”Aprilteserna” är ett välkänt begrepp för marxister som anser sig bygga vidare på det revolutionära arvet från 1917. Utan en sådan omställning av bolsjevikpartiet som aprilteserna innebar hade inte den borgerliga februarirevolutionen övergått i en socialistisk revolution i oktober. Offensiv publicerar dessa för att de ger viktiga grundpelare i ett socialistiskt program, ett program som med anpassning till dagens situation fortfarande ger svar på vägen ut ur krig, miljökatastrofer, fattigdom och kapitalism.
Här följer en förkortad version av de tio teserna (som finns i Lenins valda verk, band 2) med några omskrivningar till modernare språk.
- Vår inställning till kriget är att det på grund av regeringens kapitalistiska karaktär förblir ett imperialistiskt rövarkrig. Även den ringaste eftergift åt ”den revolutionära försvarsvänligheten” är otillåten.
Ett revolutionärt krig kan det revolutionära proletariatet (arbetarklassen) endast gå med på om makten övergår i händerna på arbetarklassen och de till dem anslutna fattiga bönderna. I ett sådant krig finns inga landerövringar eller kapitalistiska intressen. - Det säregna i det nuvarande läget i Ryssland består i övergången från revolutionens första etapp, som till följd av proletariatets otillräckliga klassmedvetenhet och organisation förde borgarklassen till makten, till dess andra etapp, som måste komma att lägga makten i händerna på proletariatet och de fattiga bondeskikten.
Denna övergångstid karaktäriseras å ena sidan av maximal legalitet (Ryssland är i detta nu det friaste av alla de krigförande länderna), å andra sidan av att massorna inte underkastas något våld och slutligen av att massorna intar en omedvetet godtrogen hållning till kapitalets regering, dessa kapitalister som är fredens och socialismens värsta fiender. - Inget stöd åt den provisoriska regeringen. Hela falskheten i alla dess löften, särskilt ifråga om att avstå från annekteringar (landerövringar i kriget), måste klarläggas.
- Erkänn det faktum att vårt parti i de flesta arbetardeputerades sovjeter är i minoritet, en svag minoritet. Så länge vi befinner oss i minoritet kan vi bara tålmodigt och systematiskt kritisera massornas fel. Samtidigt propagerar vi för nödvändigheten av att hela statsmakten ska övergå till arbetardeputerades sovjeter (arbetarsovjeter).
- Inte en parlamentarisk republik utan en republik av arbetar-, lantarbetar- och bondesovjeter i hela landet, nedifrån och upp. Ersätt polisen, armén och ämbetsmannakåren med en allmän beväpning av folket. Alla tjänstemän ska vara valda och när som helst kunna avsättas och leva på en lön som inte överstiger en kvalificerad arbetares snittlön.
- All godsägarjord konfiskeras och storgodsen ombildas till mönsterjordbruk. All jord i landet nationaliseras: förfoganderätten över jorden tillkommer de lokala lantarbetar- och bondesovjeterna.
- Alla banker i landet sammansmältes omedelbart till en nationalbank som underställs sovjeternas kontroll.
- Det är inte vår omedelbara uppgift att ”införa” socialism utan endast att ofördröjligen ställa den samhälleliga produktionen och produkternas fördelning under kontroll av arbetarnas sovjeter.
- Uppgifter för partiet:
- omedelbar partikongress;
- en ändring av partiets program, framför allt vad gäller synen på imperialismen och det imperialistiska kriget, vad gäller förhållandet till staten och vårt krav på en ”kommunstat” (sovjetstat), och vad gäller ändring av det föråldrade minimiprogrammet.
- ändring av partiets namn från socialdemokratiskt till det kommunistiska partiet.
- omedelbar partikongress;
- För en ny international. Initiativ till att skapa en ny revolutionär international, en international mot socialchauvinisterna och mot ”centrum”.
