Rättvisepartiet Socialisterna visade i en insändare i Västerbottenskuriren (VK) att bl. a vänsterpartiet lät sig köpas av sossarna i samband med fördelningen av platser i styrelser och nämnder i Umeå kommun den 27/11 2006! VK:s journalist drar, i sak, samma slutsats som vi. Detta i en artikel den 8 november. Artikeln hade den talande rubriken ”v och mp får extra platser i belöning”. VK redogör för vad belöningen består av. Vi ska också berätta om priset.
Den belöning VK talar om består av att v och mp får fler platser i styrelser och nämnder än vad som motsvaras av dessa båda partiers valresultat. VK-artikeln visar, helt korrekt, att v och mp får dessa extra platser av socialdemokraterna. Rättvisepartiet säger inget om att s, v och mp samarbetar för att minska antalet platser för högeralliansen. Men så var inte fallet denna gång. Vad som hände var att sossarna gav bort sina platser till v och mp – för att ”köpa” (eller som VK uttrycker det ”belöna”) dessa partier. Belöningen fick de för att de ställde upp på sossarnas försök att försvåra insynen i kommunens affärer för Rättvisepartiet. Låt oss redogöra för bakgrunden.
Sossarnas politik efter 1994 har präglats av stora nedskärningar, privatiseringar, ökade löneklyftor. Under denna period har v varit ett stödparti åt s. Politiken har även inneburit hög arbetslöshet. Så hög att valet troligen förlorades då Persson påstod att arbetslösheten inte var någon viktig fråga. Nu får de arbetslösa betala för detta genom alliansens försämring av a-kassan.
Och sossarna rädda för Rättvisepartiets kritik. Sossarna vågar inte ta en öppen debatt med oss om sina 15 år av högerpolitik. Istället försöker s tysta oss. Ett sätt är att ”belöna” andra partier för att de inte ska samarbeta med Rättvisepartiet. Exempelvis när det gäller insyn. Sossarna vill göra det svårare för oss att sätta oss in i frågorna. Detta sätt att jobba är värt mycket för s. De gav t o m bort sammanlagt hela fyra platser i socialnämnd och kommunstyrelse. Platserna gick alltså till v och mp – som ”belöning”. Allt för att dessa inte skulle samarbeta med oss på samma sätt som efter valet 2002. Då bildade rättvisepartiet, v och mp en teknisk (opolitisk) valkartell inför fördelningen av platser i styrelser och nämnder, något Holmlund ogillade.
Alltså: de som trodde att med Tamara Spiric som gruppledare så skulle v att uppträda mer självständigt mot sossarna kan känna sig svikna. Valet av Tamara Spiric har inneburit att v, numera, kan köpas för några få poster; att v, numera, är berett att delta i sossarnas spel för att försvåra för Rättvisepartiet att få insyn. Men vi kommer naturligtvis att klara av insynen ändå, precis som vi alltid. Vi får information genom våra besök på arbetsplatserna och via samtal med tjänstemän. Metoderna med ”belöningar” drabbar inte oss. Däremot drabbar ”belöningarna” de som tar emot dom. ”Belöningar” är en smutsig metod. Smuts smetar av sig. Exempelvis på vänsterpartiet. Att framstå som ”mutbar” är det pris v och mp får betala för sina extra platser. Frågan är om detta – att framstå som ”mutbar” – är värt de fyra extra platserna?
Tamara Spiric och Terje Nordin säger att Rättvisepartiet inte deltagit på alla möten i för- och grundskolenämnden. Men det brukar inte ett parti som bara har en ersättare göra. Har man en ordinarie ledamot är det annorlunda. Detta vet vänsterpartiet. Vi föreslår att v redovisar närvaron för sina ersättare. Exempelvis i gymnasienämnden.
Till sist: Spiric och Nordin påstår att v drivit s till vänster. Bland annat vad gäller satsningen på lågavlönade. Men sanningen är att s drivit v – långt åt höger. Då facket Kommunal tog ut sina lågavlönade medlemmar i strejk 2003 ingick v:s tidigare gruppledare, i Umeå, i den arbetsgivarefront som sade nej till Kommunals lönekrav. Strejken 2003 riktade sig alltså, i praktiken, bl. a emot vänsterpartiet. Och under strejken 2003 begick vänsterpartistiska kommunalråd öppet strejkbryteri! Så mycket identifierar sig alltså v numera med arbetsgivarsidan.
Det är naturligtvis inte att undra på att v röstade nej till Rättvisepartiets motion om en lägstalön på 17 000 kronor för de anställda i Umeå kommun. De som ska ha äran av att de låga lönerna höjts lite, men inte tillräckligt, det är främst arbetarna själva. Inte något parti.
Ingrid Eriksson,
Jan Hägglund,
Rättvisepartiet Socialisterna, Umeå