Regeringen beslutade den 10 mars att utreda ett system med ekonomiska frizoner i förorter med hög arbetslöshet och utbrett så kallat utanförskap, enligt mönster från de ökända nyliberala frizonerna i tredje världen som också prövats i framförallt Frankrike och USA.Målsättningen med de så kallade nystartszonerna, som de kallas i regeringens kommittédirektiv, sägs vara att skapa fler jobb och företag i de invandrartäta stadsdelar där sysselsättningsgraden är mycket lägre än det nationella genomsnittet.
Frågan är om det inte mera är fråga om ännu ett desperat försök att hitta något att peka på i nästa val, då högeralliansen inte längre kommer att kunna dölja sitt totala misslyckande med att utveckla storstädernas fattiga förorter.
Utredaren ska analysera för- och nackdelar med ett sådant system och föreslå kriterier för hur de ska avgränsas och ett lämpligt system för skattelättnader.
Det är också fritt fram för utredaren att föreslå andra åtgärder än skattelättnader eller i kombination med sådana.
Några som entusiastiskt har hakat på denna öppning är den nyliberala tankesmedjan Timbro, som har gett ut en rapport av ekonomen Li Jansson, kallad Så kan svenska frizoner se ut.
I ett inlägg på SvD Opinion den 5 april varnar Li Jansson också för att frizonerna lätt blir ett fiasko om regeringen är för feg, med kinesiska Shenzhen som ett positivt exempel för Tensta-Rinkeby i Stockholm, Bergsjön i Göteborg och Rosengård i Malmö i frizoner med fullständigt fri företagsamhet.
Hon föreslår också att individer och företag inom frizonerna själva ska avtala individuellt om reglerna för uppsägning, vilket betyder avskaffandet av såväl kollektivavtalen som anställningsskyddet i LAS.
Ekonomiska frizoner i förorterna har alla chanser att i ännu större skala upprepa fiaskot med att rea ut ung arbetskraft till McDonald’s, till ett pris av 400 000 kronor för varje ny heltidstjänst. Vad som mer än något annat undergrävt t ex Järva i Stockholm är dels konsekvenserna av Vårdval Stockholm och det fria skolvalet som har betytt att vårdens och skolans resurser dras från förorterna – och därutöver regelrätta politiska beslut om att lägga ned t ex ungdomsgårdar och fritids och att flytta ut stadsdelsförvaltningar, arbetsförmedlings- och försäkringskassekontor, skattekontor o s v.
Frizoner i förorterna måste självklart avvisas som ett nytt sätt att stigmatisera de boende som på alla sätt missgynnats av den omvända Robin Hood-politik som i tjugo års tid har kännetecknat alla svenska regeringar.
I stället krävs en plan för riktiga jobb och utbildning i offentliga skolor, vård, omsorg, kultur, kollektivtrafik, byggande och upprustning av miljonprogrammets bostäder, som tar vara på den kreativitet och kontaktnät till alla världens hörn som också kan skapa ytterligare ekonomisk och social utveckling.
Arne Johansson
