foto: Peter Tandlund Flickr CC
Det har sagts om kvinnan som blev våldtagen i Malmö nyligen att hon inte fick några fysiska skador. Då tänker de inte på skadorna i själen och i hjärtat. Jag blev gruppvåldtagen på 1960-talet i en förort till Stockholm. Inget har ändrats på alla dessa år
2018 börjar som 2017 slutade – med protester mot sexuella trakasserier, sexuellt våld och specifika demonstrationer mot den friande våldtäktsdomen i Fittja-fallet. På några dagar skrev 100 000 på namninsamlingen ”Vi står bakom kvinnan i Fittja” och demonstrationer anordnades. Den 20 januari är det nya demonstrationer både i Fittja och Malmö.
Det var i augusti 2016 som en kvinna och hennes vän kom till Fittja för att få tag på droger. Några timmar senare kommer kvinnan till plattan, Sergels torg. Till en polis uppger hon att hon har utsatts för något mycket hemskt. Poliserna berättar att kvinnan var väldigt chockad och ledsen. Hon berättar om en lång, tortyrliknande gruppvåldtäkt av ett tiotal män i en trappuppgång i Fittja. Hon fick ingen hjälp i Fittja och det är därför hon har tagit sig in till plattan.
Polisen tar kvinnan till våldtäktscentrum på Södersjukhuset. Den som undersöker henne minns ”målsäganden bättre än många andra, framför allt eftersom målsäganden hade så ont. De flesta har inte så ont över hela kroppen som målsäganden hade.” (Domsbilaga1, B 8127-17 Södertörns tingsrätt). I media har offrets målsägarbiträde, den erfarna advokaten Elisabeth Massi Fritz, sagt att hon aldrig varit med om ett sådant grovt fall.
Tack vare spermaspår blev sedermera fyra yngre män åtalade men alltså friade i tingsrätten. De hävdar att de har sålt droger till kvinnan med sex som betalning. Efter Metoo tillåts inte sådant här att passera obemärkt längre och utöver demonstrationerna har det skrivits mycket om skandalen.
Tingsrätten skyller på polisens bristfälliga utredningsarbete, till exempel att det tog 10 månader innan rätt trappuppgång undersöktes. Rätten menar också att kvinnan har lämnat motstridiga och delvis orimliga uppgifter, som att hon ska ha utsatts för vaginalt och analt samlag samtidigt som hon ligger på mage (men det går ju att föreställa sig).
Återigen blir det klart att rättsväsendet måste göras om i grunden. Vem är det som är åtalad? Det är väl inte offret? De brottsmisstänktas berättelser är minst lika motsägelsefulla som offrets. Varför blir inte deras ändrade uppgifter när nya bevis kommer fram något som används emot dem? I förhör och i media menar brottsmisstänkta och vittnen att i Fittja är två saker förbjudet – att våldta och att gola. Som ett sorts bevis på att ingen våldtäkt kan ha skett. Å andra sidan bevisar ju tystnadskulturen svårigheten att få fram ärliga vittnesmål.
Tystnadskultur är alltså en faktor när det gäller vittnen, men så är det också på offrens sida. Bara en försvinnande del av alla våldtäkter polisanmäls. Vad skulle kvinnans syfte vara med att hitta på gruppvåldtäkten? Med en bakgrund som heroinist har hon väldigt lågt förtroende för polisen och tilltro om att bli betrodd. Vad skulle vitsen vara med att bevisligen fortfarande idag ha ont i analen, bo på ett skyddat boende och behöva poliseskort till terapisamtal varje vecka på grund av rädsla för hämndaktioner?
Höstens stormvind mot sexuella trakasserier har skapat en sådan bredd och medvetenhet att även en hårt utsatt person som offret i Fittja fick styrka att resa sig och tala offentligt. Hon säger i videon som Aftonbladet publicerade att hon kände sig förnedrad i rättssalen, men tackar för allt stöd hon har fått.
Strax innan jul lämnade regeringen över till lagrådet att ta fram en samtyckeslag som ska träda i kraft till sommaren. Det ska inte längre krävas våld eller hot om våld för våldtäkt, utan det handlar om att ta reda på samtycke. En annan förbättring är att ett våldtäktsoffer så fort en utredning inleds ska få ett målsägarbiträde som sedan följer en under hela processen.
Rättvisepartiet Socialisterna delar kravet som demonstrationerna den 20 januari för fram om att sexualbrottsmål ska behandlas av jurister med särskild kompetens på området. Vi kräver specialdomstolar för sexbrott. Däremot är vi tveksamma till kravet på att straffet för våldtäkt ska höjas kraftigt.
De brottsmisstänkta i Fittja beskriver i förhören en bedrövlig miljö av droghandel, hierarkier, utnyttjande av minderåriga och sex i trappuppgångar. Regeringen tillsätter nu också en utredning om att livstidsstraff ska kunna dömas ut i så låga åldrar som 18 år, något som Massi Fritz hyllar, men det är en skrämmande utveckling.
Våldtäkt ska självklart inte behandlas mildare än ändra våldsbrott, vilket har varit fallet på grund av den könsmaktshierarki som genomsyrar hela samhället. Men lösningen är inte inlåsning. Sexualbrottslingar behöver behandling för att bli av med sitt kvinnoförakt och psykiska ohälsa. Fängelse riskerar att förstärka och cementera kriminaliteten.
Det är viktigt att Metoo-rörelsen inte fastnar i krav på lagändringar som enda åtgärd. Sexuella trakasserier, övergrepp och våldtäkter sker inte för att det är låg straffskala och få som fälls. Det sexuella våldet är ett resultat av och en faktor i att män som grupp har mer makt i samhället än vad kvinnor har.
Den nya kvinnorörelsen måste kräva mycket mer. Makt handlar om fördelning av ekonomiska och sociala resurser. Det handlar om pengarna – inkomstskillnader mellan män och kvinnor är fortfarande betydande. Det handlar om tid. Om trygga jobb, personaltäthet, mindre stress och en demokratisering av arbetsplatserna för att kunna åtgärda sexuella trakasserier. Nu är det dags för fackföreningarna att vakna.
Vården behöver mycket mer resurser och välfärdspengar ska aldrig få gå till privata företags aktieutdelning, utan till just vård, inte minst till kvinnojourer, förlossningsvården och vården av våldtäktsoffer och missbrukare. Fattigdom, arbetslöshet och trångboddhet måste avskaffas och allas rätt till bra utbildning genomsyrad av genuskompetens införas.
En stark kvinnorörelse kan inte pådyvlas ovanifrån, utan måste växa fram i förorterna, vilket den har börjat göra. Ordna kurser i feministiskt självförsvar och manligt självansvar på arbetsplatser och bostadsområden. Kräv en socialtjänst med mycket mer resurser och utbildning i förtryck i hederns namn. Välrustade fritidsgårdar och fältassistenter med offensiva insatser mot machokultur och grupptryck. Papper till papperslösa och asyl till skyddsökande – ingen plattform till rasister.
Oavsett om det handlar om våldtäkt eller sexköp är grunden till objektifieringen av kroppar, främst kvinnors, ett ägar-tänk som göds av samhällstrukturen. Därför behöver vi ifrågasätta systemet.
Den 3 februari bjuder vi aktiva i Rättvisepartiet Socialisterna in alla intresserade kvinnor och transpersoner till en diskussion om feministisk socialism i Stockholm. Varmt välkommen att maila rs@socialisterna om du vill delta. ■
Demonstrera med Metoo:
14 januari – fackeltåg för Metoo över hela landet. Sök Alla Fackeltåg för #Metoo på Facebook
14 januari – Metoo stödjer kvinnan i Fittja-fallet. Kl 15:30 Norrmalmstorg, #Vitrorpåer
20 januari – Mot våldtäkt, kl 13:00 Fittja centrum och i Malmö
21 januari – #MeToo Sweden och Women´s March Stockholm kl 14:00 Norrmalmstorg
