Nazister misshandlade en 55-åring man i Åkersberga i samband med deras torgaktivitet under lördagen den 7 mars. En hel del talar för att polisens oförmåga och ointresse kring att utreda attacken återigen kommer att leda till att ingen döms.
Den våldsamma nazistsekten Svenska motståndsrörelsen (SMR) – ökända för bland annat attacken på en antirasistisk manifestation i Kärrtorp i december år 2013 och mordförsök i Hökarängen strax innan – hade aktivitet med fanor och flygbladsutdelning utanför en galleria i Åkersberga norr om Stockholm.
Precis som vanligt var syftet att provocera fram reaktioner från allmänheten vilka används som förevändningar för våldsdåd.
En 55-årig man hade modet att säga ifrån och gav en slant till en tiggare utanför en galleria. För detta blev han överfallen i entrén och misshandlad av nazisterna med sparkar och slag. SMR skryter om misshandeln – att mannen blev ”direkt och strikt tillrättavisad” – på sin hemsida i bild och text.
Tidningen Arbetarens utfrågning av polisens förundersökningsledare tyder på att polisen än en gång nonchalerar nazisternas våldsdåd.
– Nej, det namnet på den gruppering du nämner har vi inte ens, svarar polisen i Arbetaren den 10 mars på frågan om det är personer från SMR som utreds för brott.
Filmer och bilder från misshandeln som har tagits av privatpersoner har skickats till polisen, något som förundersökningsledaren förnekar och att det därför ”inte är så jättegott utredningsläge”. Detta är bara ett av flera fall på senare tid då polisen har misslyckats med att ordentligt utreda nazistiska våldsdåd och där förövarna har kunnat gå fria och fortsätta genomföra attacker.
SMR-nazisterna som knivhögg den nigerianske turisten Fidel Ogu i magen hösten år 2013 är friade trots att de fångades på övervakningskamera strax innan överfallet.
Enligt läkaren var det ren tur att Fidel överlevde.
Numera riksdagsledamoten Daniel Riazat (V) blev slagen blodig med en glasflaska av nazister, som stormade ett antirasistiskt möte i Ludvika i januari år 2012. Bevis tappades bort, åklagare byttes ut och utredningen drog ut på tiden. Först två år senare hölls rättegången där alla nazister friades, trots att många vittnen pekade ut SMR:s ledare i Stockholm, Emil Hagberg, som gärningsman. Många fler exempel finns.
Många antirasister hyser med all rätt en stark misstro mot polisens oförmåga och ointresse gentemot det rasistiska våldet. Tafatta utredningar av högerextremt våld kontrasteras av massiva resurser som avsätts för att försvara nazisternas marscher.
Kampen mot rasism måste föras oberoende av staten och de etablerade partierna, vilka hellre pekar ut ”vänsterextremister” som det största hotet än tar ett ordentligt grepp om det rasistiska våldet som har skördat minst 14 liv i Sverige under de senaste tio åren.
Det är gräsrötternas uppgift att stoppa nazisternas samlingar, som är förberedelser till våldsdåd, och att bygga en rörelse mot rasism och orättvisor. ■
