foto: Elin Gauffin
10 200 vårdanställda har skrivit på Vårdupprorets hot om uppsägning.
På tisdagen kom en delegation strejkande från Västerås sjukhus till Stockholm, för att överlämna de hittills drygt 30 800 namn som samlats in på internet till stöd för Löneupproret 2008 till olika departement och riksdagen.Av de som skrivit på är drygt 10 200 sjuksköterskor, barnmorskor, röntgensköterskor och biomedicinska analytiker, som hotar att säga upp sig om de inte får igenom rejäla lönelyft.
Offensiv talade med en av gräsrotsupprorets initiativtagare, Fatma Aslan, och flera av hennes arbetskamrater från avd 15 för lungmedicin.
– Löneupproret började den 28 februari med att jag och mina arbetskamrater kallade till ett möte med alla avdelningar, där vi insåg att våra idéer om lönekraven och Vårdförbundets stod flera mil ifrån varandra. Väldigt många var beredda att säga upp sig och lämna Vårdförbundet. Nu känns det jättebra. Utan löneupproret underifrån hade inte Vårdförbundet ryckt upp sitt huvud.
Litar du på att förbundsledningen klarar att driva strejken till seger?
– Nja, centralt hade ju Anna-Karin Eklund accepterat medlarnas krav, men extrakongressen körde ju över dom. Hade jag blivit överkörd av 75 procent skulle jag avgå. Men nu står vi på oss. Som medlemmar är vi starka, och om vi inte vinner är det många som säger upp sig.
I delegationen fanns också Dinh Hy, Shqipe Mulaku och Elin Vesterlund.
– Jag stödjer både löneupproret och förbundets strejk. Vi slåss för samma sak, högre lön. Och alla vi pratar med är positiva till både våra krav och strejken, säger Elin Vesterlund.
Har ni inspirerats av de finska sjuksköterskornas hot om massuppsägningar?
– Vi har inspirerats av många saker. Kommunals avtal, då många uskor klättrade om oss, var en.
Missunnar ni dom det?
– Absolut inte, de är värda mer därtill, men vi måste hänga med. Vi har ju ändå tre års utbildning och en annan kompetens, menar Elin Vesterlund.
Vad tycker ni om att sex landsting försöker begränsa strejken med en anmälan om att utreda ”samhällsfarlighet”?
– De försöker ge oss dåligt samvete, svarar Shqipe Mulaku, som uppfattar det som en taktisk manöver.
Dinh Hy håller med.
– De försöker skjuta över allt ansvar på oss, men de har haft sex månader på sig att lösa frågan sedan avtalet sades upp. Och vi har suttit och planerat till vilka avdelningar våra patienter ska flytta.
Innan avmarschen från Sergels torg till riksdag och departement hölls ett appelltal av Rolf Forslund, den andre initiativtagaren till Löneupproret 2008.
– Vi kan inte längre subventionera sjukvården som gamla tiders munkar och nunnor eller några biståndsarbetare. Hemma i Västmanland har politikerna talat om löneupproret som ”Mission Impossible”. Men dom har ju missat slutet på den filmen. Våra lönekrav är fullt rimliga, och en tredjedel är beredda att säga upp sig.
Nej till individuella löner
Rolf Forslund påminde också om de mycket högre lönerna i Norge, trots att facket där har sagt nej till individuella löner.– Individuella löner har inte fungerat i Sverige. Medan förbundet har talat om procent har vi talat om kronor. Fyra procent är en sak för Ingela Gardner Sundström (ordförande i SKL:s förhandlingsdelegation) och landstingsråden. För Fatma som tjänar 18 800 kronor täcker det inte ens inflationen. Nu har vi fått nog, fortsatte han kritiken av förhandlingarnas upplägg.
Sedan sjöngs det en kampsång:
Kallet är borta och Florence är död
Nu är det dags för en ny tradition
Vi har haft nog av undfallenhet
Det är på tiden att vi tar oss ton!
Väl framme på Mynttroget fick också Katja Raetz, sjuksköterskestudent, god respons på det stöduttalande från Rättvisepartiet Socialisterna som hon fick läsa upp.
Arne Johansson
