För fem år sedan skrev Löfven såhär. Men principfasthet är inget för hycklarpartiet S.
Det finns ingen hejd på Socialdemokraternas försök att vinna röster på ”hårdare tag” mot de som tvingas fly undan krig, terror och diktaturer.
Utspelskarusellen snurrar allt snabbare, och bara högervarv. Efter språkkrav och troligt tiggeriförbud presenterades den 4 maj en ”ny socialdemokratisk migrationspolitik”.
Varenda punkt i S-ledningens förslag går ut på att misstänkliggöra flyktingarna. Den ”tillfälliga lagen” ska fortsätta. Det betyder att beviljade uppehållstillstånd är på högst två eller tre år, inte permanenta; att familjer inte kan återförenas; att skyddsbehov (krig) inte längre gäller som skäl för asyl.
Nu trappas detta upp. Stefan Löfven och S-ledningen anser att Sverige ska ta emot 14 000 flyktingar per år. Siffran är helt abstrakt. Istället för att inse att världens flyktingar idag är fler än någonsin – 67 miljoner – utgår S från Sveriges invånarantal jämfört med andra EU-länder. Men hur många som lyckas ta sig till Europa hänger helt och hållet på den mur EU betalat Erdoğans Turkiet att upprätthålla.
I ett eko av SD säger S-ledningen nu också att de vill öka stödet ”till säkerhet och humanitära förhållanden i flyktingläger utanför Europa”. Vilka läger menar de? Rapporterna från Libyen och andra länder gör oftast paralleller till fångläger eller koncentrationsläger. Villkoren för de flyktingar som inte kan lämna Grekland på grund av de andra EU-ländernas stopp är inte mycket bättre.
Att Löfven upprepar att Sverige ska ha samma politik som andra EU-länder innebär att han låter Orbán i Ungern, den svart-blå regeringen i Österrike och Lega Nord i Italien sätta tonen.
De som lyckas ta sig till Sverige ska låsas in och sorteras. Deras id och ålder ska misstänkliggöras. Det uttalade syftet är att ”öka återvändandet för de som får avslag”. Ett led i detta är att länder som inte tar emot de som utvisas ska bli av med bistånd från Sverige.
Idag kan den som har fått avslag söka på nytt efter fyra år – nu vill S att det ska vara åtta år. Varför åtta? Varför inte 80? Kommuner ska inte längre själva kunna besluta om försörjningsstöd till de som fått avslag. De ska heller inte längre kunna söka och få arbetstillstånd.
De som har tagit sig igenom nålsögat ifrågasätts också i S-förslagen genom påståenden om att de måste lära sig svenska, börjat arbeta och ”försörja sig”. Som om problemet inte vore fördelningen av resurser – till exempel mellan utbildning och bankvinster.
Förslagen har mött kritik från exempelvis S-märkta Olof Palmes Internationella Center när det gäller hot om nedskärningar i biståndet. En S-ledamot i riksdagen, Sara Karlsson, har hoppat av i protest. Socialdemokraterna i Karlskrona är bland de lokalorganisationer som säger att förslagen är ett svek mot tidigare kongressbeslut om bland annat permanenta uppehållstillstånd.
Det är ingen tillfällighet att Moderatledaren Ulf Kristersson pekar på likheterna mellan S och M i dessa frågor. Men högerpolitik mot flyktingarna har inte räddat S-partier i övriga Europa, som i Österrike, Danmark, Tyskland med flera.
Att peka ut flyktingar, migration och förorter som ett hot är en klassisk avledningsmanöver. Förslagen ska överrösta den massiva kritik som skulle kunna samla rörelser mot nedskärningar i vården, vinster i välfärden, miljöbovar och skatteparadis.
För socialister handlar flyktingpolitiken om solidaritet, om kamp mot ALL högerpolitik och om vilket samhälle vi står för. Rättvisepartiet Socialisterna står för amnesti för flyktingarna och kamp mot kapitalism och högerpolitik.
