”All makt till sovjeterna”

2007-04-04 14:05:46




Kapitalismen hade redan vid sekelskiftet utvecklat sin rovdrift i sådan omfattning att ett imperialistiskt världskrig om världsherraväldet var oundvikligt. Men det var också krigets förödelse som födde revolutionära idéer bland massorna runt om i Europa om att ett sådant system som kapitalismen, som leder till meningslösa katastrofala krig, borde störtas.

Värst drabbades Rysslands folk av kriget och de revolutionära krafterna och behoven var starkast där. Sedan dess har kapitalismen många gånger tvingat in oskyldiga folk i krig. Men att revolutionära uppror följer av krigen har också blivit ett mönster.
De borgare som suttit på historieskrivningens monopol har alltid beskrivit Lenin och bolsjevikpartiet som blodtörstiga förtryckare. Allt för att dölja sanningen. När Lenin anländer till Ryssland i april är han den främsta fredsförespråkaren. Fredsfrågan är så viktig att den blir programmets, apriltesernas, första krav. Året därpå, när bolsjevikerna och sovjetsystemet har tagit makten, är Sovjetryssland det första landet bland de allierade (ententen) att teckna ett fredsavtal.
Teserna har sammanfattats med parollen ”Inget stöd till den provisoriska regeringen – all makt åt sovjeterna”. Lenins främsta uppgift med det nya programmet är att säga att revolutionen inte är slut, att den även för att genomföra de mest omedelbara kraven från folket, om krigets och hungerns slut, måste gå vidare till att bli socialistisk. Därmed inte sagt att socialism omedelbart kan införas (tes 8).

Staten och revolutionen

Frågan om staten är helt avgörande. Detta återkommer sedan Lenin till många gånger. Det går inte att bara överta den gamla statsapparaten och tro att ett nytt system har införts. Staten är inte neutral utan förvaltar ytterst den makthavande klassens intressen. I Ryssland hade monarkin under sina tusenåriga livstid utvecklat en monstruös tsarstat.
Utan att förkasta de framsteg som arbetarnas uppror i februari skapat, tes 2, så varnar Lenin för att i grunden är inget förändrat och de tillfälliga och ändå begränsade friheterna kan när som helst tas tillbaka.
Samtidigt råder en dubbelmaktsituation. Arbetar-, bonde- och soldatsovjeterna representerar i sig en ny form av stat. I efterföljande artiklar utvecklar Lenin detta mer och under sommaren 1917 skriver han boken ”Staten och revolutionen”. Här i teserna skissar han bara på grunderna för den nya arbetarstaten (tes 5) där polis och armé inte längre är upphöjda över folket och där tjänstemän (politiker och alla sorters representanter) är valda, kontrolleras underifrån och lever utan privilegier.

Socialistisk demokrati

Dessa idéer var ytterst verklighetsförankrade och baserade sig på vad som redan förverkligats i sovjeterna, vilka i sin tur hade en föregångare i Pariskommunen 1871 (därav begreppet ”kommunstyre”). Man bör notera vilken vikt Lenin lade vid denna form av demokrati, som vida överskrider den vi har idag, med tanke på den stalinistiska urartning som efter Lenins död under tjugotalet förvred sovjetsystemet till dess motsats – ett system för byråkrati och förtryck.
I artikeln ”Proletariatets uppgifter i vår revolution – utkast till plattform för det proletära partiet”, som skrevs den 10 april, gör Lenin två viktiga tillägg. Dels om kvinnornas betydelse i ”den nya statsform som växer fram i vår revolution”, ”Om inte kvinnorna dras med till självständigt deltagande inte endast i det politiska livet i allmänhet utan också till den ständiga, av alla utförda samhälleliga tjänstgöringen, kan det inte bli tal om socialism, ja inte ens om fullständig och varaktig demokrati.” Dels om att alla nationaliteter som förtryckts av tsaren och med våld införlivats med Ryssland, måste få full frihet att skilja sig från Ryssland. Sovjetstaten strävar efter att bli så stor som möjligt men detta bygger på att ”alla nationer frivilligt känna sig dragna till denna republik”.
I artikeln förklarar Lenin även de två sista teserna. Han går tillbaka till de marxistiska grunderna. Marx och Engels startade kommunisternas förbund och skrev det kommunistiska manifestet. Begreppet kommunist pekar på det framtida målet – ett klassfritt samhälle där var och en ger efter förmåga och får efter behov. Detta är ett bättre namn än det gamla. ”Socialdemokrati” representerar föregående period mellan 1871 och 1914. Då var marxisters uppgift med rätta inriktad på ett långsiktigt upplysningsarbete som tyvärr i många fall slutade med att socialdemokrater uppslukades av den borgerliga staten.
Som exempel på det sistnämnda och på ”socialchauvinism” – socialist i ord men chauvinist och för ”fosterlandsförsvar” i handling – nämner han den socialdemokratiska ledaren i Sverige, Hjalmar Branting, och andra ledare runt om i Europa. Bland den mer vacklande grupperingen ”Centrum” nämns andra internationalens ledare Karl Kautsky. Lenins slutsats blir att de ryska kommunisterna måste initiera bygget av en ny arbetarinternational. Internationalismen är en överlevnadsfråga för revolutionen.

Avskaffa kapitalismen

Teserna propagerar för att jorden och bankerna ska förstatligas. Gemensamt ägande och kontroll av de tunga delarna i ekonomin utgör grunden på vilken en arbetarstat kan byggas. Jordfrågan ges stort utrymme, detta arbetarparti hade även ett program för bönderna som utgjorde den stora majoriteten av befolkningen. I andra artiklar nämner även Lenin att ”syndikaten”, monopolföretagen, ska förstatligas. I dagens utvecklade kapitalistiska länder är förstatligande av industrin det tyngsta och viktigaste kravet.
Tes 4 är ett svar på allt förtal om att den ryska revolutionen skulle vara en statskupp. Lenin säger att partiet tålmodigt måste argumentera tills man har majoritet. Han argumenterar mot idén om att man skulle störta den provisoriska regeringen, denna har fortfarande stöd av sovjeterna. Lenin ger här en rättelse till otåliga partimedlemmar som trodde att det räcker med att ha de rätta idéerna.
Till borgares stora förtret fick också bolsjevikerna majoritet i sovjeterna under hösten 1917.

Elin Gauffin

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!