Victor Taibo, IR.
Offensiv träffade Víctor Taibo från Izquierda Revolucionaria, El Militante (IR) i Spanien, på CWI:s styrelsemöte i början av december. Han hade just nåtts av nyheten om att de två stora elevstrejkerna på två respektive en miljoner deltagare under hösten har lett till en viktig delseger. Högerregeringen inför inte de hårda intagningsproven som skulle sålla ut arbetarklassens barn från att ens gå gymnasiet.
Victor var själv aktiv i arrangerande elevfacket Sindicato de Estudiantes när han var yngre.
–Det är en viktig seger. Det tog tio månader för politikerna att kunna bilda en regering.
– I början av november kunde Mariano Rajoys högerparti PP bilda en minoritetsregering med Liberala Ciudadanos och mötte omedelbart masskamp och tvingades backa. Det är första gången på fem år som en generell attack på arbetarklassen tvingas tillbaka. Allas lika värde har nu försvarats, även arbetares barn ska ha rätten till utbildning.
– Planen från PP-regeringen var att de hårda proven redan på högstadiet skulle kunna leda till att stora nedskärningar kan göras på gymnasiet, som på Francotiden då en minoritet gick i gymnasiet. Ungdomsarbetslösheten i Spanien har parkerats på 55 procent, högst i Europa. Eliten tycker därför att utbildning för massorna är onödig.
– Det finns en antikapitalistisk stämning bland ungdomar som responderar bra med vad Izquierda Revolucionarias talare tog upp i de stora elev- och studentdemonstrationerna (60 000 samlades i Madrid, 50 000 i Barcelona, 15 000 vardera i Valencia och Bilbao). Vi länkar ihop olika frågor för att visa på behovet av en stor gemensam rörelse, eftersom även andra reformer från 1970-talet är hotade.
– Till exempel läste vi upp en resolution mot våld mot kvinnor på tre elevdemonstrationer som ägde rum dagen innan den internationella dagen mot mäns våld mot kvinnor (den 25 november). I år var det 80 000 som demonstrerade mot kvinnomorden den 25 november i Madrid.
– Fascistiska grupper är väldigt marginaliserade i Spanien på grund av att det är massprotesterna mot högern som har dominerat samt att minnet från diktaturen fortfarande finns kvar. Det har gjorts ett försök att starta upp Gyllene Gryning (grekisk fascistgrupp), men det har misslyckats. Det finns mycket flyktingsolidaritet och demonstrationer mot att regeringen knappt vill ta emot några flyktingar alls.
– Fackföreningarna är i dålig form. De två stora fackliga federationerna är involverade i en bankhärva och ställs inför rätta. De kunde få ut pengar från en bank trots att banken var satt i konkurs.
– De senaste åren har antalet strejker varit fallande, men de som har varit har varit mer militanta. Ett exempel på detta var en strejk mot stängningen av en Coca-Cola-fabrik i Madrid som har lett till delseger. Fabriken har åter öppnat och ger lön till arbetarna, men de behöver inte arbeta. Coca-Cola-arbetarna har kommit till studentfackets kongress och hållit tal.
Sindicato de Estudiantes har funnits i över trettio år och skapat en unik kamptradition i generationer.
Bara sedan år 2002 har elevfacket lett 20 generalstrejker bland studenter, även i frågor som mot krig och rasism.
– Inför höstens två strejker genomfördes kampanjer på 600 skolor och 200 000 flygblad delades ut. På 200 skolor hölls det stormöten där eleverna själva diskuterade och beslöt att gå ut i strejk. Elevfacket höll 75 interna möten för att klara av att organisera strejken. Tidigare vägrade alltid arbetares och lärares fackföreningar att stödja elevstrejkerna, men idag har Sindicato de Estudiantes etablerat en sådan nivå att fackledarna diskuterar med dem, och på regional nivå har de stött kampen i höst.
På CWI-mötet talade även Juan Ignacio Ramos från IR och berättade om andra strider som pågår. Städare strejkade nyligen i 15 dagar, mot fackledarnas vilja.
Ledarna fick springa ifrån ett möte med 2 500 städare som organiserade sig oberoende, med stöd av IR. Det pågår också demonstrationer mot nedskärningar på sjukhusen varje söndag. En demonstration med 50 000 lyckades stoppa en privatisering.
Det nya vänsterpartiet Podemos utgör inte den ledning för kampen som de skulle kunna göra. De går till attack mot oligarker, den högre kasten och vill expropriera banker – men begränsar sitt program till att handla om demokrati. Men det pågår ett intressant inbördeskrig i Podemos. Vänsterfalangen leds av partiledaren Pablo Iglesias som gav sitt stöd till de senaste elevstrejkerna. IR står för ett tydligt socialistiskt alternativ och fördömer varje form av uppgörelse med nedskärningspolitiker i det politiska etablissemanget. ■
