Utredningar om LAS och a-kassa delar av stort systemskifte

Högern vill inget annat än att försämra LAS och a-kassan. Nu krävs en samlad rörelse mot hela denna nyliberala omställning av arbetsmarknadspolitiken som föreslås (Foto: Arbetsmiljöverket).

av Arne Johansson // Artikel i Offensiv

Tillsammans med coronakrisen innebär det systemskifte på arbetsmarknaden som har föreslagits av de båda utredningarna om LAS och den nya arbetslöshetsförsäkringen enorma utmaningar för de svenska facken. 
Knappt hade röken lagt sig efter LAS-utredningens chock innan den så kallade a-kasseutredningen kompletterar hotbilden om en stor omstöpning av hela arbetsmarknadspolitiken, som nu ska förhandlas mellan Svenskt Näringsliv, PTK och LO – parallellt med avtalsförhandlingarna.

A-kasseutredningen (under det till synes harmlösa namnet ”Utredningen om en ny arbetslöshetsförsäkring för fler, grundad på inkomster”) som tillsattes redan 2018 hade till uppgift att fler skulle omfattas samt att villkoren skulle bli mer förutsägbara och mer bestämmas utifrån tidigare inkomster än utifrån arbetad tid som i den gamla a-kassan.
Coronakrisen har gett en chockerande blixtbelysning av hur otroligt försvagad den gamla a-kassan har blivit av politiska beslut och politisk passivitet, parallellt med allt fler otrygga anställningar. 
Ersättningen i den gamla a-kassan sänktes 1993 från 90 procent till 80 procent av den tidigare inkomsten, men bara upp till ett tak på 25 000 kronor som aldrig har höjts i takt med löner och priser och som därför har gett allt mer katastrofalt låga ersättningsnivåer.
Att bara var fjärde arbetslös visade sig vara kvalificerad för en a-kassa som dessutom skulle ge mycket lägre ersättning än det gamla riktmärket på 80 procent tvingade regeringen att den 30 mars i all hast besluta om en tillfällig förstärkning under 2020. Enligt Arbetet hade ersättningen 2019 jämfört med 1991 fallit från 87,7 till 54,5 procent för en genomsnittlig industriarbetare och från 75,7 till 47,5 procent för en medelinkomsttagare. 

Beslutet den 30 mars höjde den högsta ersättningsnivån i a-kassan från 910 till 1 200 kronor de första 100 dagarna av arbetslöshet, och i ett andra steg ökade ersättningen därefter från 760 till 1 000 kronor. Därmed ökar ersättningen till 69,8 procent av den tidigare inkomsten för en genomsnittlig industriarbetare och 61,6 procent för en medelinkomsttagare.
Den tillfälliga förstärkningen handlade bland annat om höjt tak- och grundbelopp i arbetslöshetsersättningen, slopade karensdagar samt sänkt krav i arbetsvillkor och medlemsvillkor.
”En dödsstöt på arvet från Alliansen och den framgångsrika, utstakade arbetslinjen”, kallades den tillfälliga höjningen av Dagens Industri. Men med de förslag som nu har lagts fram av a-kassans utredare Marie Hemström Hemmingsson har högern snabbt repat nytt mod. 

Till det bidrar att utredningen respekterar de tilläggsdirektiv som den fick i och med januariavtalet som innebär att arbetslöshetsersättningen ”trappas ned tydligt i takt med arbetslöshetens längd”. 
Formuleringen är, som German Bender, programchef på Arena Idé skriver, skarp och påminner väldigt mycket om LAS-utredningens direktiv, som angav att den skulle föreslå ”tydligt utökade undantag från turordningsreglerna”. 
Utredningen har också haft tydliga instruktioner om att den nya a-kassan ska vara ”budgetneutral” och inte kunna leda till ökade kostnader. 
Förslagen utgår heller inte från dagens coronahöjda läge, utan från den lägre nivå som gällde när utredningen tillsattes i februari 2018.

Enligt en annan utgångspunkt skulle försäkringen bli mer förutsägbar för de försäkrade, med en ersättning som baseras på de arbetslösas tidigare inkomster, som Skatteverket kan ge besked om månad för månad. 
Men samtidigt betonar utredningen att dess modell gör arbetslöshetsförsäkringen enkel att anpassa efter ”politisk vilja och rådande konjunktur”. 
Den totala inkomst och den minsta månadsinkomst som krävs för att man ska ha rätt till ersättning ska styras av en förordning, så att varje regering enkelt kan förändra den.
Utredningen vill också införa nya åldersgränser, att bara de som är mellan 20 och 65 år kan få ersättning. Varför den som börjar jobba vid 18 år och blir arbetslös vid 19 inte ska ha rätt till ersättning är svårt att begripa.
Dagens arbetslöshetsförsäkring består av en grundförsäkring för dem som inte är medlemmar i en a-kassa och en inkomstbortfallsförsäkring för dem som är medlemmar. Coronakrisen har inneburit en kraftig ökning av medlemskapet i både fackens a-kassor och i många av fackförbunden. 
Men när utredningen väljer att slå ihop de två delarna till en sammanhållen försäkring blir det knepigt att kräva medlemskap i en a-kassa för att en arbetslös ska få full ersättning, anser Håkan Svärdman, samhällspolitisk chef i TCO-facket Forena, i Arbetet. En sammanhållen försäkring blir ett steg mot en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, och därmed bort från systemet med a-kassor som är knutna till facket, anser han.

När Svenskt Näringsliv, PTK och LO till hösten sätter sig ner för att förhandla om alla dessa nya regler för både anställningsskydd, omställningssystem och kollektivavtalad arbetslöshetsförsäkring i privat sektor sker detta med LAS- och a-kasseutredningarnas förslag som en pistolmynning mot fackens tinningar. 
Om de inte kommer överens och om januariavtalet håller kan resultatet bli riksdagsbeslut om en betydligt sämre och mer fackföreningsfientlig upplaga av den danska flexicurity-modell som utredarna har sneglat på som en förebild, men inte har stöd i direktiven att föreslå. 
Om den danska modellen anammas rakt av skulle den enligt till exempel arbetsmarknadsforskaren Patrik Vulkan för Sveriges del kräva fördubblade investeringar i mer generös a-kassa och andra trygghetssystem.

Vad som nu krävs är en samlad proteströrelse mot LAS-utredningens förslag, men även mot hela denna nyliberala omställning av arbetsmarknadspolitiken som föreslås, där de otrygga jobben tjänar som en icke ifrågasatt murbräcka och det till och med föreslås att åter försämra de tillfälliga förstärkningarna av a-kassan under coronakrisen. 
Mot detta systemskifte måste kampen istället förena motståndet mot alla försämringar med kampen för massiva offentliga investeringar i en jämlik, ekologiskt och epidemiologiskt hållbar omställning av samhället som bygger på en norm av fasta och trygga jobb, där en generös a-kassa till 100 procent ersättning kan tjäna som buffert och politisk påtryckning mot lättvindiga uppsägningar och för nya jobb.

Enligt utredningen, som kan bli riksdagsbeslut nästa sommar om inte parterna kommer överens om en annan lösning, ska a-kassans storlek och nivåer för den sökande bestämmas av:
• Tidigare inkomster från förvärvsarbete. Högre inkomster – högre ersättning upp till ett tak. (Regleras i förordning men med ett tak – utredningen har räknat på 25 000 kronor).
• Tiden som medlem i en a-kassa. Längre medlemstid – högre ersättning. (Regleras i lag men är skalbart. 12 månader eller mer 80%, mellan 12 och 6 månader 65% och under 6 månader 50%).
• Tiden med arbetslöshetsersättning. Längre tid i arbetslöshet – lägre ersättning. (Regleras i lag, men är skalbart och om ersättningen sänks med 10 procentenheter eller 100 ersättningsdagar och sedan med 5 procentenheter var 100:e ersättningsdag är förslaget budgetneutralt).
Sammanställning av tidningen Arbetet

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!