Matpriserna är nu lika höga som rekordåret 2008, då en rad länder drabbades av matkravaller. Även i vårens revolutioner i arabvärlden har de höga matpriserna och avskaffade livsmedelssubventioner varit en viktig faktor. Nu har FNs livsmedelsorgan FAO släppt en rapport som förutspår fortsatt höga priser de närmaste tio åren.För femte året i rad är prisförändringarna på livsmedel extremt stora och snabba.
Enligt FAO beror detta bland annat på minskade lager och ökad spekulation. FAO räknar med fortsatt höjda matpriser.
En viktig orsak till höjda priser är höjda oljepriser, som snabbt driver upp priset på till exempel konstgödsel.
Den globala jordbruksproduktionen väntas avstanna i tillväxt, från 2,6 procent till 1,7 procent. Som orsak nämns till exempel extrema väderfenomen och klimatförändringar, som ökar risk för missväxt men också generellt tvingar fram odling under sämre förutsättningar.
Enligt World Development Movement (WDM), en brittisk kampanjorganisation mot fattigdom, är spekulation en viktig orsak till de höjda majspriserna. Deras undersökning visar att hedgefonder, investmentbanker och andra spekulanter äger framtida majsskördar till ett värde av 101 miljarder kronor, en ökning med 127,5 procent mot för ett år sedan.
WDM uppskattar att brittiska storbanken Barclays tjänar 3,5 miljarder kronor årligen på matspekulation. Orsaken är förstås inte att spekulanter gillar majskolvar eller popcorn, utan att de vill spä på bristen och kunna sälja till ett högre pris. De som betalar är vi som behöver mat. Majs är huvudföda i stora delar av Afrika och Latinamerika. Värst drabbas fattiga som lägger större delen av sin inkomst på livsmedel.
Enligt Världsbanken har 44 miljoner fler människor blivit fattiga de senaste året på grund av stigande matpriser.
Vissa ekonomer och hjälporganisationer hoppas på att högre livsmedelspriser ska gynna fattiga bönder och även öka på investeringarna i ökad produktion.
Tyvärr finns det dock ingen automatik mellan högre matpriser för konsumenten och mer betalt till fattiga bönder. Kapitalistiska mellanhänder och spekulanter tar ofta största delen av kakan. Och huvudorsaken till svälten är inte brist på mat, utan brist på pengar för att kunna köpa mat. De allra fattigaste länderna är dessutom nettoimportörer av mat, vilket gör att höjda livsmedelspriser spär på fattigdom och svält.
En orsak till detta är att många länder i exempelvis Afrika av IMF och Världsbanken har tvingats till så kallade ”strukturanpassningsprogram” med skuldavbetalningar, avregleringar och privatiseringar istället för utveckling av till exempel jordbruket.
Nyliberaler inom FAO och G20 argumenterar utan några bevis för att ytterligare avregleringar ska gynna matproduktion och de fattiga.
Verkligheten visar att det är när länder gjort tvärtom situationen har kunnat förbättras. När Malawi införde stora statliga subventioner på utsäde och gödsel till sina småbönder ökade matproduktionen tiofalt och hungern minskade.
Även om dagens matkris i huvudsak inte beror på brist på mat så kommer matproduktionen att behöva öka, på grund av en ökande befolkning och för att få fram en mer allsidig kost.
Under 1960-talets ”gröna revolutionen” mångdubblades Asiens jordbruksproduktion med hjälp av konstgödsel och högpresterande grödor. Men detta skedde till priset av miljöförstöring, jordförsämring, nedsaltning på grund av bevattning, resistenta skadedjur p g a bekämpningsmedel och kraftigt försämrad biologisk mångfald.
Men verktygen och kunskapen finns för kraftigt ökad global livsmedelsproduktion på ett hållbart sätt.
FAO har exempelvis tagit fram ett program som enligt tester i snitt ökar produktionen med 80 procent i låginkomstländer bland framförallt småbönder. Detta med naturlig skadedjursbekämpning, betydligt mindre gödsel, bevattning, behandling av jorden etc.
Men under den globala kapitalismen ges inga förutsättningar för en sådan utveckling.
Nya kriser, prisförändringar, den utbredda spekulationen, EU:s och USA:s jordbrukssubventioner o s v undergräver all möjlighet för miljarder fattiga att ta sig ur fattigdomsfällan.
För ett hållbart jordbruk där livsmedel fördelas rättvist och i enlighet med behoven, måste de stora industrijordbruken förstatligas och totalt omstöpas till hållbar produktion. Bankerna måste förstatligas för att stoppa spekulationen och ge fömånliga lån för landsbygdsutveckling och jorden förstatligas och delas ut till bönderna för att brukas.
Jonas Brännberg
