Vart är Socialdemokraterna på väg? Ska partiet följa samma väg ytterligare högerut som S i Danmark och Österrike?
I Danmark har Socialdemokraterna öppnat för samarbete med det högerpopulistiska och rasistiska Dansk Folkeparti. Ordföranden för danska S, Mette Frederiksen, överraskade i början av året med att säga att de två partierna har mycket gemensamt.
I valrörelsen i Österrike nyligen var det svårt att se någon skillnad mellan socialdemokratiska SPÖ och alternativen till höger, inklusive det ökända rasistpartiet FPÖ.
Debatten har blivit aktuell efter Socialdemokraternas annons på Facebook i förra veckan, en bild med en polis och en passkontrollant med rubriken ”Sveriges säkerhet – svenska modellen ska utvecklas, inte avvecklas”.
Bilden är ett försvar av att regeringen på nytt har förlängt de gränskontroller som när de infördes 2015 kallades ”tillfälliga”. Annonsbilden försäkrar att det både hos allmänheten och partierna finns ett ”brett stöd” för dessa kontroller.
Bilden visar att S håller på att ”närma sig en grundläggande hållning som finns i andra partier, framför allt Sverigedemokraterna och Moderaterna”, kommenterade statsvetarprofessorn Jonas Hinnfors.
Bilden har också fått hård kritik av Ulf Bjereld, förbundsordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet, och från Anders Lindberg på Aftonbladets socialdemokratiska ledarsida. En rad inlägg på Socialdemokraternas Facebooksida konstaterar att S-partiet med denna bild pekar ut flyktingar som orsaken till otrygghet.
Faktum är att ”danmarkiseringen” av Socialdemokraterna och därmed den svenska politiska debatten har pågått en längre tid. Chockdoktrinen 2015 med införandet av EU:s lägsta nivå på flyktingpolitiken markerade ett nytt stadium.
”Danmarkisering” hänvisar till att den officiella politiska debatten i Danmark de senaste 10-15 åren dominerats av frågor om invandring (hur stoppa flyktingar), islam, integrering och så vidare. Ofta med Dansk Folkeparti i spetsen, det parti som S i Danmark nu vill samarbeta med.
Stefan Löfven har sedan hösten 2015 gett stort utrymme till ”brott, tiggeri, terror och försvar”. Hans tal på S-kongressen i våras ”handlade om trygghet, och hur vi ska göra för att öka tryggheten och skydda oss mot brott med hjälp av bland annat skärpta straff och gränskontroller, enligt Jonas Hinnfors” (DN 171019). På samma kongress lovade S-partiet att öka antalet poliser med 10 000.
Inom flyktingpolitiken har Socialdemokraterna ofta samarbetat med Moderaterna för att driva igenom hårdare regler och fler utvisningar. Nya M-ledaren Ulf Kristersson inledde också med att bjuda in till nya överenskommelser.
Bland socialdemokratiska strateger ses säkert vändningen till att betona hårdare gränskontroller och mer pengar till militären som ett sätt att vinna röster i valet nästa år. Men faktum är att de S-partier som har följt denna kurs snarare tappat röster, både i Österrike, Danmark och andra länder.
Det är istället en uttalad vänsterkurs – kritik av banker, storföretag, privatiseringar och klyftor – som gett ökat stöd, som för Bernie Sanders i USA och Jeremy Corbyn i Storbritannien. För arbetar- och vänsterpolitik i Sverige behövs ett nytt arbetarparti, baserat på kamprörelser bland arbetare och unga. ■
