Nästan 100 palestinier har dött sedan december i strider de två grupperna emellan. Därför ses den s k Meckadeklarationen, enligt vilken en samlingsregering ska bildas som kanske sista utvägen för att avvärja ett palestinskt inbördeskrig.
Kravaller i Jerusalem
Frågan är om det håller. Orosmomenten är flera, inte minst att Israels regering, uppbackad av USA, kan sabotera. Risken för nya explosioner visas av sammandrabbningar mellan israelisk polis och palestinier i det ockuperade Östra Jerusalem dagen efter Meckadeklarationen blev klar.En israelisk utgrävning intill al-Aqsamoskén, som är islams tredje viktigaste plats efter Mecka och Medina, utlöste kravaller. 80 personer dog i strider kring en utgrävning av samma område 1996 och fyra år senare gjorde Ariel Sharon ett provokativt besök som gav upphov till den andra palestinska intifadan (upproret).
I år är det 40 år sedan Israel inledde sin pågående ockupation av Gaza, Västbanken (inklusive Östra Jerusalem) och Golanhöjderna, och i detta spända läge har t o m Israels försvarsminister Peretz bett premiärminister Ehud Olmert att inställa utgrävningsarbetet.
Mycket är ännu oklart om innehållet i Meckadeklarationen, förutom att Hamas premiärminister, Ismail Haniya, sitter kvar. Hamas får 9 ministerposter, Fatah 6, och oberoende kandidater och mindre partier får 9 poster.
Hamasledningen är desperat med att få ett slut på den USA-ledda ekonomiska bojkott som kostade palestinierna en och en halv miljard dollar det gångna året. Offentliganställda får inte ut sina löner och hela 66 procent av befolkningen lever under fattigdomsgränsen.
I en klar gest inte bara till Fatah utan även till USA och Israel, har Hamas därför gått med på att nyckelposter i samlingsregeringen såsom finans-, utrikes- och inrikesministerposterna (med ansvar för de rivaliserande väpnade grupperna) ska gå till oberoende kandidater.
Fortsatt bojkott?
Frågan är om den s k ”kvartetten” (USA, Ryssland, EU och FN) som formellt står bakom bojkotten, ändrar sig när Hamas ännu inte tillmötesgått deras tre krav: att erkänna Israels rätt att existera, ta avstånd från våld och godkänna gamla avtal med Israel. Meckadeklarationen säger istället att man ”respektera” gamla avtal. Och än så länge vägrar Hamas att formellt erkänna Israel. Faktum är dock att Hamas i praktiken har accepterat en ”tvåstatslösning” med en palestinsk stat på Västbanken, Gaza och Östra Jerusalem. Som brittiska The Guardian påpekar har Hamas ”gett Abbas grönt ljus att söka fredssamtal med Israel.”Det återstår att se vad Olmerts regering gör nu, när Hamas ändå sänder signaler om en kompromiss. Den israeliska högern, med f d premiärministern Netanyahu i spetsen, kräver att Israel bryter banden med Fatahledaren Abbas sedan han nu ”gjort Hamas legitimt”. En rapport i Jerusalem Post om att Olmert övervägde att kapa banden till Abbas dementerades dock snabbt.
USA:s ansvar
Troligen avvaktar Israel tills USA:s utrikesminister Condoleezza Rice anländer den 19 februari för trepartssamtal med Olmert och Abbas. Risken är dock stor för att det hopp som väckts på gatorna i Gaza grusas igen, särskilt om bojkotten inte hävs. Då kan maktkampen mellan Hamas och Fatah flytta från en samlingsregering ut på gatan igen.Det är USA:s, Israels och den kapitalistiska ”omvärldens” brutala agerande som bär ansvaret för denna situation. Sedan de chockats av Hamas valseger 2006 har man 1) utövat kollektiv bestraffning mot 4 miljoner palestinier som anses ha röstat ”fel”, och 2) krävt att Hamas ska ansluta sig till Abbas proamerikanska program. Att påpeka det makabra i detta betyder inte att socialister ska stödja Hamas, som på grund av fel program och metoder inte kan visa en väg ur det nationella och sociala förtrycket av palestinierna.
Hamas politiska återvändsgränd visas nu av att man tvingats backa. Vad som behövs är kamp från arbetare och ungdomar för en socialistisk samhällsomvandling i Palestina, Israel och hela regionen.
Laurence Coates