– Illusioner om USA, Taiwan och Väst kommer oundvikligen att tillta i Hongkong. Det är ett tecken på att folk, trots ilskan och hatet mot diktaturen, inte känner att kampen kan segra. Därför ser de sig om efter hjälp utifrån. Detta är också något som vi har sett tidigare – kurderna och palestinierna har vid olika tidpunkter haft illusioner om att USA skulle stödja dem. Men de har alltid blivit förrådda. 

Vilket svar och stöd bör, enligt Socialist Action, den globala arbetarrörelsen ge? Vad för slags internationell solidaritet behövs?
– Internationella solidaritetsaktioner kan ha en väldigt kraftfull effekt. De kan uppmuntra, men också fungera som en ögonöppnare för massrörelsen i Hongkong gällande vilka krafter runt om i världen som är pålitliga och inte.
 – Massprotesterna i USA angående polisvåld, rasism och mordet på George Floyd visar att Trump talar på exakt samma sätt som Xi Jinping gör när han ställs inför protester. Han dömer ut de protesterande som ”terrorister” och försvarar polisvåldet.
– Fackföreningarna i Väst borde göra mer för att protestera mot Kinas repression i Hongkong och Xinjiang samt mot kinesiska arbetarstrejker. Det är ett verkligt problem att det inom facken i många västländer finns både ledare och ett skikt ”vänster”-aktivister som vägrar att kritisera den kinesiska regimen och låter sig påverkas av dess propaganda om att Hongkongprotesterna är USA-vänliga. Det problemet kan växa i takt med att det kalla kriget trappas upp. 
– Det är den falska logik som säger ”min fiendes fiende är min vän”. Men oavsett hur mycket Trump eller Boris Johnson är arbetarnas fiender i sina egna länder, vilket de uppenbart är, gör detta inte Xi Jinping till arbetarklassens vän. Hans regim är inte ett uns progressiv. Xi har lett en större omfördelning av samhällets rikedomar än vad som har varit fallet i USA och Europa. 

– Vad som är nödvändigt idag är aktiv solidaritet och utbildning, för att återuppliva de bästa internationalistiska traditionerna inom arbetarklassrörelsen, att återigen framhålla varför arbetare alltid behöver tala och agera självständigt från kapitalistiska regeringar och politiker. 
– Gräsrotsförankrad arbetarsolidaritet mot statens våld, auktoritär politik och arbetarfientliga härskare är vad som behövs, avslutar Dikang.