foto: Lara Valentina Cuneo
Trondheimresolutionen slår fast att krisen i Europa beror på det kapitalistiska systemet.
Det är ingen slump att norska löner i snitt är 55 procent högre än svenska, arbetarrörelsen står starkare och besvarar attacker med mer kraftfulla aktioner.
Kollektivavtal heter ”tariffavtale” på norska, vilket visar att norska arbetares löner höjs stegvis utefter antal år på arbetsplatsen, vilket bevisligen leder till högre genomsnittslöner än de hopplösa individuella lönesystemen som alltmer breder ut sig i Sverige.
Det är inte bara fråga om ren facklig kamp, utan denna är i högre grad politiserad, vilket bland annat tog sig till uttryck redan för tolv år sedan genom den så kallade Trondheimsmodellen. Då beslöt LO i Trondheim att driva en egen valrörelse där de satte mycket hårdare press på de röda partierna och fick igenom en hel del krav (läs mer i till exempel Aron Etzlers bok Trondheimsmodellen, 2008).
Fortfarande idag är Trondheim centrum för radikala fackliga aktivister och varje år hålls en konferens sista helgen i januari. I år deltog 619 personer enligt hemsidan, där det också går att läsa alla reso-
lutioner som har antagits. Bland annat konstateras det att den nuvarande krisen i Europa är kapitalismens kris och att både norska arbetsgivarna, NHO, och den mörkblåa regeringen är på offensiven mot arbetarklassen. ”Om norska fackföreningsrörelsen inte kan försvara de landsomfattande ’tariff-avtalen’ som normen i norskt arbetsliv, då kommer vi heller inte att kunna försvara välfärdsstaten”, konstateras det.
Trondheimsresolutionen kräver fortsatt kamp, med mer militanta metoder som strejker, sympatistrejker, demonstrationer, bojkotter, maskning och så vidare. Också behovet av fortsatta protester i frågan om arbetsmiljölagen lyfts fram, men framförallt sätts hoppet till att pressa fram kommunala och regionala undantag som ser till att upprätthålla dagens praxis, liksom stortingsvalet 2017 där LO vill ha garantier från de rödgröna om att riva upp de försämringar som nu genomförs.
Det är dock svårt att rulla tillbaka bandet i efterhand – det hade varit bättre att gå in för en upptrappad kamp med 24 timmars strejk i ett försök att stoppa attacken på arbetsmiljön och arbetstiderna nu. Konkret kräver resolutionen dock att LO och Transportarbetareförbundet omedelbart går ut i solidaritetsstrejker för att understödja de hamnarbetare som strejkat i ett år utan att vinna.
Inför det kommunal– och regionalval som ska hållas i Norge den 13 september finns redan ett ”Trondheimsmanifest” som har arbetats fram lokalt av alla fackföreningar under flera månader och som har resulterat i 54 konkreta krav som ställs på alla partier. Det är väldigt detaljerat.
Några axplock: ”Kommer ditt parti att införa sex timmars arbetsdag på prov i minst två kommunala enheter?”, ”Kommer ditt parti att hindra att tjänster inom socialtjänst och omsorg privatiseras?”, ”Kommer ditt parti att gå in för att kommunen övertar privat barnomsorg där det är möjligt?” och så vidare.
Tillbaka till den fackliga konferensen i helgen: Även om slutsatserna inte pekar på behovet av en andra stor strejk och radikaliseringsrörelser som den 24 timmar långa generalstrejken i Belgien och dess fortsättning, de fantastiska genomslagen för nya vänsterpartier i Spanien och Grekland – för att med gemensamma krafter kunna skaka kapitalismen i grunden – utgör Trondheimskonferensen en
inspiration för fackligt aktiva i Sverige.
Att det på allvar går att driva kravet om sex timmars arbetsdag, att kräva att alla försök till att privatisera skolan ska upphöra, att marknadsstyrningen inom den offentliga sektorn ska ersättas med en demokratisk styrning underifrån etcetera.
Det är redan väletablerat i Norge att fackföreningarna genomför medlemsomröstningar om framförhandlade centralavtal innan dessa undertecknas.
Nu går Norge mot kärvare ekonomiska tider i och med oljeprisfallet. Detta kommer mer och mer att framtvinga hårdare konfrontationer mellan arbetarrörelsen och kapitalet och piska fram den grymma erfarenheten av att mycket av de välfärdsreformer som har uppnåtts hotas. Fler behöver då dra slutsatsen att vi behöver bygga ett helt nytt sorts system, på verkligt socialistiska grunder. ■
