Skyddade boenden ska inte vara en vara

Allt fler skyddade boenden släpps ut på den ”fria marknaden” och privatiseras – vilket försämrar verksamheterna (Foto: Liv Shange Moyo).

av Louise Strömbäck // Artikel i Offensiv

När marknaden styr kan man göra vinst på vad som helst, och mäns våld mot kvinnor är inget undantag i Sverige. Flera kommuner har upphandlat så kallade skyddade boenden för kvinnor, samtidigt som kvinnojourerna med långvarig realkompetens tvingas stänga sin verksamhet.

Under 2018 dödades 22 kvinnor av en manlig partner eller expartner. I år kommer siffran att bli minst lika hög. Samtidigt försvinner kvinnojourernas möjligheter att hjälpa våldsutsatta kvinnor alltmer. Systemet för statsbidrag till ideella organisationer som jobbar med brottsoffer ska förändras, vilket kommer att påverka kvinnojourerna negativt.
Kvinnojourerna började som en rörelse på slutet av 1970-talet för att hjälpa och skydda våldsutsatta kvinnor och barn. Kommunerna fick långt senare ett formellt ansvar, men då kvinnojourerna redan var etablerade och hade stor kunskap valde många kommuner att samarbeta med dem.
När en kommun lämnar över genomförandet av en socialtjänstinsats måste de också ersätta alla kostnader, vilket gäller för kvinnojourer. Men många kommuner har istället valt att bidragsfinansiera verksamheten för att sänka sina egna kostnader, vilket har lett till att jourerna har hamnat i en beroendeställning till kommunerna.

En plats på en kvinnojour för kvinnor och barn som flyr våld ska vara en rättighet.

Det nya systemet kommer innebära att skyddade boenden betraktas som en ekonomisk verksamhet och inte ska finansieras genom bidrag. Det leder till att de ideella kvinnojourerna inte kommer att kunna fortsätta driva skyddade boenden, som istället blir en vinstdrivande marknadsverksamhet. 
Då är det inte heller kvinnorna själva som avgör om de ska bo på det skyddade boendet, utan tjänstemän som ser till vinsten framför kvinnors behov.
De boenden som redan har upphandlats av kommunerna har i många fall inneburit en fortsatt utsatthet för många kvinnor. De har säkerhetsdörrar, insynsskydd, videoövervakning och män som arbetar på boendena för kvinnor som har traumatiserats av just män.

För kommunerna innebär de skyddade boendena en ökad kostnad, samtidigt som färre kvinnor och barn kan få hjälp. Att välja en marknadsmodell för skyddade boenden med vinstdrivande företag istället för att samarbeta med existerande kvinnojourer är ett rent ideologiskt beslut. Det går ut på att allt ska göras vinst på, däribland våld mot kvinnor.
Kvinno- och tjejjourer är oerhört viktiga och räddar liv. Kvinnor och barn ska aldrig behöva bo med en våldsam man, och dessa jourer har enorm kunskap som hjälper tiotusentals kvinnor, tjejer och barn varje år.
Därför måste de få fullt erkännande och finansiering så att de kan sköta de skyddade boendena istället för kommuner och privata, vinstdrivande bolag. En plats på en kvinnojour för kvinnor och barn som flyr våld ska vara en rättighet.