
Varken Ingrid Eriksson, vårt första namn på valsedeln, eller någon annan av våra kandidater som redan har uppdrag som kommunfullmäktigeledamöter, tar själva emot de höga arvoden som delas ut, utan fortsätter att leva på sina vanliga inkomster. Pengarna går istället till kampen.
Årets EU-valkampanj har den senaste veckan exploderat i media, och det med en personfixering som aldrig tidigare. Tyvärr skiljer inte heller vänsterpartiet ut sig då valaffischen har texten ”Eva-Britt Svensson din EU-kritiska röst” bredvid en stor bild på Svensson.
Det stinker pengar lång väg när kandidaterna höjer sina brösttoner för en röst på dem, inte för en röst på deras politik eller deras parti utan på dem som personer. I år höjs EU-parlamentarikernas löner med 49 procent till 81 000 kronor i månaden.
Ovanpå lönen ligger följande förmåner: 2,3 miljoner kronor per år för att anställa assistenter, 3 278 kronor per dag som parlamentet sammanträder, 550 000 kronor per år för ”allmänna utgifter”, ersättningar för resor, data- och språkutbildningar, olycksfallsförsäkring, livförsäkring (faller ut vid dödsfall eller vid 60 års ålder om man har suttit minst 10 år), ålderspension.
Det här personifierar vad EU är; ett maktorgan för de rika långt ovanför vanliga människors huvuden.
Den verkliga makten i EU ligger hos EU-kommissionärerna. Dem får vi inte ens välja. Margot Wallström (S) tjänar med förmåner 280 000 kronor i månaden. När hon avgår får hon fem miljoner kronor i ett avgångsvederlag och 1,2 miljoner kronor om året i pension efter att hon har fyllt 65. Det här motsvarar 21 miljoner kronor.
Att Margot Wallströms självuppfattning är lika skruvad som den ekonomiska verklighet hon lever i visas av att hon tidigare uttalat att hon är värd sin lön. Som svar på läsarfrågor på di.se svarade hon den 15 maj förra året: ”För att kommissionen skall kunna fungera så effektivt som möjligt, anses det alltså att de nuvarande lönenivåerna är nödvändiga”.
ArbetarInitiativet framhåller att fast förankring bland dem man företräder är A och O för att det man lovade i valrörelsen ska vara den politik man som vald representant sedan för.
Lever man som en miljonär är steget inte långt till att man för en politik för miljonärer. Dagens politiker drabbas inte av sin egen politik. Därför anser ArbetarInitiativet att det behövs ett nytt arbetarparti. Vi kämpar för att fackföreningarna åter ska bli kämpande och demokratiska, utan pampar i ledningen.
Elin Gauffin