Varat och varan krossar myter

2010-09-29 16:58:35

BOK	Varat och varan
Författare	Kajsa Ekis Ekman
Förlag	Leopard förlag (2010)

Den från akademiskt håll drivna idén om att kalla prostituerade för sexarbetare och verka för en legalisering, eftersom vår unkna moraliseran­de syn på sex är det enda som skiljer prostitution från att vara ett yrke bland andra, har fått oförtjänt mycket utrymme på senare år. I samma fåra har de mer sentillkomna förespråkar­na för surrogatmödraskap löpt.
Vårt eventuella motstånd mot surrogatmödraskap likställs med att vara emot kärnfamiljens uppluckring och mot homosexuellas eller ensamståendes rätt till barn. I den här debatten finns en ständigt återkommande vit fläck och det är kvinnan och hennes kropp.
För trots att det är hennes försäljning av sin vagina respektive sin livmoder som är den konkreta förutsätt- ningen, vill varken prostitutions- eller surrogatmödraskapsförespråkarna tala om kvinnan.

Därför är Kajsa Ekis Ekmans Varat och varan antagligen det viktigas­te bidraget som skrivits på länge – i båda debatterna.
Driven av en magkänsla som sagt henne att varken sexförsäljning eller surrogatmödraskap kan vara så enkelt som förespråkarna påstår, har hon gett sig ut för att ta reda på hur verkligheten ser ut.
Teori ställd mot verklighet: så en­kel är hennes metod. Och det är vansinnigt effektivt.

I många postmoderna teorier och myter är sexarbete normbrytande och rentav revolutionärt.
I verkligheten är prostitution ett livsfarligt yrke.
Dödligheten bland prostituerade är högre än i någon annan grupp – alkoholister, narkomaner och hemlösa inräknade – och det förhållandet är lika giltigt oavsett om vi befinner oss i ett fattigt land som Kenya, ett rikt som Sverige eller i ett land där prostitution är lagligt, som Tyskland.
Ovanstående postmodernister sä­ger att legaliserad prostitution kommer att öka de prostituerades rättig- heter.

I Tyskland har prostitution varit lagligt i tio år och det finns ingenting som tyder på att de prostituerade har fått det bättre. De är 400 000 och de­ras industri omsätter 6 miljarder euro (60 miljarder kronor) årligen. Ändå säger det enda fackförbund som organiserar prostituerade (ver.di) att man aldrig har drivit en enda facklig fråga som har rört prostituerades villkor.
I Amsterdam, prostitution lagligt också där, dödas en kvinna om året i ett skyltfönster. Inom vilket annat yr­ke skulle det accepteras?, frågar sig Ekis Ekman.

Postmodernister – okej, säg Petra Östergren och Don Kulick då, för att ge dem svenska namn – omtalar gär­na prostituerade som några som skul­le kunna bli entreprenörer och drifti- ga egenföretagare om lagen tillät.
Om vi bortser från själva sexförsäljningen: redan när det börjar talas i termer av ”entreprenörskap” drar den som har någon erfarenhet av pressade villkor på arbetsmarknaden öronen åt sig.
Minns ni kanske de svenska skogsarbetarna som i många fall hade att välja mellan att bli av med jobbet eller köpa sin egen maskin och bli ”egenföretagare”?
De vittnade sedan om hur de var tvungna att arbeta slavskift för att betala av lånen på maskinköpet. Skogsbolagen var de som gnuggade hän- derna. Skogsarbetarnas situation är jämförbar med den i Amsterdams skyltfönster.

Här är exploateringen mångdubbelt värre, men logiken densamma. De prostituerade är nämligen – tada! – egenföretagare. De hyr ett fönster för 150 euro (1 400 kronor) om dygnet. Ett samlag kostar 60 euro (600 kronor). Det betyder sex med minst tre män på en kväll för att täcka hyreskostnaderna.
Lägg därtill sjukdagar, eventuell semester, uppehåll för menstruation och kanske en hallick som vill ha sin del och du får ”arbetsvillkor” som får det att knyta sig i magen på de flesta.
På samma sätt går Ekis Ekman in i surrogatmödraskapsdebatten.
Först radar hon upp förespråkarna – som väldigt ofta, men inte alltid, är liberala, västerländska, akademiska, välbärgade – och ställer dem sedan mot verkligheten i Indiens ”surrogatindustri” där kvinnor från landets ab­solut fattigaste skikt berättar om des- perata livssituationer och otillräcklig kunskap kring vad de ger sig in i.
Och förespråkarnas formuleringar framträder i sin rätta klassblinda och eurocentriska skepnad.

Jag hade tänkt skriva något om alla så kallade fackförbund för pros­tituerade som i själva verket drivs av arbetsgivarsidan, om alla ”forskare” som skriver positivt till och med om barnprostitution men som finansieras av prostitutionsförespråkare, om förvaruligandet av både sex, kvinnors kroppar och barn, i koppling till Marxs ”varan döljer alltid en relation”.
Men Kajsa Ekis Ekman beskriver det så mycket bättre själv: läs Varat och Varan!

Ulrika Waaranperä