Uppskattningsvis tre miljoner franska arbetare gick ut i en ettdygns generalstrejk i protest mot regeringens ekonomiska politik på torsdagen den 29 januari. Runt om i hela landet hölls demonstrationer som samlade tiotusentals.De åtta största fackföreningarna organiserade gemensamt strejken som man kallade för ”den svarta torsdagen”. Arbetare i transportsektorn, lärare, sjukhuspersonal och brevbärare tågade sida vid sida. På över 200 platser riktade strejkande arbetare sin ilska mot den franska högerregeringens oförmåga att hantera krisen.
Frankrike har, precis som många andra länder, börjat känna av kapitalismens globala systemkris, vilket resulterat i ökad arbetslöshet och oro.
Prognoserna pekar på nästan nolltillväxt i Frankrike för 2009 och arbetslösheten ökar med rekordfart.
– I december månad blev 45 000 fransmän av med jobbet och den totala arbetslösheten är snart uppe i 10 procent, rapporterade en fackföre- ningsaktivist i BBC News den 29 januari.
Många skolor och universitet stängdes också under dagen och studenter tillsammans med lärare organiserade talrika ockupationer och stora protestmöten.
– Den här protesten är till för alla. Jag har barn, så det här gäller även deras framtid, berättar Pierrette Gueguen, 58, arbetare i bilindustrin som blev av med jobbet förra året (MSNBC den 29 januari).
President Nicolas Sarkozys svar på krisen har varit räddningspaket på motsvarande 278 miljarder kronor till banker och storföretag, med lägre löner, försämrade arbetsvilkor och stora nedskärningar i offentliga sektorn som betalning.
Gauche Révolutionnaire (CWI Frankrike) deltog i strejkerna och visade på att inga så kallade ”räddningspaket” kommer att rädda vanligt folk då det är hela det kapitalistiska systemet som måste avskaffas. Man uppmanade till att strejken skulle fortsätta till dess att regeringen gått med på de krav man ställt.
Över hela Europa växer sig nu protesterna mot krisen allt större och starkare när krisen och dess effekter blir djupare och djupare.
Fler protester och strejker är att vänta och vad som behövs nu är enad kamp över nationsgränserna.
Nils Kaza
