En oenig extrakongress sa i förra veckan ja till Vårdförbundets sifferlösa avtal med arbetsgivarorganisationen Sveriges Kommuner och Landsting (SKL).Det är ett avtal helt utan fastställd garanterad nivå, ingen summa eller procentsats. Man verkar ta för givet att det kommer att handla om 1,5 procent, med de tidigare avtalen som SKL har gjort som norm.
Ingen summa sätts centralt, utan allt hänvisas till de lokala förhandlingarna. En liten höjning av OB-tillägget var positivt, då det ofta är mycket OB i sköterskejobbet. I övrigt fanns inte mycket. Eller rättare sagt: allting återstår att göra lokalt.
De tidigare avtalen på 1,5 procent man räknar med ska vara någon slags norm var skitavtal som SKL pressade igenom med den ekonomiska krisen som bakgrund. Idag är läget annorlunda. Att hänvisa till lokala förhandlingar är riskabelt av flera skäl. Olika landsting har olika situation. I Stockholm har landstinget vägrat skriva under något avtal alls senaste åren. De peng-ar de har fått är de som har avtalats fram centralt.
Dessutom är det så att man inte har någon lokal strejkrätt. Vad ska man ta till när arbetsgivaren sätter emot? Förhandlingsläget är minst sagt uruselt.
En av mina företrädare, Margaretha Sandström som är huvudskyddsombud i Sundsvall och som var med på extrakongressen, berättade för mig att det var en oenig kongress. Men en klar majoritet var för avtalet, 124 röstade för och 73 nej.
Vårdförbundet borde ha krävt ett centralt påslag till alla. Någon tusenlapp minst, eller flera procent och mer till de specialistutbildade. Det hindrar inte att man kan förhandla ytterligare i de lokala förhandlingarna.
Vårdförbundets chefsförhandlare, Kerstin Persson, försvarar det sifferlösa avtalet och att det saknas garanterad nivå i sin blogg med att ”Arbetsgivaren väljer ’den enkla vägen’, letar upp siffran i avtalet och lägger resten av skrivningarna åt sidan”.
Men detta är ju bara ett problem om siffran är för låg! Är man rädd att en central summa kommer att utgöra ett tak så innebär det bara att det var en för låg summa, inte att principen med en garanterad nivå är fel.
Ett annat problem är att vårdförbundet har hemlighållit förhandlingarna för oss medlemmar.
Ska man få en ”rörelse” i avtalsrörelsen måste medlemmarna engageras.
Avtalen borde också gå ut till oss medlemmar för omröstning.
Per Johansson
sjuksköterska Sundsvall
