Vart går Vänsterpartiet?

2010-11-10 14:49:20




När det rödgröna samarbetet nu avslutas gråter bara Vänsterpartiet. Därmed framtvingas en motvillig utvärdering av det rödgröna samarbetet och ett nytt vägval. Ska V fortsät- ta sin marsch mot mitten i hopp om att åter tas till nåder av S inför nästa val eller att utsätta sig för nya kommuniststämplar i pressen? Eller ska Ohly & Co helt sonika överlåta allt åt en ny uppsättning ledare?
Som America Vera-Zavala, en av partiets få vänsterprofiler, har påpekat i Flamman står partiet idag helt perplext inför sin valförlust efter fiaskot för ett rödgrönt samarbete som aldrig förklarats för medlemmarna.
Efter några månader då V entusiastiskt iklädde sig rollen som duktigast av alla på att offra tidigare ståndpunkter som advokat för ”det mindre onda” – tvingas partiet nu ta eget ansvar för högerkompromisser som tidigare kunde skyllas på ”nödvändigheten” av att hålla ihop med S. Att som S och MP göra upp med Carl Bildt om Afghanistan blev alltför magstarkt. Men Ohlys omedelbara reaktion var inte att återgå till V:s eg­en position, utan tvärtom att försvara den spräckta uppgörelsen med S och MP om ett ”tillbakadragande” som i själva verket skulle innebära fortsatt strid under NATO-flagg till 2013 och ett stopp som kan ändras beroende på ”situationen”.

Att Lars Ohly även vill se en uppgörelse med högeralliansen om migrationspolitiken tyder på att V med ”det mindre onda” som motto även varit beredd att tona ned sin roll i kampen för flyktingamnesti och mot svenskt stöd till EU:s Fort Europapolitik.
V-toppen kämpar nu för mer tid genom att neka en extrakongress och hänskjuta eftervalsdebattens vändande på alla stenar till en rådgivande Framtidskommission. Än så länge hörs det dock få konkreta förslag.
Jonas Sjöstedt, som kan vara beredd att utmana Ohly från höger, menar att bara ”mindre saker behöver omvärderas”, men att partiet upplevs gubbigt. Han talar därför för att V som MP även behöver en kvinnlig partiledare vid sidan av en manlig, med förmåga att ”modernisera sig” med ”ett nytt språk” (Expressen Debatt).
Även Flammans chefredaktör Aron Etzler försvarar i ledaren ”Välkommen, opposition” partiets valrörelse. Faktum är att det bara är Lars Ohly själv som antytt att valets och skuggbudgetens gemensamma S-, V- och MP-knäfall för överskottsmål och budgettak kan behöva överges. ”Inget är bestämt ännu men mycket talar för att vi vill agera tuffare mot arbetslösheten och bekämpa klassklyftorna. Och då är det inte otroligt att vi överger utgiftstaket och överskottsmålet”, säger han i Svenska Dagbladet den 5 november.
Problemet är bara att ett trovärdigt alternativ mot orättvisor och klassklyftor kräver en utmaning av kapitalets makt och ägande över banker och storföretag, vilket idag är främmande för V.
Den förre riksdagsledamoten Anders Wiklund (V) pekar på att Vänsterpartiets ”slakt på heliga kor” har skett närmast utan intern opposition alls, ”helt smärtfritt. Inga upprörda protester eller upprivande svekdebatter. I sanning en verklig renässans för den politiska hållningslösheten och dubbla bokföringen.”
En förklaring är att V har extremt få aktiva gräsrötter i förhållande till antalet politiska uppdrag, där de lokala vänsterpartisterna sedan 20 år tillbaka tränats i kommunalpolitiska kompromisser om de ”minst onda” nedskärningarna och få har någon erfarenhet av facklig eller social kamp.
 En annan förklaring är att V aldrig förstått eller velat ta i förklaringarna till stalinismen och dess kollaps, utan har låtit socialismens idéer spolas ut med badvattnet som orealistiska.

Samtidigt finns det förstås fortfaran­de goda vänsterpartister, som hoppas på en rättning vänster.
I Europaparlamentet har Joe Higgins från CWI på Irland fått brett vänsterstöd för ett upprop som kräver ett stopp för skuldbetalningarna och ett förstatligande av bankerna, bland an­nat från Vänsterpartiets Eva-Britt Svensson.
Tillsammans med mäktiga impulser av klasskamp och radikalisering uti­från, och förr eller senare även underifrån i Sverige, kommer nya förutsätt- ningar att skapas för ett ny kämpande och socialistisk arbetar- och vänsterrörelse – med förmåga att vinna över såväl Vänsterpartiets som Socialdemokraternas väljare och kanske även en hel del av deras medlemmar.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!