Stöd arbetarkampen i Iran

2007-10-17 13:20:08




Den 29 september gick 1 000 anställda vid sockerrörsfabriken Haft Tapeh ut i strejk, dels för att de inte hade fått betalt på mer än tre månader och dels för att företagsledningen har planer på att lägga ned fabriken. Arbetarna genomförde också en protestmarsch som slutade fredligt utanför länsstyrelsens byggnad i staden Shush i regionen Khozestan i södra Iran.

Dagen därpå (den 30 september) samlades ännu fler av sockerrörsfabrikens anställda utanför länsstyrelsen för att upprepa sina rättmätiga krav på ett fredligt sätt, men möttes då av polisens brutala våld. När man hörde att det var ännu mer polisförstärkning från andra, närliggande orter på väg, bestämde sig arbetarna för att barrikadera sig genom att spärra av genomfartslederna till staden.
Den tredje strejkdagen gick 2 500 av fabrikens anställda återigen ut i en protestmarsch genom stadens gator och torg med krav på omedelbar löneutbetalning, ett upprivande av nedläggningsplanerna, ommöblering av företagsstyrelsen samt att den verkställande direktören byts ut.

Brutal polisattack

Polisens säkerhetstjänst filmade hela händelseförloppet för att sedan kunna identifiera organisatörerna inför efterföljande polisiära åtgärder samt uppsägning av deras anställningar.
Trots protestmarschens fredliga karaktär gick polisen till våldsamt angrepp mot demonstranterna. Resultatet blev ett tiotal sårade och skadade samt ett flertal arresteringar, där de arresterade efter en massiv protest från arbetarnas sida utanför häktet blev utsläppta.
En tredje punkt som fabrikens anställda protesterade mot var plundringen av företaget i form av successiv försäljning av dess jordbruksmark och andra tillgångar som skedde i maskopi mellan regimens maffialiknande krafter.
En talesman för de protesterande arbetarna uppgav i en intervju med en utlandsstationerad radiostation (radio Barabari ) att representanterna för de anställda har gått under jorden för att de fruktar för sina liv. I samma intervju sökte han stöd för arbetarnas sak hos alla rättvise- och frihetskämpar och undrade ”Om arbetarna är slavar som ska arbeta utan lön?”.
Den 10 oktober var det exakt 12 dagar sedan som arbetarna påbörjade sin strejk.
De strejkande anställda fortsätter ännu med sin arbetsnedläggelse och sina protester. Någon slutgiltig förlikning finns ännu inte i sikte. Företagsledningen har gjort vissa eftergifter, men arbetarna misstror ledningen och avvisar dess löften som tomma ord. Under tiden fortsätter säkerhetspolisen med sin förföljelse och arresteringar av de radikala och aktiva arbetarna.
Det är av vikt att påpeka att det råder omänskliga arbetsförhållanden på Haft Tapehs sockerrörsfabrik. Ett exempel är att arbetarna måste jobba 12-timmarspass varje dag och sju dagar i veckan för att kunna försörja sig och sina familjer på existensminimumnivå.

Jobbslakt

För bara några år sedan var Haft Tapeh-fabriken en jättelik arbetsplats med 17 000 anställda. Den islamiska regimens nyliberala politik har lett till att antalet anställda reducerats kraftigt till de nuvarande 5 000.
Den islamiska regimen i Iran tål inga som helst former av sammanslutningar; vare sig politiska eller fackliga. Den tolererar inte heller strejker, protester eller kritik.
Varje form av de mest elementära mänskliga, politiska, sociala, ekonomiska och fackliga rättigheter kuvas på det mest brutala sätt. Denna gång utgjorde inte heller något undantag. Förutom de tusentals politiska fångar som sitter inne för sitt oliktänkande, sitter många fackliga aktivister fängslade. Deras ”brott” har varit att bilda fackliga arbetarorganisationer.
Tre av de mest namnkunniga fackliga ledare som sitter inne för detta ”brott” är Mansur Oslanloo, Ebrahim Madadi samt Mahmood Salehi.
Kuvandet av frihetskraven drabbar – förutom arbetarna – även de allra flesta samhällsgrupper; kvinnor, ungdomar, studenter, lärare, journalister, författare samt etniska minoriteter.
Förutom att den islamiska regimen döpts om till ”journalisternas fängelse”, stod den också högst upp på Amnesty Internationals lista över de länder som verkställt flest dödsdomar under år 2006.

Internationell solidaritet

Arbetare i hela världen har till uppgift att försvara den iranska arbetarklassens kamp mot den islamiska regimen samt fördöma regimens repression mot dessa elementära rättigheter och dess brutala våld mot oskyldiga människor som utkräver sina legitima rättigheter.
Detta stöd väger speciellt tungt nu när hotet om krig mellan USA och Iran är överhängande.

  • Nej till den islamiska regimen.
  • Nej till krig.
  • Länge leve arbetarkampen i Iran.

Kommittén Nej till Islamiska regimen. Nej till krig


Senaste nytt: I radio Barabari uppgav en talesman för de strejkande arbetarna att företagsledningen har gått med på att betala, och har betalat ut de uteblivna lönerna till samtliga anställda, och att de strejkande arbetarna har återupptagit sina arbeten, men att de vill fortsätta med sin fredliga kamp tills de uppnår sina övriga krav, i synnerhet på att få bilda en fackförening.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!