| BOK | Arvet efter Mubarak |
| Författare | Per Björklund |
| Förlag | Verbal förlag (2011) |
Utgivningsdatumet klev artigt åt sidan och lät Mubaraks fall gå före för att sedan invänta i några veckor och se efter hur landet låg. Så färsk är den. Samtidigt är det en fullspäckad genomgång av Egyptens, Mellanösterns och arbetarrörelsens historia under de senaste 150 åren.
Det här är ingen skrivbordsprodukt utan resultatet av ett modigt deltagande i det som sker.
Per Björklund flyttade till Kairo 2006 för att studera arabiska. Hans reportage om den växande arbetarkampen under de senaste åren har publicerats i bl a tidningen Arbetaren och Flamman. Förordet börjar med hur han en längre tid hade misstänkt att säkerhetspolisen bevakade honom, att han utsattes för telefonavlyssning m m. År 2009 blev han svartlistad och nekades inresa efter ett kort återbesök i Sverige.
I december 2004 startade Kifayarörelsen för demokratiska förändringar och möjligheten att byta regering.
I Västmedia framställdes de som uppbackare av USA:s krav på politiska reformer, men initiativtagarna var snarare aktivister från tidigare stöd för palestiniernas andra intifada och motståndet mot USA:s invasion av Irak. Inför valet 2006 var till och med domarkåren som skulle bevaka valet ute i protester och krävde befogenheter att ingripa mot fusk. I presidentvalet deltog enbart några få procent, i parlamentsvalet tilläts Muslimska Brödraskapet få 20 procent av platserna. Detta var nog för USA, som blev märkbart tysta om reformkrav därefter.
Demokratirörelsen sinade, men en annan mäktigare rörelse tog vid. ”Dagarna innan Kifaya-rörelsens tvåårsjubileum bröt en vild strejk ut bland nästan 30 000 textilarbetare på en statlig textilfabrik i den nordliga industristaden Mahalla al-Kubra. Den ock- uperade fabriken omringades snabbt av säkerhetsstyrkorna, men trots påtryckningar och hot höll arbetarna ut i fyra dagar. Till slut kunde inte staten ignorera deras krav.
Bilderna från Mahalla hade chockverkan: de strejkande var fler än det totala antalet deltagare i alla demokratirörelsens demonstrationer. Aktionen var den första av sitt slag på över ett årtionde och blev startskottet för den första vågen av sociala protester i Egypten sedan 40-talet”, skriver Björklund.
Två år senare, den 6 april 2008, planerades för en ny strejk i Mahalla. Per Björklund var på plats men det statligt kontrollerade facket förrådde i sista stund strejken då några få krav hade tillgodosetts. Ett helt nytt element kom nu in i bilden. En Facebookgrupp med uppmaningen om generalstrejk till stöd för Mahalla-strejken fick 60 000 anhängare och ett stort genomslag i media.
På kvällen den 6 april tog sig tusentals arbetare och Mahalla-bor ut på gatorna och slogs fysiskt mot säkerhetsstyrkorna. Initiativtagare till Facebookgruppen som Esra Abdel Fattah arresterades. Efter parodiska rät- tegångar dömdes demonstranter till långa fängelsestraff enligt landets undantagslagar.
Kamp mot repressionen, en explosion av strejker kring ekonomiska krav, bildande av obero- ende fackföreningar, gryende feminism och Facebookrörelser sporrade därefter varandra. Tyngdpunkten låg på arbetsplatserna.
Som Björklund skriver: ”6-april rörelsen hade knappast fått samma genomslag – och kanske inte ens existerat – om inte de senaste årens våg av arbetarprotester gjort en massrevolt mot regimen tänkbar”.
Man kommer inte undan med de spännande axplocken från den nutida kampen, utan alla viktiga skeden från 1800-talet och framåt gås igenom i denna bok: Britternas kolonialisering, revolutionen 1919, fortsatt brittisk ockupation under kung Farouq, strejkerna på 1940-talet, Muslimska Brödraskapets roll, de oberoende officerarnas kupp 1952, Nassereran, Sadats marknadsanpassningar o s v.
Inte minst palestiniernas historia och de många krigen och hyckleriet från arabledarna skildras ingående. Det jag saknar är lite mer om just Hosni Mubarak.
Trots att man har hört om det förut är det skakande att läsa om det extrema klassamhället Egypten och de multinationella företagens exploatering av arbetare som ofta inte tjänar mer än 300-400 kronor i månaden. Per Björklund förgyller inte upproret av idag, utan betonar att det bara är början på en förändring och att en verklig politisk förändring inte kommer med mindre än att ekonomin görs om i grunden.
För alla som vill förstå, följa och bidra till den fortsatta kampen som definitivt väntar i Egypten och i andra länder är Arvet efter Mubarak definitivt ett viktigt bidrag.
Elin Gauffin
