Uppgörelsen mellan IF Metall och Volvo innebär att företaget kan stoppa produktionen i upp till 45 dagar och då får arbetarna endast 85 procent av lönen, vilket innebär att månadslönen kan bli 5 procent lägre samt att vårens lönerevision skjuts upp till den 1 januari 2010. ”För en metallarbetare kan sänkt lön för stoppdagar och förskjuten lönerevision betyda cirka 1 650 kronor lägre lön per månad” (Göteborgs-Posten den 12 mars).
Avtalet ger inga garantier för att företaget inte kan lägga nya varsel. Ett eventuellt varsel under detta avtal innebär att anställda kan sägas upp med en månads uppsägningstid, men att företaget då måste betala tillbaka till den avskedade det denne avstått från de senaste sex månaderna.
Det kravet kom sannolikt från klubben, men kan slå tillbaka mot Volvoarbetarna.
Volvo PV, som befinner sig i en svår ekonomisk kris och gör astronomiska förluster, vill inte ha skulder till sina anställda. Vid minsta försämring kommer de att varsla innan summan blir högre.
Innan uppgörelsen gick det rykten om att Volvo planerade att varsla ytterligare 800-1 000 anställda. Avtalet skrevs för att motverka detta, men kommer inte med några garantier.
Men det som bestämmer om Volvo ska varsla eller inte är försäljningsnivåerna, inte hur billig en Volvoarbe-tare är eller hur mycket Volvo kan su- ga ut sina medarbetare.
Den enda gång man kan prata om lönesänkningar är när alla chefer sänker sina löner till samma nivå som vi arbetare har.
Volvos verkstadsklubb sätter nu mer eller mindre normen för alla andra IF Metall-klubbar.
Idag kör Volvo bara på halvtakt med fem skift i veckan. De dagar som Volvo inte har produktion stannar Volvoarbetare hemma och får betalt, men de flesta arbetare på underleverantörerna får inte lön de dagarna.
IF Metall-klubben på IAC har hittills sagt nej till lönesänkningarna och lagt förslag om medlemsomröstning kring alla förslag från företagets sida.
Kaan Özsan