Världsbanken släppte strax innan starten av årets klimatförhandlingar COP 18 i Doha en minst sagt alarmerande rapport om katastrofala konsekvenser vid en global uppvärmning med 4 °C eller mer. Vad vi då kan räkna med är oemotsvarade värmeböljor, tork- och översvämningskatastrofer, sammanbrott för ekologiska system, svält och dramatiska folkförflyttningar.Risken för en skenande global uppvärmning, som blir allt svårare och kostsammare att hejda, ökar för varje år. Om inte nuvarande trender för utsläppen av växthusgaser bryts mycket snart räknar forskarna vid Potsdamminstitutet, som har sammanställt Världsbankens rapport, med att målet att hejda uppvärmningen under den farliga 2 °C-nivån blir närmast omöjligt, med en 40-procentig risk för att till och med 4 °C-gränsen passeras år 2100.
I rapportens summering slås fast att: ”Utan ytterligare åtaganden och handling för att reducera utsläppen av växthusgaser, kommer världen troligen att uppvärmas mer än 3 °C över det förindustriella klimatet. Även om dagens (frivilliga) åtaganden fullt ut genomförs, är risken 20 procent att 4 °C passeras år 2100. Om inte, kan 4 °C komma att passeras redan på 2060-talet.”
4 grader Celsius och tillhörande höjning av havsytan med 0,5 till 1 meter, eller mer, år 2100 skulle heller inte stanna där, utan följas av ytterligare uppvärmning till nivåer över 6 grader Celsius tillsammans med en flera meter höjd havsyta under de följande århundradena.
Till bakgrunden hör att dagens koncentration av koldioxid i atmosfären bedöms vara den högsta på 15 miljoner år. Trots 17 omgångar av globala klimatförhandlingar har koncentrationen av den viktigaste växthusgasen koldioxid i atmosfären fortsatt att öka till över 391 miljondelar (ppm) i september 2012, med en ökningstakt på 1,8 ppm per år. Det är 40 procent högre än den förindustriella nivån på 278 ppm.
Utan kraftfulla åtgärder kommer dagens utsläpp på 35 miljarder ton koldioxid per år, som är 45 procent mer än 1990, enligt rapporten att ha ökat ytterligare till 41 miljarder ton per år 2020.
Om den trenden fortsätter kommer planeten med stor sannolikhet att gå mot en genomsnittlig uppvärmning på 4 °C till år 2100. Därmed skulle den på mycket kort tid utsättas för en nästan lika stor temperaturhöjning som de 4,5-7 °C som ägde rum efter den senaste istiden, och som då tog årtusenden.
Enligt rapporten har 90 procent av det överskott av värmeenergi som orsakats av koldioxidutsläpp fångats upp av haven. Det har tillsammans med temperaturhöjningen i atmosfären fått Grönlands och Arktis isar att smälta allt snabbare, faktiskt i en tredubblad takt jämfört med perioden 1993-2003.
Arktis istäcke har aldrig varit mindre än i september 2012, efter en halvering under de 30 senaste åren.
Den temperaturhöjning på 0,8 grader Celsius som redan har skett kanske inte verkar så hög, men har redan åtföljts av ett exceptionellt ökat antal extrema värmeböljor under det senaste årtiondet.
Det värsta exempel som nämns i rapportens summering var den ryska värmeböljan 2010, som kostade 55 000 människors liv, en fjärdedel av den ryska skörden och en miljon hektar nedbrända skogar. Ett annat var sommarens svåra torka i USA, som drabbade 80 procent av all jordbruksmark.
Enligt forskarna skulle den typ av extrema värmeböljor som vi redan har upplevt i Europa, Ryssland och USA på senare år inträffa endast med hundratals år emellan om det inte vore för klimatförändringarna. Gjorda observationer pekar på att den yta av planeten som drabbas av extrem hetta har tiodubblats sedan 1950-talet.
Rapporten påpekar också att en temperaturhöjning med till exempel 4 grader C inte är jämnt fördelad, utan blir högre över land och i vissa områden närmast outhärdlig.
Regioner som Medelhavsområden, Nordafrika, Mellanöstern och delar av USA får till exempel räkna med genomsnittliga sommartemperaturer som är 6 °C eller högre. I Medelhavsområdet kan temperaturen i juli då bli 9 °C högre än under dagens varmaste julimånader.
En sådan utveckling hotar också matsäkerheten. Redan idag har också produktionen av såväl vete som majs påverkats klart negativt av klimatförändringarna.
Den nya forskning som har producerats sedan 2007 pekar också, jämfört med tidigare rapporter från FN:s klimatpanel IPCC, på en mycket snabbare negativ effekt på världens skördar vid en fortsatt temperaturhöjning.
Havens försurning med 150 procent vid en temperaturhöjning på 4 grader Celsius är en annan historiskt ojämförlig konsekvens. Redan dagens försurning har fått negativa konsekvenser för marina organismer och ekologiska system, kombinerat med uppvärmning, överfiskning och förstörelse av habitat.
En ytterligare försurning innebär helt enkelt att såga den gren vi sitter på. Redan idag och ännu mer redan vid en uppvärmning på 1,5 °C hotar blekning och försurning av oceanerna stora delar av korallreven, som förutom för kustsamhällenas försörjning har en väldig betydelse för havens biologiska mångfald.
Även om den globala temperaturhöjningen begränsas till 2 °C kommer, enligt vissa beräkningar, havsytan på 200-300 års sikt att höjas med 1,5-4 meter. Vilket förklarar att de redan idag hotade östaterna och låglänta länder som Bangladesh insisterar på att målet måste skärpas till en maximalt tillåten temperaturhöjning på 1,5 °C.
Världsbanken varnar också för att vi inte ens kan föreställa oss de skador som kan uppstå vid 4 °C. Redan när planeten närmar sig eller passerar 2 °C kan vi snart kan passera ickelinjära tippunkter som forskarnas modeller inte har programmerats för, med abrupta konsekvenser och oemotsvarade värmeböljor.
Bland de fullt möjliga konsekvenserna är en desintegration av istäcket även på Västantarktis, med en mycket snabbare höjning av världshavens yta.
En annan är risken för en storskalig regnskogsdöd i Amazonas med drastiskt skadade ekosystem, floder, jordbruk, energiproduktion och försörjningsmöjligheter i kontinental skala.
Enligt Världsbanken kommer: ”En fyragradig värld troligen att vara en värld där samhällen, städer och länder upplever allvarliga störningar, skador och sönderfall, där många av riskerna sprids på ett ojämlikt sätt. Det är sannolikt att de fattiga får lida mest och att det globala samhället blir mer sönderbrutet och mer ojämlikt än idag. De prognostiserade 4 °C får inte tillåtas inträffa – hettan måste skruvas ned. Bara tidiga, samlade, internationella aktioner kan genomföra detta”.
Arne Johansson
