Volvo och Saab måste förstatligas

2008-10-15 14:17:15




Kan personbilstillverkningen i Sverige räddas?
Volvo PV har sedan juni i år varslat sammanlagt 6 000 anställda, varav 1 200 konsulter. Totalt vill man spara 4 miljarder kronor. Samtidigt har Saab Automobil gått med miljardförluster under flera år och har under året dragit ned ytterligare på produktionen.
Frågan är om eran av svensk personbilstillverkning är över eller om det finns någon väg ut ur krisen?

Volvo PV drabbas av den inbromsan­de konjunkturen och finanskraschen. I USA, som är en stor marknad för Volvo, har kreditåtstramning­en lett till ett drastiskt ras.
Situationen förvärras ytterligare av krisen för Volvo PV:s ägare, Ford. Under andra kvartalet 2008 gick Ford med 52 miljarder kronor i förlust. Ifjol tvingades Ford sälja sina statusmärken Jaguar och Land Rover. Det ryktas nu att man också vill sälja Vol­vo, vars huvudkontor också har flyttats ut från Fords högkvarter. Inget talar för att Ford, som länge mjölkat vinster ur Volvo, skulle vara villiga el­ler kapabla att stötta sitt dotterbolag med nödvändiga investeringar.

Volvos stora inkomstkälla har under en lång rad år varit stora bensinförbrukande bilar som stadsjeepen XC 90 till den amerikanska marknaden.
För tre år sedan, när dollarn låg runt 10 kronor, sålde Volvo 140 000 bilar i USA. Under år 2007 sålde man 106 000 bilar och dollarkursen låg på runt 7 kronor. År 2008 har försäljningsvolymerna i USA sjunkit ännu mer. Samtidigt som Volvo gjorde snabba pengar på sina SUV:ar i USA sköt oljepriserna i höjden. Och klimatlarmen skapade en ny miljömedvetenhet bland bilköparna.
Plötsligt blev hybridbilen Toyota Prius, som hånats i bilbolagens styrel­serum, en succé. Volvo, som gjort en misslyckad satsning på gasdrivna bilar stod helt utan miljömotor och var tvungen att ”låna” en motor från Ford. Samtidigt gjorde andra företag miljösatsningar. GM tog i samarbete med mobiltelefonföretaget LG fram batterier till ”plug-in”-bilen ­Chevrolet Volt, som beräknas kunna köra upp till 100 km på batteridrift. Volvo pressas dessutom av nya miljölagar.

Volvo måste alltså hämta in ett försprång när det gäller mindre miljöfarliga bilmodeller. Dessutom mås­te man bryta sitt beroende av den am- erikanska marknaden. Detta ska man klara i en situation där man har en ägare som troligen vill sälja Volvo. Lägg till detta den stenhårda konkurrensen i personbilsbranschen och den värsta krisen sedan 1929.
Utan radikala förändringar ser framtiden mörk ut. Även om de flesta bedömare inte tror att Volvo försvinner som bilmärke finns ett konkret hot mot produktionen i Sverige. Tillsammans har Volvos tre fabriker i Göteborg, Uddevalla och Gent i Belgien en kapacitet på cirka 600 000 for-don per år. Eftersom Volvo räknar med att hamna under 400 000 fordon för 2008 kommer frågan om fabriksnedläggningar troligen att ställas. Och det är på Torslandaverken som de bränsleslukande stora modellerna görs, medan man i Gent tillverkar mindre och bränslesnålare bilar.
Även om problemen på Volvo PV är stora kan Saab Automobils svens- ka tillverkning vara i ännu större fara. Facktidningen Dagens Arbete varnar för att fabriken i Trollhättan, håller på att ”svältas ut”. Man menar att GM minskar produktionen så mycket att fabriken inte kan gå med vinst och riskerar att läggas ned. Samtidigt har GM byggt en ny fabrik för nya SAAB-modeller i Mexiko.

Vad kan göras? Problemen inom fordonsindustrin är ett argument för förstatligande.
Alternativet till nedläggningar och avindustrialisering skulle vara ett statligt ägande av de fyra fordonstillverkarna, där man kan lägga samman det tekniska och industriella kunnande som finns i företagen. Med detta som grund skulle en långsiktig satsning på miljövänliga transporter kunna göras.
Dagens fossilbränsleförbrännande personbilar måste bytas ut mot kollektivtrafik där det är möjligt. Samtidigt måste en stor del av jordens for- donspark ersättas av miljövänligare personbilar.
Behovet av kunniga bilarbetare in­om en grön fordonsindustri är större än någonsin.

De på kort och medellång sikt bästa alternativen för vägtrafiken, särskilt för stadstrafik, förefaller vara el- och laddhybridbilar, möjligen i kombination med andra generationens miljövänligt bränsle (diesel från biomassa). På längre sikt kan vätgas bli ett helt koldioxidfritt alternativ.
Behovet av att försvara jobben och kampen mot den globala uppvärmningen kräver en grön socialistisk industripolitik. Inom ramen för en samhällelig planering och statligt ägande skulle Sveriges bil-, elektronik- och energibolag kunna mobiliseras för en satsning på elbilar.
Den senaste tidens varsel bland de stora svenska fordonstillverkarna är ett symptom på den globala krisen för fordonsindustrin. Många av de stora bilföretagen dras med stora förluster. SAAB Automobiles ägare GM, världens näst största biltillverkare med 8,6 miljoner bilar 2003, gjorde en förlust på 93 miljarder kronor under första kvartalet 2008. Lysande undantag är Volvo Lastvagnar och Scania, som under en lång rad år har gjort stora vinster. Men oavsett vinstnivåer präglas hela industrigrenen av kortsiktiga vinstintressen där arbetsmiljö och långsiktiga investeringar åsidosätts.

Bilindustrin är fortfarande en av de viktigaste näringsgrenarna i världen. År 2007 tillverkades 73 miljoner fordon runt om i världen – en produktion till vilken hälften av världens gummi och 15 procent av världens stål användes. I Europa jobbar 2,3 miljoner människor direkt inom fordonsindustrin och cirka 10 miljoner hos företag med kopplingar till fordonsproduktionen. Dessutom sysselsätter varje person inom bilindu­strin ytterligare tre till fem personer – exempelvis inom offentlig eller privat service.
Fordonsindustrins svarar också för 16 procent av den svenska indu­strins totala investeringar (2007). Teknik som upptäcks och utnyttjas tidigt inom bilindustrin kan också utnyttjas av andra industrigrenar.

I en internationell jämförelse är Sverige unikt i sitt beroende av fordonsindustrin. Med bara nio miljoner invånare finns här fyra fordonstillverkare med totalt 140 000 personer sysselsatta, som under 2007 också stod för 14,7 procent av den svenska varu-exporten.
Inom bilindustrin brukar man pra­ta om motorindustriella kluster. Ansamlingen av bilindustri i Västsverige, med 70 000 anställda, är ett exempel på ett sådant kluster. Produktionen kräver ett nätverk av underleverantörer med ett brett tekniskt kunnande som levererar sin specifika del av den färdiga bilen.
I dagens så kallade ”sekvensproduktion”, där lagerhållning minimeras, måste underleverantörerna kun- na leverera på några timmars varsel, vilket kräver geografisk närhet.
Av de svenska underleverantörer­na levererar flera både till personbils- och lastbilsfabriker. Faller personbilstillverkningen bort kan alltså lastbilstillverkningen drabbas då nätverket av underleverantörer tunnas ut.
Det är mot bakgrund av fordonsindustrins relativa tyngd som bilkrisen ska ses. Massavskedanden får en- orma sociala och ekonomiska konsekvenser. Olika underleverantörer är ofta helt dominerande i sin kommun och en nedläggning kan vara förödande för orten. Om en hel bilfabrik läggs ned kan en hel landsända avindustrialiseras, då även möjligheten till annan industriell produktion försvåras. De senaste årtiondenas försämringar av det sociala skyddsnätet gör saken än mer allvarlig. Enligt beräkningar får en Volvoarbetare enbart ut 59 procent av sin lön i a-kassa.
Dagens kris på finansmarknaden har också ökat lånekostnaderna. Det gör att fordonstillverkarna drabbas dubbelt. I stort sett alla köp av tunga fordon görs med hjälp av lån. Faktum är att Volvo själva lånar ut pengar till cirka 30 procent av sina kunder, för att de ska kunna köpa sina fordon.
Samtidigt är biljättarna själva en del av de senaste årtiondenas alltmer parasitära kapitalism. På samma sätt som Wall Streets banker har man belånat de egna företagen i allt större utsträckning, för att öka avkastningen till aktieägarna.

Volvokoncernen gick under år 2007 från 23 miljarder kronor i kassa­kistan till ett underskott på 4,3 miljar­der. Att den ökade belåningen inte har gått till nya investeringar bekräftas av en kartläggning av 20 svenska industriföretag gjord av facktidningen Dagens Arbete. År 2006 satsade de svenska industriföretagen 101 miljarder kronor på aktieutdelningar, men bara 56 miljarder på investeringar. Volvokoncernen höjde aktieutdelningen med 50 procent under 2007, sedan riskkapitalisten och företags­plundraren Christer Gardell köpt en stor aktiepost i företaget och krävt högre avkastning.
De svenska fordonsföretagen har varit extremt lönsamma under de senaste åren.
Så sent som under det andra kvartalet 2008 blev Volvo AB:s vinst 7,2 miljarder kronor. Årslönerna för de 1 400 varslade inom Volvo LV motsvarar bara cirka 7 procent av denna summa.
Man kan fråga sig varför ägarna inte investerar mer i sina företag trots de gigantiska vinsterna? Svaret är enkelt. Utveckling av nya fordonsmodeller kräver stora och långsiktiga in- vesteringar. Det kan handla om nya maskiner och teknologi, både hos bilfabriker och underleverantörer. En kapitalist som investerar i en ny bilmodell kan därför tvingas vänta i tio år på eventuell avkastning.
Detta leder till att kapitalet istället allt mer söker sig till kortsiktig speku­lation. Eller till att man tömmer företagen på tillgångar. Resultatet är en fordonsindustri utan teknologi att klara av exempelvis klimatkrisen.

Krisen inom fordonsindustrin är ett bevis för kapitalismens oförmåga att utveckla samhället och ett argument för ett förstatligande av de stora industriföretagen.
Bara om kapitalismens kortsiktiga drivkrafter avskaffas kan nödvändiga långsiktiga investeringar göras.

Patrik Brännberg

Hittills under 2008 har mer än 7 600 jobb försvunnit inom fordonsindu­strin, de flesta i Västsverige.

 Företag Totalt I Sverige
 Volvo Lastvagnar 1 900 1 480
 Volvo Construction Equipment 600 600
 Volvo PV 6 000 3 900*
 Olika underleverantörer** 1 613 1 613
*Till detta tillkommer mellan 0-1 200 så kallade konsulter.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!