foto: Elin Gauffin
Några tal hölls på Bandhagen Pride efter en kortare parad.
När Sophie Gunnarsson på Kallforsvägen i Bandhagen, Stockholm skickade in en motion till bostadsrättsföreningnen med förslag på att de skulle bygga en bastu fick hon ett chockerande svar i brevlådan. Ett anonymt vykort med orden ”Vem vill bada bastu med en flata?”. Då visste homofoben inte vem hen hade gett sig på.
Några veckor senare blommar hela gården i regnbågens färger. Som svar på attacken ordnade Sophie Bandhagen Pride den 17 juni. Det är picknick, musik, aktiviteter för barnen och efter viss tvekan också en mindre prideparad. Polisen har sagt nej till att marschera runt i Bandhagen eftersom nazister kan attackera. Varför kan då inte polisen köra bort nazisterna? Är det bara när nazister ska marschera (som i Almedalen och på första maj) som polisen sätter in sitt skydd?
Paraden blir ändå den kärleksuppvisning som det var tänkt. Den ringlar runt i det lummiga bostadsområdet och hela tiden ropas samma ramsa i trots: ”Alla vill bada bastu med en flata!”. Några grannar i paraden fnittrar och önskar högt att deras bastu nu kommer att bli en samlingspunkt för mångfald över hela Stockholm.
Efteråt blir det några kortare tal. Åsa Petersen berättar om sin flickvän Sophie som också var den som startade Luleå Pride för tio år sedan, som ju äger rum samtidigt som den första Bandhagen Pride. Balder Sarmentero från RFSU i Stockholm tycker att det har varit ett stärkande initiativ som behövs även mot andra skandaler så som nazisterna i Almedalen.
Jag intervjuar Felicia Alsin och Cecilia Lööf från närligande Stureby.
Känner ni igen det som Sophie råkade ut för?
– Inte exakt, men det händer ofta att en blir ropad på när en är ute. Häromdagen var det till exempel en kille som kom fram och började flirta. Jag sa att jag inte var interesserad. Han fortsatte. Jag sa att jag är ”lebb”. Han sa ”Hur vet du det?”. Jag svarade att jag har flickvän. Men han gav sig inte, han var framme och tog på mig och skulle ”omvända” mig. Till slut fick mitt kompisgäng nog och ropade och fick honom att dra, berättar Cecilia. ■
