Svensk ekonomi på väg in i en lågkonjunktur

Skenande priser, leveransproblem och räntehöjningar resulterar i drygt 30 procent färre påbörjade bostäder nästa år. (Foto: Mia Åkermark/arbetsmiljöverket)

Av Per Olsson // Artikel i Offensiv

”Tuffa tider väntar!”. Det var budskapet från finansminister Mikael Damberg (S) när han den 22 juni presenterade regeringens nya och starkt nedskrivna prognos för svensk ekonomi.

Tillväxten i ekonomin skrivs ned till 1,9 procent i år, mot 3,1 procent i april, och 1,1 procent nästa år. Men även denna prognos kan snabbt bli överkörd av det accelererande globala krisförloppet och de finans- och fastighetskriser som börsrasen varslar om.
Enligt Damberg och regeringen är det Ukrainakriget och den höga inflationen som fått ekonomin att snabbt bromsa in:
– Rysslands invasion av Ukraina har pressat upp priserna på energi och livsmedel runtom i världen och i Sverige. Hög inflation och stigande räntor väntas dämpa tillväxten under kommande år, sa finansministern för att sedan i nästa andetag varna för ”höga löneökningar” i nästa års avtalsrörelse.
Ukrainakriget är ensamt inte orsaken till inflationen eller den kris som på nytt hotar den globala kapitalismen. Redan innan krigsutbrottet hade inflation, växande skuldberg, leveranskriser och marknadskaos satt världsekonomin i gungning, men med kriget och de samtidiga nedstängningarna i Kina kom nedgången att påskyndas, synkroniseras och bli till en stagflationskris (hög inflation och samtidigt stagnerad tillväxt samt en kroniskt hög arbetslöshet).


Dagen innan finansminister Mikael Damberg presenterat regeringens nya ekonomiska prognos hade statliga Konjunkturinstitutet publicerat sin nya rapport om det ekonomiska läget: ”Den skyhöga inflationen för svensk ekonomi in i en lågkonjunktur”, löd rapportens slutsats. Den höga inflationen som får reallönerna att snabbt falla betyder minskad konsumtion och därmed faller ett ben som hållit den ekonomiska tillväxten uppe. Byggandet är ett annat ben, om än betydligt svagare, som hållit den svenska ekonomin uppe. Men nu rasar byggandet och bostadspriserna är på väg nedåt. ”Den höga inflationen pressar ner hushållens reala disponibel-inkomster som stagnerar både i år och nästa år. Räntehöjningarna, den svaga utvecklingen av de reala disponibel-inkomsterna och ett svagt konsumentförtroende väntas även innebära att bostadspriserna faller något efter att ha stigit snabbt de senaste åren”, skriver Konjunkturinstitutet och fortsätter:
”Skyhög inflation, fallande tillgångspriser och förväntningar om fortsatta räntehöjningar har fått de svenska hushållen att bli rejält pessimistiska om framtiden. I näringslivet är tongångarna annorlunda. Välfyllda orderböcker och ett relativt gott vinstläge gör att optimismen fortfarande är utbredd i näringslivet. Urholkningen av hushållens köpkraft gör dock att efterfrågan utvecklas svagt framöver, och den svenska ekonomin faller i år tillbaka i en lågkonjunktur och arbetslösheten förblir relativt hög även nästa år”, sammanfattar Konjunkturinstitutet. Medan vanliga hushåll får det allt svårare att klara inflationens härjningar och samhällsekonomin går på sparlåga fortsätter storbolag och banker att göra höga vinster. Det borde fackföreningarna ta fasta på i nästa års avtalsrörelse – höj lönerna på vinsternas bekostnad.
Men höjda löner och kompensation för prisökningar är något som regeringen avvisar. Enligt finansministern i Göteborgs-Posten den 22 juni leder högre lön endast ”till ökad inflation och stigande räntor” och hans, och regeringens, skräck-
scenario är att den brittiska tåg­strejken mot nedskärningar inom järnvägen och försämrade reallöner ska följas av strejker även i Sverige.

Inflation och prisökningar beror inte på lönerna. I Sverige ökar lönerna för närvarande med 2 procent (i årstakt), priserna däremot ökar med 7,2 procent i årstakt. Inflationen är nu den högsta på 31 år och under de senaste månaderna har det främst varit de skenade matpriserna som fått inflationen (prisökningstakten) att rusa i höjden. I maj ökade priserna med 8,8 procent jämfört med 2021 och för en barnfamilj innebär detta att matkostnaderna har ökat med upp till 500 kronor – i veckan. De senaste prisuppgången på kaffe, en ökning på 40 procent, är exempelvis den största någonsin och aldrig var midsommarbordet så dyrt som i år. Och matpriserna kommer att fortsätta stiga.
På presskonferensen den 22 juni manade finansministern storföretagen att ”hålla igen sina vinster”. Men vad han menade med det var skrivet i stjärnorna. De svenska storbolagen och bankerna har sedan mitten av 2020 historiskt höga vinster, bland annat som en följd av de låga löneökningarna, och förra årets totala utdelning till aktieägarna ”låg kring 295 miljarder kronor! Det är en ganska stor förändring mot tidigare och beror delvis på utebliven utdelning från 2020 och stimulanser under pandemin. För detta år (2022) ser den totala utdelningen ut att bli kring 330 miljarder”, enligt finansbolaget Nordnet i mars och enligt Dagens Industri den 7 juni väntar ett nytt guldregn över aktieägarna i sommar när ett 40-tal bolag ska pytsa ut ännu mer till sina ägare.
Samtidigt hotar nya stålbad i kommuner och regioner när kostnaderna stiger och inkomsterna minskar, därmed fortsätter välfärdsunderskottet att växa. Enligt LO:s beräkning behöver välfärden ett tillskott på totalt 201 miljarder kronor de kommande åren och 120 000 fler anställda för att kunna möta den demografiska utvecklingen, höja kvalitén och förbättra arbetsmiljön, vilket kräver en total omläggning av politiken. Men regeringen har inte ens tagit små steg i den riktningen. Utan ”nu gäller det att hålla i tyglarna” vad gäller utgifter, menar finansministern som har släppt alla tyglar vad gäller militärutgifterna.

idag är inkomst- och löneskillnaderna större än någonsin

Hela etablissemanget – från regeringen till det så kallade näringslivet och en rad facktoppar – bedriver nu en intensiv kampanj inför nästa års avtalsrörelse. Budskapet är att högre lön bara driver upp priserna än mer och att ”alla kan inte kräva kompensation”. I ett typiskt inlägg skriver exempelvis Medlingsinstitutets generaldirektör Irene Wennemo den 13 juni att ”får vissa kompensation så vill alla ha det” och enligt Svenskt Näringslivs nye chefsekonom Sven-Olov Daunfeldt så är ”reallönesänkningar en smäll som löntagarna måste ta”. Regeringens hållning är densamma.
Men om det blir dyrare att leva så måste löner, pensioner och sociala transfereringar öka för att kompensera för de ökade levnadskostnaderna.

De rika och mer välbärgade har redan fått kompensation många gånger om och kan räkna med fortsatt rejäl kompensation via skattesystemet, lönepåslag, bonusar, aktieutdelning med mera.
Idag är inkomst- och förmögenhetsskillnaderna större än någonsin och arbetarna, särskilt arbetarkvinnorna, har halkat efter alla andra klasser och grupper i samhället.
”De tre senaste åren, år 2018-2020, har medellönen för samtliga anställda ökat med 6,0 procent. För arbetare ökade medellönen med 4,9 procent och för tjänstemän med 6,6 procent. I kronor motsvarar det 1 310 kronor för arbetare och 2 620 kronor för tjänstemän. Lönegapet mellan arbetare och tjänstemän har därmed ökat med cirka 1 300 kronor, eller cirka 2,4 procentenhet, år 2018-2020. För hela 2000-talet har lönegapet ökat med 8 200 kronor, eller 13 procent­enheter” (LO:s Lönerapport 2021).

Att facken inte har tagit fajten har inneburit att arbetarnas del av den så kallade kakan blivit mindre och att vinsterna har ökat på bekostnad av löner och välfärd. Samtidigt som en allt större del av vinsterna har gått till vd-löner, chefsbonusar och aktieutdelning.
Skillnaderna gentemot samhällets toppar har blivit groteskt stor. En topp-vd tjänar numera 86 gånger mer än en städare, samtidigt som miljardärer som exempelvis Conni Jonsson, riskkapitalbolaget EQT:s grundare och ordförande, betalar 15 procent i skatt på sin inkomst och en städerska 21 procent.
För lågavlönade och många arbetarhushåll är marginalerna redan uppätna av prisökningarna och kompensation kan inte vänta.

Därför:
• Förbered för strejker och kamp i avtalsrörelsen med demonstrationer till hösten.
• Inga skambud och lönetak utan full kompensation för de ökade levnadskostnaderna och indexreglerade löner.
• Förbered för strejker och kamp i avtalsrörelsen med demonstrationer till hösten.
• Bort med moms på maten och höj pensionerna

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!