Poststrejken gav seger – och regeringskris

av Jonas Brännberg // ur veckotidningen Offensiv

Knappt hade Offensiv gått i tryck förra veckan förrän beskedet kom om ett avtal som gjorde slut på finska poststrejken och de många sympatistrejkerna. Postfacket PAU vann en klar seger när försöket att dumpa lönerna genom att byta till ett billigare kollektivavtal – avtalsshopping – stoppades. Som ett efterspel har regeringen drabbats av en djup kris – S-ministrar har sagt sig vara mot avtalsshopping – men regeringen försvarade samtidigt postens agerande.

Avtalet innebär att de 700 postsorterarna som posten flyttat till ett dotterbolag får stanna kvar i det gamla kollektivavtalet mellan PAU och arbetsgivarorganisationen Palta, och därmed slipper de en lönesänkning på uppåt 30 procent. Frågan kvarstår dock vad som händer på sikt? I samma dotterbolag finns många anställda med annat kollektivavtal och mycket lägre löner. Vilket avtal kommer att bli det dominerande i framtiden?
Strejken har utlöst en regeringskris och ett krig mellan postens styrelse och statliga tjänstemän och ena sidan och s-ministrar i regeringen och andra sidan.
Ägarstyrningsminister Sirpa Paatero (S) beskyllde postens styrelse för lönedumpning mot regeringens vilja, men när Postens styrelse kunde visa att ministern hela tiden varit informerad tvingades statsminister Antti Rinne (s) i fredags att ge henne sparken. Oppositionen har vädrat morgonluft och efter en interpellationsdebatt om frågan blir det förtroendeomröstning mot regeringen på onsdag. I helgen har regeringen haft krismöte för att diskutera hur frågan ska hanteras.

Situationen har likheter med Sverige. Regeringens högerpolitik har lett till att förtroendet fallit som en sten. Två olika undersökningar i november visar att bara tre(3) procent av de tillfrågade var mycket nöjda med regeringen, 52 procent var missnöjda eller mycket missnöjda. Stödet är redan lika lågt som det var för Juha Sipiläs dödsdömda regering inför förra valet. Samtidigt visar opinionsundersökningar att rasistiska Sannfinländarna är största parti med stöd av 22 procent.
Flera av de viktiga stötestenarna i den finska avtalsrörelsen löstes inte av poststrejken. Frågan om lönenivåerna kommer att avgöras i industrins avtalsrörelse, där det varslats om både strejk och lockout under december. I det så kallade ”konkurrensavtalet” från 2017 gick fackföreningsrörelsen under hot från arbetargivare och regering bland annat med på 24 timmar längre arbetstid per år utan lön. Nu löper avtalet ut men då kräver arbetargivarna ”kompensation” i form av lägre löneökningar – vilket facken än så länge vägrat gå med på.

Dessutom finns samma diskussion som i Sverige om att löneökningarna inom välfärden i denna avtalsrörelse måste bli högre än inom industrin.
Av allt att döma kommer det bli en het vinter under de fortsatta avtalsförhandlingarna, där arbetsgivarna har en mycket aggressiv linje. I den här situationen har Vänsterförbundet satt sig i en koalitionsregering som driver högerpolitik. Istället för ett gyllene tillfälle att ingripa till stöd för den fackliga kampen riskerar Vänsterförbundet att ytterligare smutsa ned vänsteridéer och rulla ut den röda mattan för rasisterna bland Sannfinländarna.


Vad händer nu efter statsministerns avgång?

Statsminister Antti Rinne (S) har avgått efter den kris som har kommit ur poststrejken (Foto: European Parliament / Wikimedia Commons).

Den 3 december tvingades Antti Rinne (S) under galgen att lämna in sin avskedsansökan till president Sauli Niinistö. Orsaken var att Centerpartiet, som sitter i samma koalitionsregering, var beredd att stödja oppositionen i en misstroendeomröstning imorgon.
Den utlösande faktorn var Rinnes roll i poststrejken, där det är oklart om han har ljugit för riksdagen angående om han stött eller inte stött postens styrelse i beslutet att flytta 700 postsorterare till ett sämre kollektivavtal. 
I grunden finns en djupare konflikt mellan Centerpartiet och Socialdemokraterna. Centerpartiet vill till exempel inte att regeringen ska lägga sig i när staten som arbetsgivare attackerar arbetares rättigheter. Socialdemokraterna håller egentligen med, men tvingades i poststrejken ifrågasätta postens agerande för att rädda sitt eget ansikte.

Än så länge pekar det mesta på att fempartiregeringen ombildas med samma partier (Socialdemokraterna, Centerpartiet, Vänsterförbundet, Svenska Folkpartiet samt De Gröna). Redan har kommunikationsminister Sanna Marin och Socialdemokraternas gruppledare Antti Lindtman räckt upp handen som frivilliga till posten som statsminister. 
Om klyftan mellan Centern och Socialdemokraterna inte kan övervinnas väntar av allt att döma ett nyval.