Efter oljeattacken – farlig militär uppladdning

Spänningarna och den militära upptrappningen ökar i Mellanöstern efter attacken mot Saudiarabiens oljeanläggningar (Foto: DVIDSHUB / Flickr CC).

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Efter sin första omedelbara krigiska respons till den drönar- och robotattack som slog ut hälften av Saudiarabiens oljeproduktion har Trumpadministrationen sagt sig vilja undvika krig. Men samtidigt har USA beslutat att skicka både mer vapen och militär personal till Saudiarabien och Trump har beordrat nya hårda sanktioner mot Iran, som Vita huset hävdar är direkt ansvarigt för attacken. 
Samtidigt har den saudiska diktaturen svarat oljeattacken med nya bombangrepp mot Jemen, vilket bidragit till att det redan mycket spända läget har blivit än mer laddat.

Ännu tycks det fasansfulla perspektivet av ett nytt storkrig i Mellanöstern hålla tillbaka både USA:s krigshökar och den saudiska diktaturen.
Redan innan attacken mot oljeanläggningarna i Saudiarabien, som slog ut hälften av landets oljeproduktion, var läget ytterst laddat i regionen. Detta som en följd av att Trump ensidigt har sagt upp kärn­energiavtalet med Iran, och infört sanktioner för att få till stånd en regimförändring, den påföljande militära uppladdningen i Persiska viken och de förändrade maktrelationer som Syrienkrigets fasor har skapat samt Jemenkrigets utveckling. 
Allt det har ökat spänningarna mellan USA/Saudiarabien och Iran. I juni var de skärpta motsättningarna ytterst nära att leda till krig, men i sista stund drog Trump tillbaka de färdiga krigsplanerna.

Efter attacken mot Saudiarabiens oljeproduktion finns nu en betydande risk för att eskalerande militära hämndaktioner blir inledningen till ett krig mot Iran, även om det inte är vad de inblandade regimerna önskar.
USA och Saudiarabien förbereder sig nu för att svara på attacken och den krigshandling som man hävdar att Iran har gjort sig skyldig till. Både den amerikanska och den saudiska regeringen har utan att offentliggöra några klara bevis pekat ut Iran som direkt ansvarig för attacken. Flera europeiska regeringar, som den tyska och brittiska, har också uttalat att det står klart att Iran har utfört attacken. I sin iver att vinna Trumps gunst har den krisande brittiska regeringen även sagt sig vara beredd att delta i den USA-ledda militära upptrappningen. 
Delar av det amerikansk-saudiska svaret har redan presenterats: nya sanktioner mot Iran, ökade vapenleveranser från USA till Saudiarabien och Förenade Arabemiraten (UAE) i kombination med att amerikanska trupper skickas till Saudiarabien som ”rådgivare”, ett steg som ofta i historien har följts av att USA skickat stridande trupper.
Vidare har hamnstaden Hodeidah i Jemen utsatts för saudiska bombangrepp, vilket bröt det avtal om eldupphör i denna livsviktiga hamnstad som slöts i Stockholm i december förra året.
Sannolikt är dessa bombräder bara början till en fortsatt upptrappning av det saudiska bomb- och svältkriget mot Jemen, ett krig som Trumpadministrationen ser som ett proxykrig mot Iran.

I dagarna var det precis fem år sedan som de så kallade Huthirebellerna vann kontroll över Jemens huvudstad Sanaa och snabbt började lägga under sig en allt större del av landets territorium. Det var för att förhindra Huthirebellerna från att ta över landet som Saudiarabien och UAE inledde det förödande kriget mot Jemen våren 2015.
Ett krig som orsakat världens just nu värsta humanitära katastrof och som under de senaste månaderna i huvudsak har varit ett inbördeskrig i söder mellan de saudiledda styrkorna som påstår sig försvara landets så kallade lagliga regering och de separatistiska styrkor som betalas av UAE.
Men landets ”lagliga och internationellt erkända regering” är endast en samling marionetter som har flytt till Saudiarabien. Denna ”regering” tillsattes uppifrån av gulfstaternas reaktionära härskare för att splittra och avleda den jemenitiska revolution (2011-2012) som ändade den korrupte presidenten Salehs långa styre. 
Att massorna inte lyckades konsolidera revolutionens första framgångar gjorde det möjligt för kontrarevolutionen, stärkt av utvecklingen i andra delar av Mellanöstern och Nordafrika, att avancera och släcka det hopp som masskampen tände år 2011. I den paralysering och splittring som följde kunde miliser och krigsherrar med stöd av angränsande länders regimer och utländska trupper kapa åt sig makten. I norr skapade revolutionens nederlag möjligheter för Hutirebellerna, som länge var i allians med den avsatte presidenten Saleh, att etablera sin förtryckande makt. 

Under året har USA blivit än mer indraget i Jemenkriget och varje saudisk upptrappning kräver mer militärt stöd från Trump. 

I augusti i år tog de UAE-stödda styrkorna, efter häftiga strider mot de saudistödda styrkorna, över Aden, den viktigaste staden i söder. Efter att ha tagit kontroll över Aden kan separatisterna med UAE:s stöd påbörja den delning av Jemen man eftersträvat – att landets södra del ska bli en egen stat, ett nytt Sydjemen. Det är för att få kontroll över södra Jemen och dess hamnstäder som UAE har backat upp separatisterna och bedrivit krig i Jemen.
UAE:s diktatoriska och makthungriga regim anser sig nu ha nått de mål man har satt upp för Jemenkriget – en buffertzon, en lydstat i söder – och trappar därför ner sin direkta militära närvaro. 
Mot den bakgrunden rymmer ett fortsatt krig från Saudiarabien mot de Iranstödda Huthirebellerna – där oskyldiga civila är offren – en allt större risk för att fler utländska makter (inkluderat USA) dras in i kriget.
I slutet av förra året, efter att de saudiska härskarna mördade journalisten Jamal Khashoggi och Hodeidah stod inför hotet om att bli Jemens Aleppo, kände Trumpadministrationen sig tvungen att ge efter för den inhemska opinionen och mana Saudiarabien och UAE att åtminstone gå med på att förhandla om ett eldupphör i Hodeidah.
Men när kongressen fattade beslut om att sluta sälja vapen till Saudiarabien och UAE la Trump in sitt veto och lovade ännu mer vapen till Jemens bödlar. Under året har USA blivit än mer indraget i Jemenkriget och varje saudisk upptrappning kräver mer militärt stöd från Trump.

Det saudiska kriget mot Jemen kan inte vinnas. Sedan mars 2015 har Saudiarabien genomfört 19 000 luftangrepp mot mål i Jemen, vilket har lagt landet i ruiner. Men Huthirebellerna kontrollerar fortfarande landets norra del – där en stor del av befolkningen bor – och huvudstaden Sanaa. 
De saudiska flygräderna har dödat tiotusentals civila, slagit ut sjukvården, skola och infrastruktur och drivit miljoner på flykt. 
Idag hotas 13 av Jemens 30 miljoner invånare av svält och 80 procent av befolkningen behöver humanitär hjälp för sin överlevnad.
För Saudiarabiens enväldiga kungadiktatur, och särskilt för kronprins Mohammed bin Salman, har krigets misslyckande blivit en prestigeförlust. Trots landets kraftiga militära upprustning – Saudiarabien är världens största vapen­importör och bara Kina och USA spenderar mer på sin militär – är kungadömets strategiska position i regionen svagare nu än när Jemenkriget inleddes. Under senare tid har Huthirebellerna dessutom kunnat genomföra allt fler attacker mot mål inne i Saudiarabien.

Men trots att kriget inte kan vinnas tycks Saudiarabiens och USA:s svar på attacken mot de saudiska oljeanläggningarna bli fortsatt militär uppladdning, eskalerade vedergällningsaktioner mot Jemen samt ännu hårdare sanktioner mot Iran för att om möjligt knäcka landets ekonomi och nya diplomatiska-politiska åtgärder för att isolera regimen i Teheran.
Det är en riskfylld utveckling och det finns fog för alla varningar om att regionen är kusligt nära en ”1914-årssituation”, där enskilda händelser startar nedräkningen mot ett storkrig om inte massornas kamp och organisering kan forma en motkraft – en massrörelse för fred, nationell och social befrielse. Dels i form av en ny våg av revolutionär kamp som fäller diktaturerna och bryter imperialismens grepp och dels i form av ett massivt motstånd i USA och Väst mot militarism och krig.