
IAC är en av Volvos stora underleverantörer som levererar instrumentbrädor och dörrpaneler. För 5 måna- der sedan varslade IAC 51 anställda om uppsägning, i samband med Volvos nedläggning av det tredje skiftet.
Två månader efter varslen hade IAC ett stormöte med sina anställda om framtidsplanerna. Här meddelades det att två IAC-fabriker skulle läggas ner och produktionen skulle delas upp mellan den nybyggda Låssbyfabriken och Färglandafabriken. De fabriker som är hotade är Tidaholmsfa- briken i Sverige och Teresinfabriken i Polen.
Färglandafabrikens arbetare har nu fått erbjudande om jobb i Göteborg, precis som när IAC la ner fabriken i Tanum. Men IAC-ledningen i Europa har inte gett de polska Teresinarbetarna några erbjudanden om flytt till Sverige. Båda fabrikerna ska flyttas under 2009.
Med denna bakgrund började IAC Låssby återanställa och förlänga uppsägningarna. Tio personer har fått sin fasta tjänst tillbaka och uppsägningsbrev har rivits. De flesta av dem fick tre månaders förlängning av uppsägning och bara några få har fått sex månaders förlängning av uppsägning. Endast fem arbetare kom inte tillbaka på grund av att de under tiden hittat nya jobb.
Den 5 januari var den första arbetsdagen för IAC-arbetare som kände lite mer hopp om framtiden än andra leverantörer och Volvoarbetare, men stämningen blev inte långvarig eftersom huvudkunden fortfarande blöder ekonomiskt. Samma vecka vändes hoppet till ny oro efter Volvos pressmeddelande om att de ska halvera produktionen de kommande två månaderna. Idag har de som först fick sex veckors förlängning bara två veckor kvar och de har fortfarande inte fått någon information. Oron växer hos arbetarna när tiden håller på att gå ut, samtidigt som beskeden om nya varsel fortsätter.
Nu behövs det skarpa krav från fackklubbens sida om att hela varsellistan ska rivas upp och att alla varslade ska få tillbaka sina fasta tjänster. Offensiv har intervjuat en av de varslade arbetarna på IAC.
Hur kändes det att komma tillbaka till jobbet den 5 januari?
– Man blir ju glad att komma tillbaka till arbetet och arbetskamrater Men att det är på bekostnad av andra arbetare i både Sverige och Polen kändes inte bra. Jag fick bara sex veckor så jag sitter inte så säkert heller, eftersom jag är en av dem som anställts sist.
Hur ser du situationen idag?
– Jobbig och osäkert. Varje dag som går bort är förlorad, jag och andra har bara två veckor kvar. Vad som händer sen vet ingen, vi får ingen information.
Hur agerade fackklubben?
– Jag vet inte, som jag sa får vi ingen information. Det är som det var under förhandlingarna, tyst och händer inget. De borde göra någonting eftersom vi är underbemannade sedan Manpower lämnat fabriken. De kan kanske samla in namn eller någonting som vi gjorde på golvet och kräva en ny förlängning eller de gamla jobben tillbaka.
Kaan Özsan