foto: Arne Johansson
Reepalu under presskonferensen.
Varför ska Sverige fortsätta att vara det enda land som tillåter aktiebolag och vinstdrivande företag att bedriva skolor? frågade jag sist av alla på Ilmar Reepalus presskonferens om utredningen den 8 november om vinster i välfärden. ”Bra fråga” svarade han, log snett och sprang iväg till en väntande taxi.
Det säger en hel del om tillståndet i svenska media att ingen annan i den enorma horden av journalister på plats hade ställt denna fråga! Nästan alla frågor ställdes istället ur oroade företags perspektiv.
I sin presentation av utredningen Ordning och reda i välfärden, en bibba på 856 sidor, gav enmansutredaren Reepalu alla nödvändiga argument för ett vinstförbud inom den skattefinansierade välfärdssektorn.
– Medan argumenten för friskolor i början mest handlade om fler pedagogiska alternativ och en ny chans till nedläggningshotade glesbygdsskolor ser vi idag tvärtom mindre av mångfald när de stora koncernerna köper upp de små.
Idag står de tre största skolkoncernerna till exempel för 40 procent av alla skolföretags omsättning.
Enligt utredningen ansvarar Academedia, som är det största av dem, ensamt för tio procent av eleverna i fristående grundskolor och en fjärdedel av eleverna i fristående gymnasieskolor.
Dagens skola lever enligt Reepalu heller inte upp till skollagens krav att skolan ska sträva efter att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.
– Trots att betygen hela tiden blir bättre och bättre rasar de svenska skolorna utför i OECD:s jämförelser av elevernas kunskaper, samtidigt som en segregering blir effekten av att de vinstsyftande skolföretagen kan plocka russinen ur kakan.
Av friskolornas elever är till exempel 65 procent barn till högre utbildade medan bara fem procent är barn till föräldrar med låg utbildning. I de kommunala förortsskolorna gäller det omvända.
– Välfärden är ingen riktig marknad, slog han fast och frågade vem som är kund när det till exempel är landstingen eller kommunerna som upphandlar vård och omsorg? Medan debatten om vården idag i hög grad handlar om kundperspektiv och nöjdhetsindexar ska vården vara likvärdig för alla och prioriteras efter behoven.
Liksom i utredningen fanns i Reepalus presentation alla argument för ett vinstförbud i skattefinansierade välfärdstjänster: i syfte att skära kostnaderna tenderar de att sänka personaltätheten och dra till sig brukare med låga kostnader.
Skillnaderna mellan skolorna ökar och privat och offentligt drivna verksamheter tenderar att dra till sig brukare med olika socioekonomisk bakgrund.
Reepalu argumenterade också skickligt emot Allianspartiernas och Sverigedemokraternas motförslag att införa oerhört svårbedömda och rättsosäkra kvalitetskrav eller bemanningskrav som skulle tendera att bli en otillräcklig miniminivå.
– Lärare, sjuksköterskor och läkare skulle tvingas använda ännu mer av sin tid till administrativ byråkrati.
Desto mer får hans egna konkreta förslag, som stannar vid ett krav på en begränsning av avkastningen på operativt kapital till statsskuldräntan plus sju procent, karaktären av ett enormt västgötaklimax.
Det betyder fortsatt grönt ljus för vinster i välfärden på den privata tjänstesektorns genomsnittliga och som Reepalu uttrycker det, ”marknadsmässiga”, vinstnivå.
Att de privata välfärdsbolagen kunnat ta ut dubbelt så höga vinster som snittet i den privata tjänstesektorn är givetvis ett slående mått på hur parasitära de är.
Under 2014 var enligt Reepalu mellan 4,5 och 5 miljarder kronor sådana ”övervinster” utöver denna nivå, det vill säga nästan hälften så mycket som de 10 miljarder som regeringen lovat förstärka välfärdssektorn med.
Men att detta, som Reepalu säger sig hoppas, skulle åstadkomma en successiv avveckling av, eller i varje fall en broms för, de riskkapitalägda koncernerna är mindre sannolikt. Som en reporter från Dagens Industri uttryckte det var en företagare han just talat med inte särskilt oroad.
De stora koncernerna och skolaktiebolagen kan, som till exempel Daniel Suhonen och skolutredaren Sten Svensson från Katalys nyligen har hävdat på DN Debatt, ganska lätt anpassa sin verksamhet med hjälp av kreativ bokföring och att dela upp verksamheten på olika bolag.
Den grundläggande frågan gäller inte vilken vinstnivå som kan tolereras utan att hela den affärsidé som till exempel skolföretagen bygger sina vinster på är den segregation som för dem skapar förutsättningar för ett positivt elevurval med möjlighet att göra vinst på en lägre lärartäthet och färre specialpedagoger mm.
Kanske i ett försök att värja sig för de besvärande frågor om avslöjandet att LO och välfärdsföretagarna fört hemliga samtal om en förhandlingslösning i vinstfrågan har LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson och förste vice ordförande Therese Gouvelin på Ilmar Reepalus stora dag tagit till orda på Aftonbladet Debatt med ett förslag att överväga att vinsten ska vara noll i skolan.
Efter att LO-toppen för tre år sedan lade ned stor möda på att urvattna LO-kongressens beslut om ”non profit” till en modell för vinstbegränsning och nyligen har fört hemliga samtal med storföretagarna har Thorwaldsson äntligen kommit på att ”vi borde prata om mer än procentsatser hit eller dit” och överväga ett totalstopp för vinster i skolan ”som är en myndighetsuppgift”.
Även om vården och andra verksamheter inte ens nämns i artikeln kan detta inlägg ändå bidra till en ny omgång av mer djupgående debatt inom fackföreningsrörelsen.
Krav måste ställas på att LO äntligen ställer sig i spetsen för en ny kampanj för en välfärd utan vinstintressen efter behov i enlighet med fattade kongressbeslut.
Alliansens och SD:s politiska försvar av vinstintresset innebär noll eller minimala möjligheter att Reepalus förslag förverkligas.
En ny, massiv politisk strid underifrån krävs där också pressen måste skärpas på både fackföreningsrörelsen,Vänsterpartiet och vinstkritiska socialdemokrater att överge procentsatsexercisen och delta i striden för ett nytt systemskifte, där välfärden återtas i gemensam ägo och fördelas efter behov. Bara så kan också en högerseger i nästa val avvärjas.
Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv står självklart fast vid ett förbud för vinstdrivande företag inom skola, vård och omsorg, kollektivtrafik med mera som kombineras med att verksamheterna tas över av stat, landsting och kommuner, samt att de förvaltas, omorganiseras och rustas upp i enighet med behoven under kontroll av personal och brukare. ■
