Uppemot 2 miljoner offentligt anställda deltog i den historiska strejk som skakade Storbritannien den 30 november. “De strejkande har gett regeringen ett tydligt budskap: Vi kommer aldrig acceptera att bli bestulna på våra pensioner”, uttalade offentligfacket PCS dagen efter strejken. Under strejkdagen genomfördes stora demonstrationer och möten runt om i Storbritannien. Mer än 50 000 tågade genom Londons gator, i Manchester minst 30 000 i Bristol demonstrerade 20 000 människor, i Liverpool 15 000 , i Nottingham över 10 000 osv. På många håll handlade det om de största arbetardemonstrationerna i mannaminne. Eller som Socialist Party (RS systerparti England och Wales) rapporterade från Manchester på strejkdagen: ”Demonstrationståget är kilometerlångt. Det är minst 30 000, men det kan vara så många som 50 000 som demonstrerar”.
I London var samlingsplatsen på Lincolns Inn Fields fylld långt innan avmarschen. ”Aldrig har så många samlats på detta torg, det går inte att få in fler människor”, rapporterar Socialist Party i London,vars medlemmar innan demonstrationen hade varit med i eller besökt mer än 250 strejkvaktskedjor.
Strejken den 30 november var en mäktig uppvisning i styrka och enighet. Nu gäller det att gå vidare.
I sitt tal vid den stora demonstrationen i Bristol sa John McInally, PCS vice ordförande och medlem i Socialist Party att:
– Regeringens åtstramningsprogram är en katastrof och privatiseringarna innebär historiens största överföring av rikedom och makt samt signalerar slutet av kostnadsfri utbildning, sjuk- och hälsovård.
– Regeringen vill att vi under vår tid som anställd ska erhålla svältlöner följt av en fattig ålderdom. De har försökt ställa offentliganställda mot anställda i den privata sektorn. Men vad som delar samhället är skillnaderna mellan fattig och rik, mellan de som har och inte har. Vår paroll är en ’skälig pension för alla’. Pension är bara uppskjuten lön. När rika Toryministar talar om ’rättvisa pensioner’ är det bara omskrivning för ett race mot botten, mot så dåliga pensionsvillkor som möjligt.
– Därför måste vi gemensamt slå tillbaka dessa attacker. Högerregeringen skulle inte kunna gå till frontalangrepp mot pensioner och offentlig sektor om det inte vore för att Labour (Socialdemokraterna) hellre står upp för storbolag och banker än för vanligt folk.
– Om landets största politiska partierna är oförmögna att företräda den stora majoriteten, då är det dags att vi själva gör det.
– Vi kommer att göra allt för att stoppa attackerna mot pensioner och offentlig sector. Vi kommer att motsätta sig dem i domstol, på våra arbetsplatser och alla andra delar av samhället. Jag uppmanar alla att inte bara bli aktiv i sin fackförening, utan också i sin lokala kampanjgrupp mot nedskärningar. Finns ingen sådan i ditt område, var med att bilda en.
– Vi ger fullt stöd till pensionärernas och studenternas kamp. Vi står sida vid sida med Occupyrörelsen.
–Strejken idag är en lysande uppvisning i styrka och solidaritet, men vi måste förbereda för ytterligare åtgärder. PCS anser att TUC [brittiska LO] som ett minimium måste förbereda en ny riksomsfattande aktionsdag. Det innebär upptrappning av kampen – att privata och offentligt anställda kämpar geemnsamt.
– Fackens aktioner måste vara samordnade. Riksomfattande massaktioner, inkluderat strejker, är nödvändiga i kampen för att rädda pensioner och stoppa nedskärningarna.
Den brittiska högerregeringen vill höja pensionsåldern till 67 år och att offentligt anställda ska betala in mer till sin pension samtidigt som pensionen inte längre ska räknas uitifrån slutlön och inte heller vara kopplad till prisökningar på dagligvaror och bostad. Alla dessa försämringar innebär en rejäl sänkning av pensionerna.
Samma dag som de offentligt anställda strejkade publicerades en ny rapport som förutser att de brittiska familjernas levnadsstandard faller snabbt de kommande åren. År 2016 kommer barnfamiljernas realinkomster vara lägre än för fjorton år sedan.
Under perioden 2009-10 till 2012-13, kommer hushållens standard att falla med hela 7,4 procent, ett värre ras har inte noterats sedan de svåra krisåren 1974-77.
Per Olsson
