Massrörelsen i Turkiet skakar regeringen och oroar makthavare i hela världen. 100 000-tals har deltagit i demonstrationer. Och i tisdags (den 4 juni) inledde facken proteststrejker mot polisvåldet.
Protesterna började den 31 maj efter polisens våldsamma attacker mot fredliga demonstranter i Istanbul. Två dagar senare genomfördes det demonstrationer med krav på regeringens avgång i 67 städer, med 10 000-tals i de fyra största städerna Istanbul, Ankara, Izmir och Adana.
TV-kanaler runt om i världen har visat demonstrerande ungdomar som utmanar polisens tårgas, vattenkanoner och batonger.
Bara under den gångna helgen greps 1 700 personer och närmare 500 vårdades på sjukhus på grund av polisens våld.
Men i Turkiet visade bara två av upp till 150 TV-kanaler bilder från demonstrationerna och polisvåldet.
Premiärminister Erdogan försökte också stämpla demonstranterna som utslagna och kriminella.
Hans regering är trots sin ”milda islamism” en favorit hos storföretag och regeringar i Väst som vill exploatera Turkiets ekonomi.
Massexplosionen har visat de verkliga stämningarna hos arbetare, unga och fattiga. Regeringens förmynderi, repression och ekonomiska utsugning möter motstånd.
Offentligfacket KESK hade redan planerat en strejk och gick nu ut i protest som en varning till regeringen mot statens våld. Offentliga kontor, skolor och universitet stängde under strejken.
Demonstrationerna, sammanstötningarna med polisen och strejken är en varning till regeringar och kapitalister i hela världen.
