För första gången sedan början av 1990-talet hotas en grupp strejkande arbetare av strejkböter.
Biltrafikens Arbetsgivareförbunds förhandlingschef Anders Norberg säger att man "kräver 3000-4000 kronor av var och en" av de strejkande. Hans-Göran Grännby, vd för LLAB, det bolag strejken riktar sig mot, säger till Svenska Dagbladet att han hoppas att strejken är löst på onsdag.
Arbetsgivarna tror med andra ord att stämningen till AD ska pressa arbetarna att acceptera de sämre villkor man strejkar mot. Men istället ökar det arbetarnas kampvilja.
– Nu kräver vi för det första att de drar tillbaka stämningen, kommenterar Marcus Liss, en av de strejkande.
Enligt Stellan Gärde på LO-TCO Rättsskydd tar det 1-2 veckor innan AD tar upp en stämning mot en "vild" strejk. Dessförinnan kan AD ta ett interimistiskt beslut, dvs att strejken enligt domstolen bryter mot lagen. Men en sådan dom kan inte innehålla detaljerade beslut om strejkböter (AD kallar det skadestånd) för var och en.
Inte sedan början av 1990-talet har arbetare fällts för "vild" strejk i AD. I juni 1990 ställdes 920 arbetare från Scania i Södertälje inför AD efter en rad lönestrejker. Men istället för att ses som ett hot mot arbetarna blev AD-förhandlingen en mäktig manifestation av arbetarsolidaritet, beskrev Offensiv – arbetarna ropade talkörer med sina lönekrav. Eftersom AD står på arbetsgivarnas sida vann arbetsgivarna, domen var 200 kronor i strejkböter och 22 kronor i rättegångskostnad per arbetare.
Som "vild" strejk räknas en strejk som sker när det finns ett avtal som gäller. Men i fallet med sopstrejken har ju Transport redan anmält företaget, LLAB, till Arbetsdomstolen för avtalsbrott. "Förutom att uppsägningarna är ogiltiga, anser förbundet att det är ett solklart avtalsbrott att söka sänka utgående löner under pågående avtalsperiod", skriver Transport på sin hemsida. Transport påpekar också att biltrafikarbetsgivarnas boss Peter Jeppsson "i generella ordalag anser att sänkta löner bör kunna vara en metod att säkra företags överlevnad". Transport har dock fått beskedet att förbundets stämning kommer att ta flera år för AD att behandla!
Arbetsgivarnas stämning till AD är ett hot mot alla löntagare. Strejken handlar om arbetgivarnas försök att urholka och försämra redan ingångna avtal. Fackledningarnas ryggmärgsreaktion att kalla strejken "vild" är därför också tveksam. De "vilda" strejker där fackledningarna enligt lag inte kan stödja strejken har i stort sett utan undantag handlat om lokala löneförhandlingar. Även där har dock företagen de senaste åren tvekat att ta till AD-stämningar. Det gäller t ex strejker på LKAB och Volvo LV i Umeå under 2007.
Under 1970- och 80-talen var stämningar till AD vanligare. 1977 togs taket på strejkböter (som då var 200 kronor) bort. Taket återinfördes igen 1985 av socialdemokraterna, som dock 1990 lade fram ett förslag med 5 000 kronor strejkböter, men det infördes aldrig. Carl Bildts moderatledda regering höjde normalböterna till 2000 kronor år 1992, något Göran Perssons regeringar inte avskaffade. Det finns inte heller någon automatisk regel hur böterna ska höjas om en strejk fortsätter efter AD:s dom.
En annan dimension av denna strejk är att den riktar sig mot de politiker som beslutat att anlita LLAB. Detta trots erfarenheterna från tidigare misslyckanden från företagets sida. Transport påpekar också att de ansvariga politikerna i Stockholms stad inte verkar ha några problem att godta "lönesänkningar och ökad arbetsbörda" som metod för att vinna ett anbud. Lagen är tydligt riktad mot rätten till akuta och lokala strejker, men det finns ändå en öppning för politiska strejker.
Nu krävs massiv solidaritet från alla arbetare till stöd för sopstrejken. Transport bör ta initiativ till en stor demonstration. Överallt kan arbetare och tjänstemän ställa krav:
o Solidaritet med sopstrejken
o Riv upp beslutet om anbud till LLAB
o Nej till lönesänkningar och sämre villkor
o Dra tillbaka stämningen till AD – ingen bestraffning för de strejkande
Från Rättvisepartiet Socialisterna lägger vi dessutom till att sophanteringen bör drivas i kommunal regi, kamp för att fackföreningarna ska vara demokratiska och kämpande, med lokal strejkrätt, samt att det behövs ett nytt arbetarparti.
Per-Åke Westerlund