Regeringen – Fort Europas nya byggherrar

2016-01-12 18:03:38

foto: News Øresund / Anna Palmehag
Infrastrukturminister Anna Johansson besöker ID-kontrollerna på Kastrups flygplats i Danmark.

”Sverige står upp för asylrätten. I tider av kris är den som viktigast. Den som flyr från krig och förtryck ska kunna få skydd i Sverige”, sa statsminister Stefan Löfven i regeringsförklaringen den 15 september. Men drygt två månader senare den 24 november var statsministerns och regeringen budskap och handlingar rakt motsatta. Lagarna har anpassats till EU:s miniminivåer och det övergripande målet är att stoppa flyktingar från att söka asyl och skydd i Sverige.

S-MP-regeringen har under hösten genomfört de mest omfattande inskränkningarna i asylrätten någonsin och detta i en hastighet som saknar motstycke. Det är som Rättvisepartiet Socialisterna (RS) och och Offensiv tidigare skrivit en chockdoktrin på svensk mark som inleddes med regeringens uppgörelse om flyktingpolitiken med de fyra Allianspartierna den 23 oktober.

Regeringen och Alliansen enades då om att införa tillfälliga uppehållstillstånd, resa nya hinder för anhöriginvandring, utvidga rut-avdragen och ge grönt ljus för att de kallade yrkesintroduktionsanställningar (YA-jobb) även ska kunna omfatta företag utan kollektivavtal. Med denna historiska uppgörelse togs inte bara ett stort steg högerut vad gäller flyktingpolitiken utan också ett första steg mot en låglönemarknad.

”Flyktingkrisen tycks fungera utmärkt som skäl för att driva igenom gammal borgerlig favoritpolitik”, skrev Aftonbladet i en ledarkommentar till uppgörelsen. Men trots kritiken av delar av innehållet berömde Aftonbladet regeringen och Alliansen för att man gjort upp och inte satt ”partiegoismen först”. Vilket var lika horribelt och felaktigt som Göran Greiders hållning. I början av november hävdade Göran Greider i tidningen ETC att om inte vänstern sa ja till tillfälliga uppehållstillstånd och en ”lite restriktivare flyktingpolitik” skulle det gå ”helt åt andra hållet, åt höger, och att vi istället får en situation med stenhårda gränskontroller” (ETC den 5 november).

Som om vänstern stoppar högerpolitik och borgarhets genom att själv gå åt höger. En sådan ”vänster” gräver sin egen grav.

Göran Greiders recept ledde direkt till kapitulation, när det var viktigare än någonsin att stå upp för asylrätten och mot Sveriges aktiva deltagande i bygget av ett Fort Europa.

Uppgörelsen var en inkörsport till att Sverigedemokraternas krav och retorik omvandlas till konkret politik av andra partier – en ”danmarkisering” av Sverige som varslade om ytterligare åtstramning av flyktingpolitiken samt högersvängar på andra områden. Bara dryga veckan senare vecka beslutade regeringen att tvångs-LOV blir kvar och därmed en fortsatt privatisering av primärvården.

Den 24 november presenterade regeringen en rad ”extraordinära åtgärder” för att minska antalet asylsökande som sammantaget utgjorde en ytterligare drastisk högervridning av flyktingpolitiken med tillfälliga uppehållstillstånd som regel, omintetgjord familjeåterförening och Europas hårdaste gränskontroller med obligatoriska id-kontroller samt transportörsansvar.

Vilket sammantaget fullbordades vad brittiska The Guardian beskrev som ”historisk förändring” i svenskt politiskt tänkande, av ett slag ”som bara inträffar med 20-30 års mellanrum”.

Man får gå tillbaka till början av till början av 1990-talet för att hitta en en lika omfattande politisk omsvängning. Men 1990-talets omsvängning skedde över ett antal år innan den fullbordades med den socialdemokratiska regeringens krispolitik och ”världsrekord i budgetsanering” från 1994.

För att möjliggöra denna u-sväng förenades det borgerliga etablissemanget i en enorm hetskampanj mot flyktingar och EU-migranter, som inkluderade att en namngiven flykting på ett boende pekades ut som terrorist och ständiga påståenden om nära förestående ”systemkollaps”.

Den nye KD-ledaren Ebba Busch Thor i sitt öppningstal av Kristdemokraternas riksting den 8 oktober tycks ha varit den första att tala om ”hotande systemkollaps”. Det var ett tal där det stod klart att Ebba Busch Thors ville ”etablera KD som ett tydligare högerpopulistiskt parti. Inte så långt till höger som SD, men nånstans mellan övriga Allianspartier och Sverigedemokraterna”, enligt Expressens K-G Bergstöm.

Sedan följde andra partiledare och kommentatorer efter. Alla förenades de i att ingen sa vilka ”system” som var på väg att kollapsa. Skräckhistorierna och propagandakampanjen, som också närdes av att olika EU-länder stramade åt flyktingpolitiken och införde gränskontroller, bildade underlaget för regeringens krav på ”andrum”.

Talande är att även analytikerna på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) som regeringen hänvisar till när man påstår att ”viktiga samhällsfunktioner inte klarar av [flyktingmottagningens] ansträngning” (Regeringen föreslår åtgärder för att skapa andrum för svenskt flyktingmottagande, 24 november) värjer sig mot talet om ”systemkollaps”.

– Det är ett ansträngt läge på en rad områden. Men att säga att det är en systemkollaps är helt enkelt inte sant, säger Alexandra Nordlander, analytiker på den som blogg som skrivs av redaktionen på Krisinformation.se (myndigheternas gemensamma webbplats för krisinformation) den 11 december.

De obligatoriska id-kontrollerna på alla resor från Danmark till Sverige, som kan bli kvar under lång tid, syftar dels till stoppa och skrämma flyktingar från att komma till Sverige, dels få till att stånd en skärpning av EU:s flyktingpolitik. Men den syftade också till att knäcka den våg av flyktingsolidaritet som svepte fram under hösten.

Hur långt regeringen är beredd att gå återspeglas i att det finns tydliga inslag av undantagslagar i gränskontrollerna och förslaget om att stänga Öresundsbron. Idag är det flyktingar som pekas ut som ett ”hot mot rikets säkerhet” och möts med speciallagar, imorgon kan det vara masskampen.

Efter Sveriges beslut har övriga EU-regeringar fått en ännu en ursäkt för att införa gränskontroller. De dominoeffekter som regeringens beslut kan till och med slå in den sista spiken i Schengens-överenskommelsens kista.

”EU måste få metoder för att stoppa den motorväg som finns till Europa”, sa justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S) efter sitt senaste möte med andra EU-toppar i förra veckan. Ungefär samtidigt rapporterades i internationella media att den turkiska kustbevakningen funnit kropparna av minst 36 döda flyktingar som spolats upp på land. Det drunknade i vad Johansson cyniskt benämnde som ”motorvägen”.

Vägen till Europa går över Medelhavet. Enligt International Organization for Migration (IOM), drunknade 3 771 flyktingar i Medelhavet i fjol – mer än tio per dag.

Till sin hjälp mot flyktingarna har EU tagit hjälp av Turkiets krigsregim, som belönats med 3 miljarder euro och status av ”säkert land”. Från EU-regeringarnas hörs inte ett ord av kritik mot regimens upptrappade krig mot kurderna, utan endast krav på att “Turkiet borde göra mer för att minska antalet som flyr över Egeiska havet” (EU-kommissionens vice president Frans Timmermans efter sin träff med Turkiets EU-minister Volkan Bozkir Ankara den 11 januari).

Regeringen genomför en drastisk skärpning av flyktingpolitiken samtidigt allt större polisresurser ska satsas på att snabbt utvisa fler flyktingar som fått avslag.

I slutet av oktober aviserade inrikesminister Anders Ygeman (S) att fler poliser skulle mobiliseras för att genomföra fler och snabbare tvångsutvisningar. I januari i år är regeringen beredd att gå än längre för att kunna utvisa fler.

I de så kallade regleringsbreven för 2016 till Polisen, Migrationsverket och Kriminalvården, kräver regeringen att antalet genomförda av- och utvisningar av personer måste bli betydligt fler.

”Vi har haft det uppdraget sedan tidigare. Men nu har regeringen avsevärt förtydligat det”, säger Patrik Engström, chef för den nationella gränspolisen i en TT-artikel den 9 januari.

De som närmast hotas av regeringens nya propåer är de tusentals (omkring 6 000 personer I oktober) som fått nej på sin asylansökan men som fortfarande bor kvar på Migrationsverkets boenden.

Det finns pengar. Men regeringen är inte beredd att skjuta till de pengar som krävs för skapa jobb, välfärd och bostad till alla. Istället för att låta de rika, storföretag och banker betala skyller man sina egna misslyckanden på flyktingmottagandet. Vilket göder rasism och splittring.

Kampen för asylrätt och flyktingars rättigheter är en kamp mot rasism och högerpolitik. Regeringens, med stöd av Alliansen och SD, attacker måste mötas av ett organiserat motstånd och protester med det målet att bygga den rörelse som krävs för att riva regeringens alla flyktingmurar.

Rättvisepartiet Socialisterna (RS) och Offensiv säger:

  • Enad kamp mot högerpolitik och rasism. Låt börsbolag och rika betala för ett program för bostad, välfärd och jobb åt alla.
  • Försvara asylrätten – nej till tillfälliga uppehållstillstånd, id- och gränskontroller.
  • Riv Fort Europa. Säkra vägar till Europa för flyktingar. Avskaffa Dublinförordningen. 
  • Masskampanjer mot rasism, attentat och skuldbeläggning av flyktingar. 
  • Stoppa tvångsutvisningarna. 
  • Flyktingamnesti – nu. 
  • Gemensam kamp för jobb, välfärd, bostad och ökade resurser till kommunerna. 
  • Nej till låglönemarknad – lika rättigheter och kollektivavtal. 
  • Internationell solidaritet: Global kamp mot imperialismens krig och plundring.

Stockholm: Demonstrera för asylrätten lördag 16 januari, kl 14.00 Raoul Wallenbergs torg

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!