Offensiv har talat med Arvin Yarollahi, läkaren på Sahlgrenska universitetssjukhuset (SU) som har startat rörelsen Nej tlll nedskärningar inom vården.Från att vara en Facebookgrupp har man nu gått till att finnas representerade över hela landet, med vårdpersonal ur alla kategorier i sina led.
Hur har de senaste årens nedskärningar slagit mot SU?
– Generellt ökad arbetsbelastning, framförallt för sjuksköterskor och undersköterskor. Ledningen har bestämt sig för att avveckla undersköterskorna och ersätta dem med sjuksköterskor, men det fungerar inte, vi behöver undersköterskorna.
– Personalen blir mer och mer utarbetad, man har tvingats upp till tjänstgöring varannan helg. Sjukskrivningarna har ökat på grund av pressen och man godkänner semestrar i sista stund på grund av alla sjukluckor. Alla yrkeskategorier drabbas och i slutändan är det patienten som blir offret. Det behövs även fler läkarsekreterare. Nu sitter de isolerade på en skrivcentral helt utan kontakt med vården.
Situationen för läkarna är också alltmer ansträngd. Redan på 1990-talet förutsåg SCB att en brist på läkare skulle uppstå, men inget gjordes åt det. Inom primärvården är det vanligt med stafettläkare som är anställda av bemanningsföretag.
– De tjänar 22 000 kronor på fem dagars arbete (lika mycket som en månadslön för en sjuksköterska) och eftersom vårdcentralerna ersätts per patient, blir fokus på korta enkla patientkontakter. Utredningar eller undersökningar remitteras till akut- vården eller sjukhusen, vilket leder till ökad belastning där.
Hur ska rörelsen gå vidare?
– Vi skickar en stark signal – målet är att nedskärningar på vården ska förbjudas och vi vill få till skott folkomröstningar om det här i landstingen. Därför arbetar vi med flera jurister: Kan man ändra på systemet? Hur ska man gå till väga för att göra det möjligt för landstingen att kräva mer pengar från staten? I statskassan finns det miljarder som skulle kunna användas till vården.
Arvin Yarollahi är noggrann med att påpeka att rörelsen är partipolitiskt obunden. Han menar att om folk enas och inte låter sig splittras i andra frågor, kan man enas i sakfrågan.
– Även politikerna måste enas. Jag tror på diplomati i det här skedet. Vi måste få beslutsfattarna förstå konsekvenserna av sina nedskärningar.
Än så länge har facken varit tysta, man har varit avvaktande inför parollens radikalism.
– Jag tror att de är rädda för att den inte ska gå att genomföra, säger Arvin. Men vi måste visa att det är fel, att är vi tillräckligt många så kan vi lyckas.
Rättvisepartiet Socialisterna stöder alla initiativ till protester mot nedskärningar som drabbar vanligt folk. För att nå framgång måste man engagera personal, vårdtagare och anhöriga. Att facken inte har anslutit sig är ytterligare ett bevis på att ledningen behöver bytas ut mot en kampvillig sådan, beredd att ta strid för sina medlemmar och för vårdens resurser.
Stefan Berg
En manifestation mot nedskärningar inom vården kommer att hållas på Götaplatsen i Göteborg, den 6 juni kl 13.00.
