Varför ansluter unga till IS?

2015-01-28 13:38:39


Mellan 250-300 svenska ungdomar har åkt till Syrien och Irak för att strida för IS. Bakomliggande orsaker är att många ungdomar känner ett stort utanförskap och saknar framtidstro.

Mellan 250 till 300 svenskar befinner sig enligt Säpo i Syrien och Irak, där de strider för terrororganisationer som Islamiska staten (IS). Mellan 40 och 80 personer ska ha återvänt till Sverige. Dessa är nu hårt bevakade och Säpo hävdar att det finns en hotbild mot Sverige.

Den senaste tidens debatter kring IS och unga svenska muslimer som åker för att ansluta sig till denna högerextrema organisation, har kommit alldeles för sent och förs av fel personer. Kommunalrådet Rasmus Persson (C) i Örebro gjorde nyligen ett uttalande om att IS-krigare som återvänder bör få jobb och terapi.
Detta är ett utspel i ett läge när många i Örebro är oroade över de senaste årens utveckling och diskuterar om hur de ska kunna hindra fler från att åka, samt de som är oroliga efter att ha fått hot riktade mot sig efter att ha visat sitt motstånd mot IS. Perssons parti har legat bakom de senaste åtta årens hårda attacker både på arbetsmarknaden och i ¨välfärden, vilket visar på hans hyckleri.
Kritiken mot hans uttalande har inte låtit vänta på sig. Vissa inom etablissemanget menar att detta kommer att få konsekvensen att fler ansluter sig till IS, medan andra menar att jobben borde gå till de laglydiga. Det första argumentet är inte sant – att påstå att människor skulle åka och begå krigsförbrytelser för att få jobb är verklighetsfrånvänt, men även de som menar att jobben ska gå till ”skötsamma” personer gör populistiska poänger, vilket visar på viljan till att splittra arbetare utefter religiösa och etniska skiljelinjer.
Framförallt kommer kritiken mot förslaget från dem vars vänner och släkt befinner sig i de områden som hotas av IS. Jobb och utbildning ska vara i förebyggande syfte.

Det konkreta förslag som regeringens projekt mot extremism, under ledning av Mona Sahlin, har lagt fram är nödtelefoner för föräldrar som är oroliga över att deras barn ska ansluta sig till terrororganisationer.
Andra förslag är mer resurser till polisen och stöd till avhoppare. Men faktum är att de föräldrar som inte vill att deras barn åker och krigar ofta blandar in imamer och representanter från de muslimska samfunden.
Om vänner, familj och muslimska auktoriteter inte kan övertala unga från att ansluta sig till IS, hur ska då Mona Sahlin kunna göra det? Hon är representant för det etablissemang som har svikit ungdomen och som nu dras in i kriminalitet och religiös extremism eftersom de har tappat framtidshoppet. En viktig grogrund för att IS kan rekrytera i Sverige utgörs av den hopplöshet som har skapats av högerpolitiken, med privatiseringar, nedskärningar, bostadsbrist, trångboddhet och arbetslöshet.
Från politiskt håll talas det ofta om ”utanförskap”, och när det gäller rekryteringen till IS stämmer det in väl. I förorterna råder det en betydligt högre arbetslöshet jämfört med den generella arbetslösheten. I vissa områden kan så många som 87 procent inte klara kunskapsmålen i de kommunala grundskolorna. Samtidigt pågår en hets mot muslimer och islam med de europeiska rasistpartierna i spetsen, vilket underlättar för jihadister att vinna sympatier.

Diskussionen i media och bland politiker handlar om individen: Föräldern som tillät eller inte kunde förhindra sitt barn från att åka och kriga, eller förbrytaren som återvänder och är farlig. Men lite sägs om hur dessa 300 kunde hamna hos IS.
Frågan är också hur dessa debattörer kommer att påverka de som funderar på att ansluta sig. Vilken effekt har det när borgerliga tyckare som journalisten Per Gudmundson eller terrorforskaren Magnus Norell, som båda får en stor plats i debatten, manar till hårdare tag från statens sida? Dessa förslag kommer att slå mot fler än de debatten riktas mot – till exempel de kurder som idag ansluter sig till motståndskampen mot IS. Vad händer när exempelvis de kurdiska massornas kamp för bättre liv riktas mot oljebolag och storföretag? Risken blir då att terrorstämpeln mot kurderna dammas av.
I Danmark vill den danska regeringen och högerpartierna ändra lagen för att de som åker och ansluter sig till IS och liknande grupper i Irak och Syrien ska kunna åtalas för landsförräderi. Detta i samma land som har fängslat kurder som har samlat in pengar till den kurdiska motståndskampen.

Rättvisepartiet Socialisterna har sedan tidigare drivit frågan om trygghet och mot gängkriminalitet. Både kring den problematiken och i diskussionen om IS-rekrytering är den viktigaste orsaken till den att ungdomar har tappat tron på framtiden. Det finns även en ekonomisk aspekt i varför unga ansluter sig till IS eller kriminella gäng i Sverige. De som strider för IS får 4 000 kronor i månaden som de kan skicka till familjen i Sverige (vissa legosoldater för IS kan få tio gånger så mycket betalt). Med den höga ungdomsarbetslösheten, särskilt i förorterna, och många familjer som lever på låga inkomster kan ungdomar i dessa jihadistgrupper se en chans till att ta sig ur hopplösheten med en förhoppning om ett bättre liv även ekonomiskt.

Behovet av en kämpande arbetarrörelse är slående. Fackföreningsrörelsen skulle kunna driva kampanjer mot all form av högerextremism, för rätten till bland annat jobb samt att erbjuda hjälp till de familjer som behöver stöd om deras unga överväger att ansluta sig till terrorister.
Stödet till IS kommer också ur imperialismens krig och förtryck. Till och med Göteborgs-Postens liberala ledarsida pekar ut ”västerländska bomber” och stöd till diktaturer som viktiga orsaker. Att kämpa mot IS rekrytering är att också ta strid mot högerpolitik, kapitalism och imperialism. ■