Den spanska regeringen använde för första gången sedan den fascistiska diktatorn Francos tid ett militärdekret för att tvinga flygtrafikledare tillbaka till jobbet efter att de genomfört en ”vild” strejk i förra veckan.Flygtrafikledarna massjukskrev sig och gick hem. Detta för att kringgå de spanska antistrejklagarna, som arbetsgivarna och regeringen använder sig av för att tillåta strejker på villkor att en nivå av ”minimiservice” upprätthålls. Det är en lag som vingklipper fackets makt och klavbinder fack- et med byråkratiskt krångel.
Strejken paralyserade de spanska flygplatserna; tusentals passagerare strandsattes under helgen.
Den omfattande effekten av konfliktåtgärden visar på vilken makt en liten grupp av yrkesutövare kan ha i dagens högteknologiska samhälle.
Den ”socialistiska” PSOE-regeringen tillkännagav omedelbart ”larmberedskap” och militariserade flygövervakningen, vilket innebar att personalen tvingades jobba under hot om åtal för ”uppvigling” och sex år i fängelse om de inte lydde order. Den militära insatsen utgjorde ett extraordinärt steg – en undantagstillståndsåtgärd tillhandahållen av Spaniens grundlag som användes för första gången på 32 år.
José Blanco, som är minister för den offentliga sektorn, har försvarat regeringens övergrepp med pompösa tal om behovet av att sluta upp bakom demokratin och rättsstaten.
Den stämning som piskades upp av regeringen och media visade emellertid föga respekt för flygledarna och deras demokratiska rättighet att protestera och strejka.
De lade ner arbetet när regeringen lade fram ett godtyckligt dekret som försämrade deras villkor. Flygledarfacket och regeringen hade förhandlat i månader innan.
Medias förtalskampanj mot flygtrafikledarna kom att påverka opinionen. Pressen skrev spaltmeter om att de tjänar 350 000 euro (3,2 miljoner kronor) om året och har bekväma livstidsjobb. Vad som inte nämns är att de drar in det mesta av sina löner genom övertid därför att det råder brist på flygtrafikledare i Spanien. Liknande kampanjer har bedrivits mot andra statsanställda. Mot bakgrunden av 4 miljoner arbetslösa och låga löner ställde sig många på regeringens sida mot flygtrafikledarna. Det finns t o m konspirationsteorier, som förmodligen härstammar ifrån PSOE, om att flygledarna i hemlighet genomförde sin konfliktåtgärd på order av högerpartiet PP.
Socialister måste se igenom dimridåerna och hysterin och se vad som verkligen hände och varför det hände.
Regeringen ser massiva nedskärningar av den offentliga sektorn som den enda ”lösningen”, givet dess pakt med kapitalismen. Det är skälet till varför de styrande slog till så hårt mot flygtrafikledarna. José Blancos hot om att låta sparka och straffa uppemot 400 flygtrafikledare måste bemötas med arbetaropposition, liksom privatiseringen av flygtrafikövervakningen. Fackföreningar och vänsterorganisationer måste ge sitt stöd till flygtrafikledarna och försvara deras grundläggande rättigheter, som till exempel deras rättighet att strejka.
Detta är en extremt allvarlig händelseutveckling och en varning till alla spanska arbetare. Ett prejudikat har nu skapats i 2000-talets Spanien. PSOE har på ett vanärande sätt använt sig av en lag som instiftades under Francos fascistiska diktatur för att slå mot strejkrätten.
John Hird
Socialismo Revolucionario
(CWI i Spanien)
